Ett löfte
Förra årets löparresa landade i Iten en förmiddag i januari. De röda vägarna hägrade och när eftermiddagen kom var skorna knutna. Höjd dryga 2300 meter. Sjörundan, en åtta kilometer lång slinga med en elak backe halvvägs runt. Jag pressade i backen och det frustande flåset rev i bröstet. Helt slut efter åtta kilometer i måttligt tempo. Morgonen efter, revansch. Samma runda, högre tempo. Backen en mardröm och jag var trött som efter ett maraton vid rundans slut. Frukost en halvtimme senare, började huttra och en stund senare sängliggande i feber. Fem dagar utan löpning. Uppenbarligen bör de inledande passen passeras i måttligt tempo. Nästa gång, lovat lugn. Den första veckan passerad i Iten och löftet till mig själv obefläckat. Volymökning utan tuffa kvalitetspass, en mycket lugn inledning. Pulsen har dock retats då kroppen behöver en och en halv till två veckor för att anpassa sig till höjden. Sön fm Morgonjogg 14km (4:53) em Eftermiddagsjogg 10km (4:44) Mån fm Distans