Destination okänd

Bland de bästa stunderna under en resa inträffar strax efter landning, när jag hittat en taxi och susar in mot den okända staden. Vad väntar? Kommer mina förväntningar uppfyllas? Funderingarna snurrar tusentals och känslorna kittlas av nyfikenhet. Tankarna på högvarv och ovissheten konfronteras. Jag är på väg mot något för mig okänt, något nytt och spännande. Människor, platser, dofter, ljus, ljud. Hela paletten av staden smälter samman utanför rutan, sveper förbi och jag njuter varenda sekund.

Gårdagens resa. Park Plaza högst engelskt namn så jag skaffade de kinesiska hieroglyferna på en spypåse innan landning. Väskan rullade ut på claimbandet, haffad av kille i terminalen. Visade grönt plastkort med texten 'Airport Taxi Service'. Svarttaxi. Frågade pris och killen vände på kortet 'Beijing Airport - Central Beijing 450-550'. Hemslöjd? Jag sa 200. Han kontrade 350. Jag var redan på väg mot ledet med officiella taxi med repliken No, no 200!. 300? No! Ok! Alldeles för lätt, lurad! En yuan har det ungefärliga värdet av en svensk krona och resan bara några få mil. Förbi taxibilarna med texten 'Taxi', över gatan, bort mot skuggan, parkeringshus, längst ner, halvrisig bil. Färden in mot stan genom ett fönster med tonade rutor. Utanför ett mörkt Peking insvept i dimma. Breda motorvägar, bakgator utan ljus. Framme. Killen fick 120 och 10 US. Upplevelsen försvann på vägen och en resa som varken var billig eller kostsam. Taxiresan till centrala Peking blev en oupplevd upplevelse som kräver belyst repris.

De mest omtumlande upplevelelserna jag haft från färd in mot stad efter flyg är Hanoi och New Delhi. Båda efter tröttande flygningar och båda städerna innehar en kontrast gentemot mot Sverige som kan beskrivas monumental.

Hanoi var en av mina första erfarenheter med ryggsäck, i begynnelsen av min och min gode vapendragare Eriks världsturne‘. Hade på flygplatsen hittat en buss mot centrum och hoppat på. Körde oss och mängder av andra turister från hotell till hotell. Plötsligt skulle bussen inte vidare och två små svenskar med stora ryggsäckar stod vilse i ett främmande Hanoi utan tak över huvudet. Mr, MR! En liten vietnames påkallade vår uppmärksamhet. Hotel? Yes! Två motorcyklar rullade ljudligt fram och vi hoppade upp där bak. Rusade iväg på smala gator med alldeles för mycket trafik där alla körde på båda sidor och gasade tills trotteln sa stopp. Andan for upp i halsen, hjärtat slutade slå och de positiva tankarna sa 'Jag dör!'. Hur håller man i sig på en motorcykel när man bär stor ryggsäck som rycks bakåt vid var växling och med en liten ryggsäck på magen som hindrar grepp runt föraren? Efter en kort stund hade jag dock ordnat upp balansen och kände mig säker bak på hojen. Hanois smala, vindlande gator rusade förbi. Dofterna. Ljudinfernot från trafiken. Synintrycken. En spännande film som spelades alltför snabbt men var väl värd varenda krona av biljettpriset.

Delhi, väskorna borta när jag och Pernilla anlände från London. BA levde återigen upp till sitt rykte, 'We know how to loose your bag'. Hittade taxi, liten fjunig kille som antagligen inte var äldre än tolv. Satte oss i ett baksäte med väl tilltaget benutrymme till framsätena. En beskyddande ängel i backspegeln som lovade allt gott, inget ont kunde hända vår färd var förarens försäkran. Trafiken överväldigande. Nästan varenda yta av asfalten täcktes av plåt i färd framåt likt ett slagfält av rustningsklädda ryttare, kameler strosande i gungande mak mellan plåten och kor lunkande ostressat i kaoset. Föraren offensiv och gasade glatt. Tio minuters färd och en lucka för smal för vår bil. Vår kille tyckte det räckte, gasade och körde genom. Backspegeln for åt fanders på grannens fordon och jag skymtade ett leende i spegeln som slutade vid var öronsnibb. Färden fortsatte i samma ursinniga tempo med gaspedalen tätt mot mattan och ett energiskt rattande. Avtag höger med motorcykel annnalkande bakifrån. Inga problem, sväng och motorcykel i högerskärmen. Hoppas inte killen skadar annat än plåt innan vi kommer fram. Tvärbroms! Jag och Pernilla flyger framåt, skallar framsätena och blir knästående i bedjande ställning i baksätet. Killen vänder sig om, ler och gasar vidare. Breda avenyer, smala gator, stopp. Gatan med vårt hotell alltför smal för bil. En mörk, fuktig gränd som mer liknade en tunnel in i ett berg snarare än en gata. En tunnel där myllret och dofterna var överväldigande. Lortigt. Bedövande, öronbedövande. Människor överallt. Jag var fascinerad. Welcome to India!

Idag bestämde jag mig för att frångå min strikta diet av snabba, lättsmälta kolhydrater, för att äta en bastant frukost på hotellet. Vaknade klockan nio, tre timmar senare än tänkt. Planen var kinesiska muren idag men då jag anlände väldigt sent och kom inte i säng förrän efter tre kanske det var rätt att sova ut. Efter bussresan den andra juni från Jiri till Katmandu har min mage varit i olag och det mesta kommer ut eller upp. Därav det lättsmälta. Inte ätit ett helt mål mat på nästan en vecka och det märktes på vågen, 64 kilo skinn och ben balanserade 183 centimeter över golvet. Förlorade en del muskler och fett på den proteinfattiga vandringen i Himalaya och ytterligare en del på ultraloppet. Dieten de senaste dagarna har varit små mängder vitt ris, frukt, ljust bröd, vatten och läsk för bubblorna och sockrets skull. Har inte känt mig svag men tanken har varit mycket långsam och ofullständig. Vandringen till Tiger's Nest med 900 höjdmeter upp till drygt 3100 meter var dock fysiskt krävande och jag kände mig vek. Frukosten smakade och nu väntar centrala Peking otåligt på min upptäcktsfärd. Dags att uppleva Kinas huvudstad.

Hieroglyfer på en spypåse