Gran Col Ferret

Resan från flygplatsen till hotell Fleur des Neiges utan problem. Incheckningen aningen långsam då flera framför i kön hade strul med sin bokning.

"Hello my name is Verme and I have a reservation for a room for three people". Portiern tittade ner i liggaren. Tittade upp igen och sa - "No no. You ..." och formade ett tak ovanför huvudet samtidigt som han sa nåt på franska. Ja ja. Checkade in.

"Your room is in the backyard"

Vi blev visade genom en sovsal, ut på baksidans gräsmatta och fram det ett stort tält. Vårt "hotellrum" visade sig vara ett mongoliskt stäpp-tält. Doftade svagt av jak och dörren gjord för dvärgar. En annorlunda överraskning. Insidan var dock väldigt rymlig med fem sköna sängar. Annorlunda men bekvämt.

Resans första överraskning med Mont Blanc som fond

Nattens vagga importerad från Mongoliet

Onsdagen ägnades åt stadsvandring Chamonix, picknick i gräset vid Planpraz och packande inför vandringen. En lugn och stilla dag som avslutades med sniglar och god middag på Le Chaudron.

Pick-nick Planpraz

 

Bättre lunchlokal svårt att hitta i Chamonix

Viss skepsis innan men sniglarna försvann

Torsdag morgon bussresa till Courmayeur. Kort frukost-fika vid busstationen då vi var lite tidiga för incheckning. Nattens boende Tavernier vid bron mellan Courmayeur och Dolonne. Kort vandring från fiket till hotellet. Pekade ut hotellet från backen ovan. Pappa gick sist en bit bakom mamma och jag gick först. Väl på bron var mamma femtio meter bakom och vid brofästet satt en stor skylt Tavernier. Jag gick in till receptionen och började incheckning. Ingen mamma och pappa kom efter. Avslutade incheckningen och pappa hade beställt att få betala denna natt men var ännu inte på plats. Förklarade att jag skulle vandra delar av TMB med mina föräldrar och de hade varit alldeles bakom mig innan jag gick in.

"Have to go and find my parents".

Gick ut på bron. Tomt. Gick över bron och tittade åt hållet vi kom från. Ingen. Tillbaka till hotellet. 

"Think I lost my parents somewhere along the way"

"You are brave" svarade receptionisten med ett leende.

Gick ut igen och ringde mamma. De hade uppenbarligen helt missat skylten och gått långt bortom bron hela vägen till Dolonne. Strax innan jag hade gått in på hotellet hade pappa stannat till vid bro-räcket för att fota och då tappat ena staven i ravinen nedanför. 

Efter några minuter var vi alla samlade på hotellet. Lämnade väskorna för en runda i den gamla byn Dolonne med sina trånga gränder och stenhus. Innan rundvandringen blev det dock en tur ner i ravinen bland blött höggräs och lera för att hämta staven.

Missing in action - en stav

Fredag morgon klockan strax innan åtta. Packade ryggsäckar inför första dagen på Trail du Mont Blanc. Väderprognosen för Grand Col Ferret, passet mellan Italien och Schweiz visade grått och regn från klockan tolv och framåt. Slutdestinationen Ferret likaså regn från lunch och framåt. Buss till Arnouva vid foten av backen upp mot Col Ferret. Åttahundra höjdmeter över fyra kilometer. Pappa började raskt men insåg snart att stigen var hyfsat brant och slakade tempot. Mamma andades tungt och menade att Valbergsbacken var inget i jämförelse. Fortsatte uppåt i makligt tempo. Vädret var lätt mulet där solen tittade fram korta stunder. Ju högre upp vi kom desto större och tätare blev molnmassan. När vi nådde strax ovanför tvåtusen blev pappa lite trött och kände av höjden. Luften blev kallare. Topparna ovanför beslöjade i vitt. Traskade vidare in i kyligare höjder bland molnen. Mössa åkte på. Luften tjocknade när vi närmade oss toppen av passet. Sikten bara tiotalet meter. Någonstans där framme borde toppen vara och helt plötsligt såg jag stenen som markerade gränsen mellan Italien och Schweiz mot en fond av gröna berg. Val Ferret Schweiz soligt och fint medans Italienska sidan var fylld av gråa moln. Luften var stilla utan kalla vindar. Tog några foton och packade upp värmande kläder. Helt plötsligt försvann molnen över Italien och scenen flödade av ljus på båda sidor gränsen. En dansk vi pratat med tidigare hoppade och dansade av glädje när molnen försvann. Col Ferret visade sin finaste skepnad för en stund. Var dock kallt så vi skyndade ner på lägre höjder. 

På väg till lokalbussen mot Arpnouva

Sammanbitet och fundersamt. Undrar om vägvalet godkändes?

Start dag ett av vandringen

Några hundra höjdmeter senare hade Valbergsbacken omvärderats något

Med höjden kom molnen

Märkbart kyligare ju närmre passet vi kom

Gran Col Ferret 2537 m.ö.h.

Gränsen mellan Italien och Schweiz

Det gröna Schweiz nedom kullen

Ännu inget regn. Molnen hopades och skingrades omvartannat. Kort lunch vid La Peula, tre omeletter plus dricka för drygt femhundra. Schweiziska alperna inget lågprisvaruhus. En dryg timme kvar till dagens slutmål Ferret. När det var bara några få kilometer kvar kom de första dropparna. Först lätt duggande som övergick i strilande regn. Trots en något våt avslutning var dagen långt bättre än vad den grå prognosen tidigare visat. Tolv kilometer, åttahundra höjdmeter, sex timmars vandring, tjugo minuter lätt regn.

Utanför trillade regnet tungt

Nattens boende var sovsal med halvpension. Delade sovsal med en fransman med son samt en japan. Mamma lätt bekymrad över detta med sovsal trots att det var planerat sedan lång tid. Bytte svid, jag och mamma gick ner i matsalen. Pappa kom efter en lång stund utvilad och nöjd. Han hade somnat och sedan fått nackmassage samt liniment av japanen för sin ömmande nacke. Tre-rätters på lokala råvaror avslutade dagen i de schweiziska alperna. Underbart gott.

Rumskompis från Japan i sovsalen