Tiden i landet fyllt av fantastiska avokados är flyende rask. Redan passerat några uppvärmningsdagar samt tre hela träningsveckor. Som vanligt är känslan att jag nyss anlänt. Vart tog tiden vägen?
Kom till Iten efter en lång resa med mellanladningar och övernattningar. Lämnade Arlanda sen eftermiddag, flyg till övernattning i Frankfurt. En arbetsdag med kort resa till ända. Nästa dag vidare till Nairobi via Zurich. Till Nairobi sen kväll och innan jag var klar med visums-köandet och fått väskan var klockan redan efter elva. Resan till Eldoret dock inte förrän morgon klockan sex. Valde att skippa hotell då det knappt skulle blivit nån sömn. Detta var antagligen längsta resan till eller från Iten jag någonsin gjort. Ena vägen brukar alltid vara betydligt sämre om man inte är beredd att lägga till några tusingar. Hemresan dock bästa tänkbara.
 |
| Första mellanlandning Frankfurt |
På Julafton följde jag med Toby och familjen Camilla och Markus till Shoe4Africas barnsjukhus för att dela ut julklappar till barnen. Stora säckar leksaker och tårta var ordnat till de förväntansfulla barnen. Mathew Birir (olympisk mästare Barcelona 3000 meter hinder) samt Shoe4Africas ambassadörer Eliud Kipchoge (olympisk mästare Rio maraton) och Mary Keitany (världsrekordhållare maraton) var på plats för att glädja barnen. Besöken på sjukhuset är både glädjande och sorgliga. Det är fint att barnen har ett eget sjukhus då de annars blir eftersatta när det kommer till sjukvård samtidigt är många av de livsöden som passerar väldigt tragiska.
 |
| Barnen väntar på julklappar och tårta |
 |
| Tårtadags med Toby Tanser, Mathew Birir, Eliud Kipchoge, Sally Kipyego och Mary Keitany |
Första träningsveckan, plan att snitta fyrtio kilometer per dag i lugnt tempo. Då jag sover väldigt oroligt de första dagarna planerade jag inga kvalitets-pass, bara mängder av slugg-jogg. Märkte omgående vissa skavanker som trilskade en aning - en öm häl, en öm hälsena och en något irriterad höftböjare. Där jag krampade under
TDS. Djupmassage och övningar i gymmet lättade åkommorna men valde att hålla tempot ytterst stilla. Även halsen var aningen tjock inledningsvis men avtog utan påverkan. Jobbade de första dagarna av veckan med att övervaka och vissa system därhemma. Tanken var att jobba en hel del denna första träningsveckan för att avlasta julledigheten hemma. Blev en del enklare ärenden och felsökningar då mobil-nätet jag använde förra gången var mer än instabilt denna resan. Uppkopplingen till arbetsnätet tappade kontakt med jämna mellanrum och när väl uppkopplingen fungerade var uppdateringarna sega. Mentalt stressande. Veckan slutade med en godkänd mängd men jag var väldigt sliten och trött. Sömnen var som väntat orolig och vissa mornar kände jag mig fortfarande trött.
 |
| Slöjoggad första vecka i Iten från öm hals till sliten |
Efter
Diagonale des Fous var mitt upplägg två veckors vila följt av en vecka alternativ konditionsträning och därefter tre veckors lättare löpträning innan
CTS Dorset. Blev matförgiftat dagarna efter Diagonale des Fous, ingen återhämtning. Den lugna träningen inför Dorset var trög, kämpade för att komma runt lugna tjugo k. Visste då att Dorset inte skulle bli någon enkel träningsrunda. En mycket tung dag på engelska kusten bekräftade att jag var långt från återhämtad, följande veckor innan Kenya tunga. Den månad jag hoppats skulle läka ut Diagonale des Fous visade sig vara en optimistisk dumhet.
Andra träningsveckan, sömnen blev bättre. Kroppen kom till ro. Anpassade planen efter första veckans utfall. Började veckan med massage hos campens massör Josef. Hårda nypor men välgörande effekt. Stelheten insida lår släppte aningen men både jogg och löpning kändes aningen kantigt mellanåt. Höll öppet förutom ett lättare tempo-pass bana på tisdagen. Lät kroppen bestämma. Inga tuffa pass, tempot fortfarande löjligt lågt men ändå tröttande. Tisdags-passet på banan kändes dock upplyftande, lite rörelse i skorna och torsdagens backar gav flåsig motion. Från innan visste jag att det någonstans i skogen bortom campen fanns ett vattenfall. Fredagens lugna pass ägnades åt stiglöpning på okända stigar, genom snår och utför branter. Efter en god stunds irrande hittade jag både bäck och vattenfall samt en stig tillbaks utan taggiga snår. Skogen var spännade och en uppfriskande oas bortom dammet på de röda vägarna.
