o·ver-the-top

Igår kväll ville jag inte gå och lägga mig. Om jag stannade uppe skulle det dröja längre innan morgon. Ologiskt trams men det var känslan. Jag hade ingen lust. Inspiration noll. Till slut gick jag ändå till sängs. Kompromiss. Lampan i taket tänd så jag visste att jag skulle vakna till några gånger under natten. 06:15 planerad början söndag. Utanför kröp temperaturen under noll. Prognosen hade visat variation - regn, vind, uppehåll blandat över dagen. Överskuggat av grått molntäcke. Hundra miles redan startat. Engelska hus och minusgrader är sällan någon kombo att salutera. Drog det tjocka täcket över huvudet och somnade. Vaknade, antagligen bara kort stund senare, av djungelklimatet under täcket. Av med täcket. Frös. På med täcket för varmt. Var kom denna motivationssvacka från? En vecka med högst sparsam träning var snart till ända. Löpvila tre dagar. Den lugna veckan följde två veckor med god mängd. Lugna pass men bra veckototal. Känslan andra träningsveckan var dock inte på topp. M

Landar på Manchester Airport. Droppar på rutan. England välkomnar. Tåget mot York rullar strax innan halv åtta, andra stationen. Ett mörkt och råkallt Huddersfield slår mot ansiktet när jag kliver av. Kända gator och byggnader. Tredje gången jag är här för White Rose Ultra. För två år sedan joggade jag här min första ultra om närheten av hundra k. Sträckan skulle då varit 96 men fick ihop 99 innan målgång via några högst oplanerade bonusvändor. Förra året var jag sedan innan Winschoten anmäld till halva sträckan. Trots kraschen i Winschoten åkte jag hit. Hade ännu inte riktigt förstått hur illa min kropp mådde. Fanns en illusion om att jag skulle kunna jogga runt. Blev tungt efter tolv k och en lätt mardröm efter tjugo. Kanske inte borde slutfört men jag är väldigt dålig på att sluta när jag väl påbörjat något. Sitter nu på lokal i centrala Huddersfield. Dagen då rött kött är tillåtet. Burgare och en pint Abbott. Åttio kronor betalt med kontaktlös betalning. Med i tiden och prise