o·ver-the-top

Tröga tankar. Vaknade långsamt. Kände mig inte pigg trots att klockan antagligen var ganska mycket. Öppnade ögonen och kikade på siffrorna - 12:13. Nästan kvart över ett alltså. Klockan ställde om sig automatiskt mellanåt och det blev inte alltid rätt. Söndag innebar packning inför Durban, två träningspass, middag hos Magnus och Lena klockan fem samt några inköp och andra ärenden. Måndag, jobb och buss Arlanda efter midnatt till flyget strax innan åtta tisdag morgon. Sömndrucket plockade jag upp mobilen. Diod blinkade rött. Kritisk nivå batteri? Nä. Meddelande från CheckMyTrip - Your flight to Durban will depart in 24 hours. Flög upp ur sängen. Klarvaken. Tankar for åt alla håll. Förvirring. Har jag missat bussen? Hur? När? Tankarna lugnade sig. Filtrerade bort bruset. Bussen gick alltså natt till måndag och inte natt till tisdag. Check! Bra. Flyg måndag morgon. Check! Insåg att detta förändrade inte dagen nämnvärt. Fortfarande nästan tolv timmar innan avfärd. Samma söndags-agenda

Ännu en gång. För fjärde gången ska jag imorgon söndag stå framför scenen och beskåda några av min barndoms idoler. Bandet som kallats världens största rockband, Kiss. Paul och Gene med följe är på Europa-turne' och stannar till i Oslo för en konsert på Spektrum. Nu har dock endast halva bandet bestått från tiden för min uppväxt medan andra halvan med jämna mellanrum ersatts av olika anledningar. Ace Frehley, Peter Criss, Vinnie Vincent, Mark St John och Bruce Kulick har alla passerat revy. Musiken var som bäst innan Kiss börjat anpassa sig. När de gjorde opolerad rock och var ett fenomenalt live-band på väg uppåt. Innan discodoftande popslingor fyllde både Dynasty och Unmasked. Kanske hade magin kring bandet börjat skingras och en anpassning mot pop-listor var ett desperat försök att åter fånga publikens intresse. Allt detta hände dock innan jag var gammal nog att börja lyssna på Kiss.  "Creatures of the night", sista skivan med smink. Tyngden tillbaka. Criss bort