o·ver-the-top

Hur långt söderut efter drygt tolv timmar i luften? Till Comrades. Åtminstone om kalendern visar början av juni och slutdestinationen på biljetten stavas Durban. Från nordliga Norge till sydliga Sydafrika. Två kontinenter och ett hav. Världens största ultralopp, större än många av de stora maratonloppen.  Där alla lider, glädjs och kämpar tillsammans.  25 000 startplatser sålda. Ett lopp i dubbla skepnader. Ena året "Up run" från kust till högplatå. Följande år "Down run" från högplatå till kust. Noviser bosatta i London tillsammans med Vic som klarade sitt 43:e Comrades (rekord 47) Sprungit tre Comrades tidigare. Två Up och ett Down varav två som träning samt ett försök att komma i mål med fart. Detta året var tanken att med fart löpa över de sydafrikanska kullarna på vägen till målet i Pietermaritzburg. En vår med strulande slemsäck i vänstra hälen ändrade dock situation att inte alls synka med plan. Få långpass, inga fartpass och endast lätta b...

Drömmar tror jag vi alla har. Små drömmar. Magnifika drömmar. Längtan mot något som skimrar av lockelse. Något att sträva mot eller bara något att kittla tankarna med. En dröm kan vara nåt vardagligt, nåt enkelt utan glittrande guld i kanten. M in s törsta dröm är av det enklare slaget, spring. Att springa och att kunna springa. Varsomhelst och närsomhelst.  Ibland känns det som jag skulle kunna springa oavbrutet men har insett att det finns gränser. Även om den mänskliga kroppen är ytterst anpassningsbar och klarar långt mer än vad som kan tyckas möjligt så bör den ibland få lite andrum. Sedan jag sprang min första ultra i Alperna för snart fem år sedan har jag bara velat springa mer desto mer jag springer. Kroppen har dock bromsat några gångar och pausat min dröm för en tid. Då jag inte har någon som helst idrottslig bakgrund är dessa invändningar fullt förståeliga. Från lite handboll tidigt högstadie till drygt tjugo år av inaktivitet. Några vårmånader av träning och Sto...

Andra gången det bär uppför från Durban till Pietermaritzburg. Comrades, världens största ultralopp som även detta året är slutsålt. Över 20 000 startplatser sålda. Sydafrikas motsvarighet till Vasaloppet. Ena året starten i Durban och målet 87 kilometer bort i Pietermaritzburg, uppe på en platå därav Uprun. Nästkommande år, Downrun 89 kilometer från Pietermaritzburg på platån till Durban vid havet. Folkfest längs banan. Sista målgång hyllas likt en segrare. Nationell teve-sändning från start tills dess att maxtidens tolv timmar är slagna. Mental kamp och fysisk prestation. Ett liv på en dag. Hämtade nummerlapp igår och i påsen med diverse gratisprylar fanns även en guide av typen Comrades for Dummies. Läste banbeskrivingen där författaren starkt rekommenderade återhållsam löpning de första 25 kilometrarna då dessa bär uppför. Ytterligare 12 kilometer uppför väntar innan banans första halva är avklarad.  Guide från 1961 - innan start Gjorde mitt första Comrades år 20...

Tröga tankar. Vaknade långsamt. Kände mig inte pigg trots att klockan antagligen var ganska mycket. Öppnade ögonen och kikade på siffrorna - 12:13. Nästan kvart över ett alltså. Klockan ställde om sig automatiskt mellanåt och det blev inte alltid rätt. Söndag innebar packning inför Durban, två träningspass, middag hos Magnus och Lena klockan fem samt några inköp och andra ärenden. Måndag, jobb och buss Arlanda efter midnatt till flyget strax innan åtta tisdag morgon. Sömndrucket plockade jag upp mobilen. Diod blinkade rött. Kritisk nivå batteri? Nä. Meddelande från CheckMyTrip - Your flight to Durban will depart in 24 hours. Flög upp ur sängen. Klarvaken. Tankar for åt alla håll. Förvirring. Har jag missat bussen? Hur? När? Tankarna lugnade sig. Filtrerade bort bruset. Bussen gick alltså natt till måndag och inte natt till tisdag. Check! Bra. Flyg måndag morgon. Check! Insåg att detta förändrade inte dagen nämnvärt. Fortfarande nästan tolv timmar innan avfärd. Samma söndags-agenda...

Välkomponerad resa Ibland följer inte verkligheten tankens ritning, det som planerats blir inte riktigt sant. Som inledningen av denna veckan eller kanske snarare avslutningen av förra. Söndag på tåget till Arlanda med en fin biljett i väskan, Durban via Istanbul med Turkish Airlines. Två timmar och tjugo minuter transfertid, gott om tid även om Atatürk skulle vara kaotiskt packad och för lite tid för att kallas väntan. Touchdown Durban strax efter tio så tanken var en tidig lunch på Mugg  & Bean, King Shaka och en taxi vidare till South Beach vid incheckning hotell. Kaotiska Arlanda. Började dock bra då inte själv-incheckningen fungerade eller manuella incheckningen öppnat gick jag till Turkish informationsdisk. Incheckad och placerad vid vingens nödutgång och två meter benutrymme. Säkerhetskontrollen, kö ut till SkyCity och rastlösa stockholmare bakom ryggen gnällande som små barn. Bordningen startade med köstopp i korridoren, oorganiserat kösystem. Väntan. Kaos igen. ...

Har nu varit i Durban i fem dagar. Vilat, sprungit lätt och låtit kroppen vänja sig vid temperatur och luftfuktighet. Innan avresa gjorde jag några pass på trainer i bastu för försöka få kroppen att tagga ner en aning vid högre temperaturer. Termometern i Durban visar runt 25 grader dagtid och kryper ner strax under 20 nattetid. Sprang några distanpass i överfart de första dagarna och upplevde inte värmen som något problem. Inget pass var dock längre än 17 kilometer. Fuktigheten däremot var dock högst märkbar och upplevs mycket tjockare kvällstid. Träningskläderna är blöta som efter ett dop i havet efter löppassen. Mitt på dagen när det är som varmast är det betydligt behagligare att springa än vad det är kvällstid. Loppet startar 05:30 på söndag morgon så jag hoppas verkligen slippa kvällslöpning. I år är Comrades ett så kallat uphill race, startar i Durban vid kusten och målet är i staden Pietermaritzburg som ligger på runt tusen meters höjd inåt landet. 87 kilometer asfalt i fuktig...

 Mailbiljett Kollade biljetten i mailet, avgång 15:50 KSD Airport. Samma som kalendern. Skrev ut en biljett från CheckMyTrip. Väskan var packad. Magnus hämtade och vi lämnade Norrstrand 14:20, gott om tid även för en lätt lunch innan boarding. Anlände, gick in och hungrig efter löppasset letade jag fram en banan. Tittade runt. Ena incheckningsdisken visade - Lufthansa Frankfurt Gate Closed. Satan! Pulsen gick igång. Ändring, vad? Klockan visade 14:45. Tankarna snurrade på högvarv. Biljetten kollad. Jönköping! Samarbetet med Jönköping måste påverkat. Greppade väskorna och rusade till disken. Frankfurt! Nejnej, stängt blev svaret. Mer personal strömmade till. En tjej ringde bagaget. Mer bagage kommer! Säkerhetspersonalen påkallades. Incheckning öppnades. Febril aktivitet. Letade pass med ena handen, packade ryggan i flightbagen med andra. Fick boardingpass. Frankfurt printat. Ska till Durban! Hinner inte blev svaret. Checka in igen i Frankfurt.  Hasta genom säkerhetskontro...