Ett rum

Ett litet rum. Fyra sängar, en papperskorg och ett skåp med tre lådor. En spegel, en taklampa, en grensladd och ett vägguttag. Spartansk komfort utan utsvävningar. Chamonix Lodge, mitt hem för en vecka. En liten plats på jorden men ändå hela världen. Som ett litet vänligt hem där man samlas runt frukostbordet, på verandan med vy över både Brevent och Aiguilles du Midi eller i bastun eller jacuzzin. Där alla är nyfikna på varandras äventyr och vänlighet råder. Inte som ytliga hotell utan mer som en plats där människor träffas och umgås utan obekväm tystnad i hissen till rummet. Ett hem i världen för hela vår värld.

Ett rum för fyra

Givetvis passerar människor som inte riktigt formar sig till livet på hostel, som kanske inte förstår att hänsyn råder. Jag har bott på många hostel och träffat ytterligheter - de som är så försiktiga att man nästan tycker synd om dom och de som inte ens verkar märka att det finns andra människor i närheten och dundrar runt. Att bo på hostel blir aldrig som man tänkt sig. Aldrig enformigt och ointressant. Som ett hem utan vardag.

Redan när jag anlände bredde välden ut sig och jag möttes av Australien. Nicole och Patrick båda övervintrade och väntade ut sommarsolen för nästa vinter. Reception och förvaltning.

Kvällsvy från vandrarhemmet

Baksidan med jacuzzi och bastu

Ett kök att dela 

Storbritannien fanns innanför dörren till mitt blivande rum. Andrew och hans mamma från Wales. Analytisk fysik-student som anlänt från Annecy. Båda av den lugna hänsynsfulla sorten. Mamman något obekväm med konceptet hostel och visste inte riktigt var hon skulle placera sitt bagage och hur mycket plats hon skulle våga ta. Trevande. Andrew avslappnad och trevligt nyfiken på ultra-löpning. De hade båda testat para-gliding med trick under vistelsen i Annecy men tyckte att glasburen på Aiguilles du Midi var i läskigaste laget. Middag på verandan avslutades med att jag bjöd på hallon-tartlett och de började skratta. Uppenbarligen hade mamman smusslat med en bakelse innan jag kom ut för att jag inte skulle se att hon sötsaker. För att jag var löpare och antagligen inte åt sådant vilket skulle, enligt henne, sätta henne i dålig dager. Energi kommer i olika former, vad vi kallar mat, frukt och bakelser. I slutändan blir allt socker för kroppens bränslesystem. Båda trivsamma att dela rum med, dock snarkade mamman en aning men inget som störde min sömn. Snarkande människor ingår allt som oftast i delade rum. 

Tartlett att dela efter middag

Fyllt utan stort stök

Belgien smög in tyst sent en kväll. Sov länge och sedan upp för en kort frukost innan sängläget fortsatte. Varit på en två-dagars upp på Mont Blanc. Klättring med början i Les Houches, övernattning på berget följt av topptur och nedstigning. Sliten och trött. Hänsynsfull och inbiten bergsvandrare. Tipsade om lätta toppar i Pakistan över sextusen meter. Pakistan vilket enligt honom var ett fantastiskt land.

Irland klev in en eftermiddag för att stanna en natt med planen att sedan vandra TMB eller delar av denna. Hade dock ingen som helst koll på var den började eller hur lång den var och tyckte 170 kilometer lät väldigt långt. Att UTMB-veckan var i antågande med ett överfullt Chamonix fanns inte med planen om fyra dagar TMB och sedan tillbaka till Chamonix. Planen ändrades dock till att vandra Chamonix-dalen först och fly till TMB när Chamonix skulle bli trångt. Bokade om till ytterligare en natt samt några nätter på annat hostel. Tillgängligheten på rum väldigt liten. Resvan kille som som ofta verkade spontanplanera på plats. Gav utrymme åt andra, var lyhörd och pratsam. 