Många timar i gymmet, skippade långpass till förmån vilodag söndag. Något piggare. Balansövningar och excentriska tåhävningar för den ömmande hälen, stretch och själv-massage för hälsenan och gym för höftböjaren.
 |
| Vattenfallet i Kaptagat-skogen |
 |
| Liten gård i byn nedan vattenfallet |
 |
| Bro över bäcken ovan vattenfallet |
 |
| Kaptagat skog |
 |
| Lugn andra vecka |
Tredje träningsveckan, en stor vecka runt 200 kilometer inkluderat långpass, tempo-pass tisdag på bana, backar på torsdag och långpass söndag. Inledde veckan med ett medel-långt distanspass inkluderat några fartökningar under första halvan. Känslan var redan veckans första dag att det skulle bli en tung vecka. Benen var tunga och inte särskilt löpvilliga. Hälen ömmade, insida lår var stelt men hälsenan var betydligt bättre. Tisdagens morgonpass, en runda förbi vattenfallet i Kaptagat-skogen. Brant och fint uppför med en lutning närmare tjugofem procent. Trötta stapplande ben tillbaka. Tappade koncentrationen för en kort stund. Grusvägen la ut en fälla och jag snubblade. En liten sten stack upp på fel ställe och jag blev ett platt fall. Landade på höft och arm. Lätt blödande haltandes tillbaka. Höften kändes okej. Lite öm på ett ställe men fullt springbar då det var dags för bana. Eftermiddagsgass på Lornahs tartan-bana. Fin känsla, fartleksinspirerat tempo-pass med 2 x (6 minuter @ 3:30 + 3 minuter @ 3:15 + 1 minut @ 3:00). Flåsigt men trevligt. Höften kallnade på väg tillbaka, gå-jogg. Veckan rullade på, den tunga känslan lättade.
 |
| Platt fall på vägen |
 |
| Majsen skördad. Torkas och mals till mjölet som blir till ugali. Blast grovhackas till boskapsfoder |
 |
| En kall Krest vid lokala snabbköpet |
 |
| Skolgympa i Kenya. Killarna kom först |
 |
| Tjejerna strax efter |
 |
| Brother Colm tittar till sina löpare under lördagens terränglopp i Iten |
Slutet av veckan flyttade en italienare in i rummet då rummen består av två sängar, delat boende. Denna italienare var ultra-löpare med stort behov av toalettbesök. Toaletterna på rummen har en pumpande spolningsfunktion, man måste vrida hårt på spol-hantaget ett flertal gånger tills spolningen ökar i intensitet såpass att avfallet spolas bort. Därefter återfylls spolings-behållaren, vilket sker högljutt och under tio minuters tid. Italienarens nattliga behov oftast tre fyra gånger, blandat båda tömningsprocesser. Nummer två föregicks alltsomoftast av ljudlig fanfar. Paret i rummet bredvid delade samma nattliga ljudshow från badrummet då toaletterna är byggda vägg-i-vägg och där innertaket är ytterst tunt. Efter några nätter vande jag mig och vaknade antagligen inte alla gånger och att somna om är jag ytterst duktig på. Även om sömnen inte blev optimal var återhämtningen långt bättre än första veckan.
 |
| Rummets toa med pump-spolning |
Avslutade med ett långapss halvvägs ner i riften. Varmt, dammigt och tungt. Kroppen var återigen väldigt sliten och stundtals blev passet stapplande. Tempo lågt som oftast denna resan. Den otillräckliga återhämtningen efter Reunion hade inte direkt påskyndats av träningsloppet i Dorset. Med största sannolikhet var jag alltför sliten när jag kom till Iten för att inleda med en stor första tränings-vecka. Borde kanske haft ytterligare en lätt vecka innan träning denna gången. Nästa vecka, sista veckan blir mindre i omfång.
 |
| På väg ner till övre platån i riften |
 |
| Ko-skräck inte att rekommendera på landet runt Iten |
 |
| Vägarna att springa slutar knappt vid horisonten |
 |
| Tredje veckan återigen en stor träningsvecka som slutade med en sliten kropp |
Kommentarer
Skicka en kommentar