o·ver-the-top

Nattens mörker. En svag strimma blekt ljus från gatljuset utanför letade sig in vid fönstret. Klockan hade ännu inte klämtat men känslan fanns att det var dags. Klev upp och bar ut mina saker i korridoren för att inte väcka de övriga i sovsalen. Utrustning och kläder hade jag lagt ut bredvid sängen innan läggdags. Klockan var nu strax efter tre, bussen till Courmayeur klockan fyra. Löpvästen packad, drop-bag fylld och nummerlappen fäst i bib-bältet. Drog vindjackan över och promenerade mot bussen.  [Video banan TDS 2017] [Video TDS 2017 Best Of] Planen var enkel. Loppet uppdelat i tre delar, energi var tjugonde trettionde minut. 300 till 400 kcal varje timme. Gel och sportdryck kompletterat med stationernas utbud. Några små påsar chips för saltet och för att bryta av sockret. Extra flaska sportdryck och flapjack vid drop-bag. Första delen av loppet, tre toppar fram till Bourg Saint-Maurice. Andra delen till Col du Joly, den tuffaste med en nio kilometer lång stigning om 18

Ett litet rum. Fyra sängar, en papperskorg och ett skåp med tre lådor. En spegel, en taklampa, en grensladd och ett vägguttag. Spartansk komfort utan utsvävningar. Chamonix Lodge, mitt hem för en vecka. En liten plats på jorden men ändå hela världen. Som ett litet vänligt hem där man samlas runt frukostbordet, på verandan med vy över både Brevent och Aiguilles du Midi eller i bastun eller jacuzzin. Där alla är nyfikna på varandras äventyr och vänlighet råder. Inte som ytliga hotell utan mer som en plats där människor träffas och umgås utan obekväm tystnad i hissen till rummet. Ett hem i världen för hela vår värld. Ett rum för fyra Givetvis passerar människor som inte riktigt formar sig till livet på hostel, som kanske inte förstår att hänsyn råder. Jag har bott på många hostel och träffat ytterligheter - de som är så försiktiga att man nästan tycker synd om dom och de som inte ens verkar märka att det finns andra människor i närheten och dundrar runt. Att bo på hostel blir