Ultramiddag med sallad, melon, tomater, quinoa, soja-bulgur, tonfisk och sardiner

Från Kanada kom Nadia, bodde på några nätter i rummet. Lite mörkare drag då pappan var från Mellanöstern och ett öppet sinne för alternativ kultur. Tillverkare av glaskonst och smycken, boendes i Vancouver. Utan rädd för höjder med utrustning för via ferrata i packningen. Kortare turer längs TMB runt Courmayeur och spenderade några dagar i Chamonix för omväxling. En dröm att dela rum med, höll ljudnivån nere sent likväl tidigt. Inga prasslande plastpåsar i packningen och höll sin packning på plats under sängen. Rummets nattsuddare som ljudlöst smög in om natten. Oerhört pratsam och pratade långt mer än lyssnade bra. Bjöd på god salladsmiddag på verandan och rosé med frysta hallon. Dock var det dagarna innan TDS så jag avstod vinet. Trevligt sällskap och kvinnlig väldoft på rummet

Nadia från Kanada

Britter är ett resande folk och öarnas folk kom i fler skepnader i rummet i form av en engelsman. Guide som bodde på hostelet mellan vandringar. En kille man tycker borde vara en god rumskamrat med erfarenhet från delat boende. Denne engelsman var dock någon man önskar slippa - ryggsäcken full av prasslande plastpåsar, packade och donade i ryggsäcken sena kvällar likväl tidiga mornar. Tände ljuset i tid och otid. Gick ut och in i rummet och lät dörren slå igen hårt. Drog för gardiner och släckte när han var klar. Omedveten om sin bufflighet eller bara nonchalans? Känslan var att killen inte riktigt var medveten om andras behov, väldigt inriktad på vad som skulle komma näst i sin lilla sfär. Väldigt trevlig och nyfiken. Pratsam. Var dock när hans säng fick ny gäst.

Pepper från någonstans. Såg såg aldrig människan men var medveten att någon kom och gick. Stormade in sent en kväll och var ytterst ljudlig. Lämnade rummet väldigt tidigt lika ljudligt som natten ankomst.  

Kort visit

Australien från Tasmanien, Nicholas som gjorde en Grand Tour de Europe. På upptäcksfärd om några veckor med stopp i Chamonix, Munchen, Prag, Berlin, Madrid och Barcelona bland andra platser. Lite försiktig och tillbakadragen till en början men efter introduktion väldigt öppen och trevlig. Visade honom på kartan några trevliga vandingar i dalen. Han uppskattade vandringen till Refuge Albert då den inte nämns så är ofta bland hotellens rekommendationer. Lite av off beaten track. Kanske min absoluta favorit i dalen, även kallad kakrundan då de serverar sötsaker på toppen. Magnifik utsikt över en glaciär att avnjuta under fika. Vandrade under dagarna och spenderade eftermiddagarna på hostelet. Verkade uppskatta atmosfären och hade gemensamma bekanta med Patrick. Både saknade lite av Australien då de om kvällarna satt och tittade på surfande på Youtube. Höll sina saker på plats i rummet, ett förövrigt välordnat rum. Tyckte dock en morgon att rummet var otroligt kaotiskt, lätt paniskt rotade bland sina saker och uppenbart misslyckad i sitt sökande. Plånboken borta. Frågande en kille som var på väg att lämna om han sett plånboken i ett försök att utröna om den var stulen. Läget lugnade sig dock när plånboken återfanns i en inte alltför välanvänd ficka i väskan. Att gömma saker på smarta ställen får ibland konsekvenser. Finurlig, skämtsam och välanpassat sällskap på hostelet.

