Året 2012 till ända. Resåret
2012, för det var ett bra reseår. När året bara var några timmar ungt lunkade
jag med säcken på ryggen mot busstationen för färd mot Arlanda och vidare till
östra Afrika. Inbokad för två veckor med löpning och god mat i en omgivning som
fostrat flera av världens topplöpare. Stockholm till Addis Ababa vidare via Nairobi
gick färden mot Iten. Väl framme möttes vi av en stor röd portal ståtandes
över vägen strax innan den lilla byn. Värlsdrekordshållare, olympiska mästare och
världsmästare finns här i flertal och enligt hörsägen skickades åtta löpare från
området till VM i Daegu. Dessa åtta löpare bärgade hela sju medaljer. En by,
sju VM-medaljer. ”Home of champions” står det på den röda portalen.
 |
| Downtown Iten |
 |
| Tusingar på banan |
Tycker man som jag om att röra
på sig och resa runt kan sex månader på samma plats kännas som en evighet.
Speciellt om man varit på den platsen ganska ofta innan. Evigheten bröts genom en kort tur till Norge i juni. Vandring
över snöklädda toppar i jättarnas rike Jotunheimen. En fantastisk första dag med solsken och
topptur Galdhöpiggen 2469 meter över havet. De efterföljande dagarna var mindre
bra och tältandet avslutades, sista natten i stuga i Beitostølen. Besseggen får
vänta till en annan gång när vädret är bättre.
 |
| På tur i jättarnas rike mellan Glittertind och Galdhöpiggen |
 |
| Lägerliv |
 |
| Norra Jotunheimen nationalpark |
 |
| Galdhöpiggen 2469 m.ö.h. |
 |
| Vy från Galdhöpiggens topp |
 |
| Stoppsladd i snön efter skenat nedför snösidan |
Snart! Nyss hemkommen från
Norge och kände ”snart”. Nästa resa var nära. Alperna och Italien skulle rusa
genom vindrutan och det skulle dröja två härliga veckor innan topparna skulle försvinna
i backspegeln. Hade ett år tidigare surfat runt på nätet och hittat ett lopp i Davos,
Swiss Alpine. Ett galet lopp i terräng över 79 kilometer, en sträcka alldeles
för lång att färdas till fots. Tanken på att springa en såpass lång sträcka känns inte sund och dessutom behöva springa på hög
höjd verkar direkt korkat. Inte nog med sträckan var lång och luften tunn,
efter en fyrtio kilometer lång uppvärmningssträcka väntar en tjugo kilometer
lång backe över ett berg innan målet hägrar efter den efterföljande två mil
långa utförlöpan. Skräckinjagande och galet! Kittlande känsla att bara överväga loppet. En skämtsam utmaning till Sarah, som aldrig sprungit längre
än trettio kilometer Lidingö-terräng, om hon kunde tänka sig springa korta Swiss så
skulle jag springa långa. Med korta syftade jag till maratonsträckan som endast
bestod av två mil uppför berget följt av två mil nedför berget. Hon svarade
käckt att det kunde hon tänka sig.
Ett år senare stod jag på
startlinjen. Väldigt nervös med en stor klump i magen. Hur kan man frivilligt
anmäla sig till ett lopp över så många kilometrar att det tog mig sex år att
lära mig räkna såpass långt? Ambitionsnivån för dagen var under tre timmar första
maran och under sju timmar i mål. Gick inte riktigt som tänkt, missade maran
med åtta minuter men kompenserade med att ha drygt tjugo minuter till godo vid målgång. Några lata dagar runt Gardsasjön och en fantastisk dag i Verona innan vi åter vände norrut genom Tyskland mot Sverige.
 |
| Lunch på Place D'Armes i Luxemburg |
 |
| Lunch i Basel |
 |
| Lunch i Livigno |
 |
| Lunch vid vägkanten i Valtellinas dalsluttningar |
 |
| Lunch på Enoteca Zero 7 i Verona. Underbar! |
 |
| Amaronekupa |
 |
| Kall öl på Piazza del Signori i ett varmt Verona |
 |
| Kapten Mörck styr vår skuta |
 |
| En trippel Nino Negri. 05an och 69an avklarade, 67an kvar |
Hemkommen och uppackad. En dag. Ny packning och iväg till Arlanda för
flyg till Tokyo. Sushilandet i öst som jag länge velat besöka. Dyrt?
Förutom fjärrtåg klart överkomligt. Luffade runt mellersta Honshu i tre
veckor. Tokyo till Fujiyoshida och bestigning av Fuji, vidare till
kejsarstäderna Kyoto och Nara. Matsumotos fästning och tillbaks till
Tokyo. Vandringen till toppen av Fuji var en allt annat än en angenäm
upplevelse och utsikten var vid tillfället obefintlig. Några dagar kvar
innan hemresa och en lovande väderprognos gjorde att jag bestämde mig
att försöka charma Fuji ännu en gång och få henne visa sin bästa sida.
Ytterligare en topptur, denna gången gjorde jag hela pilgrimsleden från
byn upp till toppen och ner igen. Belöningen väntade på toppen, en
magnifik solnedgång ovan molnen.
 |
| Ginza i Tokyo |
 |
| Japansk kultur |
 |
| Geisha i Kyoto |
 |
| Tōdai-ji i Nara grundades på 700-talet. Rymmer en 15 meter hög Buddha |
 |
Torii vid Fushimi Inari i Kyoto
|
 |
| Fästningen i Matsumoto |
 |
| Fiskmarknaden i Tokyo |
 |
| Solnedgång över Fuji |
Årets sista resa gick till New York och det stundande NYC Marathon. Sandy ville dock annat och kramade staden hårt i sin famn. Efterlämnade ett sällan skådat kaos med dränkta gator, översvämmade tunnlar och en opinion mot att NYC maraton skulle genomföras. Bloomberg ställde in loppet två dagar innan start när majoriteten av alla deltagare hunnit anlända till New York. Illa hanterat av borgmästaren. Fick senare tillbaks pengarna jag betalt för startplatsen. New York är alltid New York, en härlig stad där ingen dag är tråkig. Ett alternativt maraton i Central Park med glada löpare, sightseeing och sena middagar med familj. Avslutade resan med en dekadent natt på Le Souk och ett nästan missat flyg. Började hemresedagen med att åka till Newark och drygt två timamr innan take-off upptäcka att vi skulle flyga från Kennedy. Ett inkommande snöoväder försvårade sökandet efter en villig taxichaufför.
 |
| Time Square cowboys |
 |
Kö till dieselpumpen, mellersta Manhattan. Nedre delen av
Manhattan strömlöst efter Sandy |
 |
| No race |
 |
| Marathon Sunday, alternativt NYC Marathon i Central Park |
 |
| Redo för start. Sprang strax under 20km i parken |
 |
| Världens största lyckokaka? |
 |
| På väg upp i skyn |
 |
| Utsikt från Rockefeller Center |
Kenya, Norge, Tyskland, Luxemburg, Frankrike, Schweiz, Italien, Japan och USA. En god skörd. Ett gott reseår.
Vila i frid 2012, ditt minne kommer aldrig blekna...
Kommentarer
Skicka en kommentar