Fransk byråkrati

Fransmän vet hur man krånglar till saker. Enkla saker som att jogga lopp kräver i de flesta länder enbart registrering följt av hämtning nummerlapp innan start medans i Frankrike är vägen fram till hämtad nummerlapp en trist och utdragen resa. Värst är UTMB där åtta nio månaders engagemang krävs innan nummerlappen är norpad och säkrad. Helgens träningslopp Templiers dock en lättare variant krångel - registrering, läkarintyg, en stor multipel mail och avslutningsvis besök vid tre bås på plats för att få nummerlappen.

Någon gång då och då reser jag bort från vardag till annan ort för helgens långpass. Lopp på någon plats som lockar. Ambitionen långjogg i normalt träningstempo för att inte störa nästa veckas träning. Långt från max. Långt från tävling. Bara vanlig träning. Denna gången visade biljetten Toulouse där hyrbil till Millau väntade. Regionen en gång för länge sedan Tempelriddarnas domän. Varje år i oktober anordnas en löparfestival med femton-talet lopp under en långhelg, Festival des Templiers. Joggade förra året ett av de kortare loppen och för året valt en längre variant om 38 kilometer, Marathon des Causses. 

Templiers är populärt och staden liten. Svårt att hitta bra boende. Mitt blev i en liten by halvtimmen med bil utanför Millau. Morgonjoggen dan innan långpasset blev ett mondre äventyr. Irrandes på den franska landsbygden över åkrar inhägnade med taggtråd och två meter höga stängsel, även de klädda med tagg. Något av en oplanerad hinderbana. Det höga stänglset i min väg var ett gediget hantverk där stålnätet var djupt förankrat i marken. Under inget alternativ. Över. Upp på en stolpe, balanserades på dess topp och försökte undvika att fastna med kläderna i taggtråden inför hoppet ned. Några små sticksår i fingrarna men kläderna hel. Franska bönder inte lika vänliga mot vandrare som sina engelska bröder. Sju åtta k blev femton och ömmande ljumske. På den engelska landsbygden finns grindar mellan åkrar och leder. 

Den franska landsbygden utanför Millau

Elaka stängsel

Har känt samma ömma punkt, innan förra årets TDS. Beslöt att korta långjoggen för att minska utförlöpandet. En loop i början Marathon des Causses och tillbaks. Väntade en timme efter att starten gått innan jag följde i loppets spår. Ville vara säker på att inte komma ikapp. Men redan efter sex sju kilometer såg jag de första ryggarna. Svansen. I den första rejäla stigningen. Bakersta gruppen stor majoritet tjejer. Joggare satt ner. Surfade på mobilen. Pratade i telefon. Fotade. De som var i rörelse avancerade mycket långsamt. Köbildning på den mycket smala stigen. Lerigt med få utrymmen för omkörning. Fartlek med gång varvat full fart brant uppför. Tjugo procent plus. Nästa gruppering i ledet, stor majoritet killar. Lagom till krönet var blandning dock total. Lika delar killar och tjejer ungefär. Platån gav utrymme för mer fart. Fartlek med frekventa start stopp fram till utförslöpans början. Snigelfart. Stopp. Jogg. Stopp. Jogg. När vi äntligen nådden bergets fot ner vek jag av inåt skogen och sprang vilse. Ytterligare en hinderbana med taggtråd. Ingen stig att hitta. Ut ur skogen och vägen tillbaks. Den lätta lösningen.

Helgens stora show Grand Trail des Templiers inställd. Oväder på ingång. Vindar upp mot 80 km/h, hagel och åska. Team Nordic med bröderna Lantz, Elov Olsson, André Jonsson, Henri Ansio Tom Erik Halvorsen med flera hade höga förväntningar efter förra årets tre topp tio.

Kvällsresa till Toulouse flygplats under en av världens allra högsta broar, Millau-viadukten

Sen ankomst, tidig avfärd. Inget hotell. Flygplatsen stängde men vi läts vara kvar över natten