Lite bråttom

Efter tomheten jag känt efter TDS förra året, upplever jag att min exekutiva förmåga blivit aningen nedsatt. Jag får saker gjorda, oftast, men det tar tid. Lättdistraherad. Extremt lättdistraherad.

Dagen innan avfärd Kenya. Hos Pernilla och Fredrik i tomt hus på Ekeberg. Nyårsafton lugn förmiddag och långpass på eftermiddagen. Ombytt halv fyra för jogg till Jacobs för inköp av middag. På väg tillbaka till Ekeberg kom jag på några saker jag glömt fixa på nätet. Några timmar senare och fortfarande inte ute på långpassets fortsättning. Ut. Beskrev Oslos östra del, fortsatte upp till Holmenkollen och hamnade sedan i Røa väster om Holmenkollen. Insåg det skulle bli sen kväll då vägen tillbaks var lång. Strax innan elva utanför huset igen. Dinerad och färdigpackad vid ett. Det tänkta tidiga sängåendet uteblev. Krypande muskler efter långpasset. Ovan längden. Klockan noll två. Sömn. 

Resdag Iten. Oslo - Istanbul för att möta upp Mimmi som blivit nyfiken på det kenyanska höglandet och möjligheterna att vinterträna grunden inför säsongen. Vidare till Nairobi, planerad landning terminal 1 klockan 04:10. Lokalflyg från terminal 2, en kilometer bortom, klockan 06:30. Två timmar och tjugo minuter för visumkontroll, väskhämtning, byte terminal, incheckning och säkerhetskontroll. Gott om tid. Dock blev vi ombokade till 06:00 för lokalflyget med incheckning senast 05:30 då 06:30 var inställt. Görbart.

Mot Istanbul

Planet lyfte från Istanbul och kaptenen informerade om landning 04:35. Tajt blev än tajtare. Hoppades på ankomst vid gate och inte buss på plattan. Lugn försenad flygresa. 04:50 landad och på toppen av flygplanstrappen mot en väntande buss. Några minuter senare på bussen och färd mot terminal och väntande visumkontroll. Förberedda med alla papper. Rusade av bussen och först fram till luckan. Vi sken av bråttom. Kontrollanterna spelade med. Vidare till bagaget. 05:02. Borde hinna. Bandet började snurra. Runt runt runt. Inget känt bagage. 05:15 suck. Mimmis väska trillade ut. Knapp kvart att byta terminal och checka in. Min väska kom. 05:18. Greppade väskan. Stoppade på väg ut för bagagekontroll. Hurry hurry. Ten minutes. Släpptes igenom. Rusade ut. Orientering. Kollade riktningar. Synkade minnet och rusade med rullväskan i fart mot terminal 2. Beskrev vägen. Tog båda passen och sprintade för att hinna check-in. Mimmi efter med väskor. Höghöjden gjorde sig påmind efter några hundra meter med tungt flås och mjölksyra. Skippade biljettkontrollen utanför, tryckte prylarna snabbt genom säkerhetskontrollen. Passen på disken. We check-in. Bags here soon. Vi hann. Ännu en säkerhetskontroll innan vi hann sätta oss en mycket kort stund innan bordning. 

Flyg. Transfer. Iten. Tillbaka till de röda vägarna. Bästa starten på året.

Fyrtiosju minuter från vi lämnade planet till vi var redo för bordning Eldoret

Iten 2 km - platsen för en månad löpning

Bråd resa slutade enligt plan




Plats: Iten, Kenya

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gate D1 till evigheten

Bild
Några städer på vårt klot är lite mer än andra. Är lite mer påtagliga. Atmosfär, kultur, människor, arkitektur. Rom är en av dessa  med Tokyo, Florens, Paris, Rio de Janeiro och Istanbul i gott sällskap. Kanske någon till, Damaskus, Katmandu? En gång innan i Rom. Resa med familjen, en helg med utgång från Trastevere. En annan värld, som att vandra runt och vara i ett museum.  Gate D1 till Rom Landade i Köpenhamn gate D1. Samma ingång från Stockholm som senare även var utgång Rom. En gång tidigare, vad jag kan minnas, har jag haft samma gate in som ut. En gång jag inte borde kommit in via gate. Någon av mina första resor till Iten. Resan från Kenya börjar alltid med inrikes flyg från Eldoret till Nairobi. Propellerplan, denna gång försenad från Eldoret. Jag hade marginal till nästa flyg, men inte stor, som nästan försvunnit i och med förseningen. En kille från USA (är medborgare från USA enda landet i världen utan riktig beteckning likt svensk, mexikan? Amerika är ju två kontinenter så
Läs mer

Mörker

Bild
Nattens mörker. En svag strimma blekt ljus från gatljuset utanför letade sig in vid fönstret. Klockan hade ännu inte klämtat men känslan fanns att det var dags. Klev upp och bar ut mina saker i korridoren för att inte väcka de övriga i sovsalen. Utrustning och kläder hade jag lagt ut bredvid sängen innan läggdags. Klockan var nu strax efter tre, bussen till Courmayeur klockan fyra. Löpvästen packad, drop-bag fylld och nummerlappen fäst i bib-bältet. Drog vindjackan över och promenerade mot bussen.  [Video banan TDS 2017] [Video TDS 2017 Best Of] Planen var enkel. Loppet uppdelat i tre delar, energi var tjugonde trettionde minut. 300 till 400 kcal varje timme. Gel och sportdryck kompletterat med stationernas utbud. Några små påsar chips för saltet och för att bryta av sockret. Extra flaska sportdryck och flapjack vid drop-bag. Första delen av loppet, tre toppar fram till Bourg Saint-Maurice. Andra delen till Col du Joly, den tuffaste med en nio kilometer lång stigning om 18
Läs mer

Böljande kullar

Bild
Ibland är det skönt att bryta vardagens mönster. Hoppa ur ekorrhjulet och resa bort. Trots att jag redan fyllt året med en god portion resdagar känns det ändå lika skönt att packa väskan lätt, resa till flygplatsen och sväva bort. Det händer att jag planerar in långpass på annan ort där något lopp går av stapeln och kombinerar flykten med trevlig jogg på okänd mark. Innan jag i oktober reste till Reunion för Diagonale des Fous bokade jag en resa till engelska sydkusten. Hittade ett lopp i början av december, en dryg månad efter Reunion vilket jag antog skulle vara gott nog med tid för kroppen att läka ihop och bli redo för böljande engelska kullar. Efter flyg, hyrbil och ångest kvällen innan stod jag huttrande tillsammans med ett hundratal andra stiglöpare och väntade på start. Platsen West Lulworth, ett litet sommarställe med höga vita klippor och grönskimrande hav mitt på den engelska sydkusten. Luften var rå och kall men nästan helt vindlös. Hade dragit vindjackan över löpvä
Läs mer