Australien lämnar

 Ett Hello med Nya Zeeländsk dialekt dolde en vandrare från Schweiz. Agneta hade spenderat tio månader i Nya Zeeland och tyckte att dialekten lät långt mer tilltalande än engelska med tysk-schweizisk brytning. Bestämde sig därför att lära sig. Även Nicholas blev till att börja med lurad av dialekten vilket gav gott betyg till framgången. Dock fanns vissa ord som lyste igenom en aning mellanåt. Visade sig att Agneta hade besökt Torsby och spenderat åtskillig tid i Sverige och Dalarna i synnerhet. Pappan var från Sverige vilket förklarade namnet. Kom till Chamonix för att vandra tillsammans med en väninna som skulle göra hela GR5. Dock skulle Agneta följa med några dagar men var orolig över hur hon skulle klara av vandringen. Planen var ganska tuff och hon var inte helt övertygad om sin kondition. Spenderade hela dagen med att planera och göra efterforskningar om den planerade rutten och möjliga boenden då tält inte var lockande varje natt. Hjälpte till med kartor och den kunskap jag hade om leden de skulle gå då TMB och GR5 följs åt från Chamonix och en bra bit bortom. När jag visade höjdprofilen infann sig en viss oro. Satt hela kvällen, tittade på kartor och funderade över världen vi lever i och hur orättvist vissa människogrupper behandlas. USA ointresse och förtryck av folkslagen de stal landet från, Australiens urinvånare i konstrast till hur väl Nya Zeelands nyanlända integrerats väl med maorierna. Helt obesvälig rumskamrat på gränsen till att vara lite väl försiktig för att inte vara i vägen.

Frukost med Schweiz

Östra delarna av Europa, Vitryssland anlände när Svetlana flyttade in med ett leende. Första rumskamraten som likt jag var här för att delta i UTMB-veckan. Anmäld till OCC, ett lopp om 56 kilometer från Orsieres via Champex-Lax till Chamonix. Resande med lätt packning och komplex plan för boendet på grund av sena bokningar och det faktum att UTMB-veckan lockar mängder av människor. Två olika rumstyper på Chamonix Lodge, en natt på hotell och en natt via AirBnb. Som längst sprungit Marathon Mont Blanc 23 kilometer innan och var nu redo för en långt längre sträcka. Köpte stavar på väg till en träningsrunda jag visat, vertikala kilometern. Kort med gott om höjdmeter. Jag tog liften upp för att spara benen för TDS men ändå få lite höjd. Intellektuell anställd på London University med forskning inom biologi med eget anslag. Pratglad, sällskaplig och lättsam. Smälte väl in på rummet. Bjöd upp till kvällsvard på Monkeys, en bar och restaurang nära Chamonix Sud. Burgar-middag på stans antagligen bästa burgare. Populärt ställe som nästintill var fullsatt denna tisdagskväll.

Vitryssland rusar förbi

Polen och power-vandraren från Warzawa. Michael hade vandrat TMB på fyra dagar. Gänglig kille vars preferenser var lättpackat. Tre kilo på ryggen, stavar och rediga kängor hade tagit honom runt på några få dagar, halva tiden mot vad som rekommenderas goda vandrare. Berättade att han dock joggat vissa utförslöpor för att korta dagarna något. Nyfiken på löpning och funderade på att börja. Välordnad och en aning stram i sin åskådning, fanns saker han var intresserad av och allt annat utanför denna sfär var totalt ointressant. Inget att utforska eller ta intryck från. Av eller på utan flexibilitet var känslan. Pratglad med förmågan att helt ta över konversationer. Angenäm människa som gjort flertalet längre vandringar och äventyr. Vandring genom hela Island med korsande av vilda vattendrag lät som taget från Into The Wild. Det välordnade fick en törn sista morgonen vilket även var min sista morgon. När jag packat titta jag runt för att försäkra mig om att allt var packat. Under sängen låg dock ett par stavar. Michaels. Som nyss lämnat. Hade fortfarande löpkläderna på efter morgonens tur. Sprang vägen ner mot busstationen och hann ifatt strax innan hans buss lämnade.

Snabbvandrande polack

Även Sydamerika fanns på hostelet i form av Argentinas Alejandro. Löpare med CCC i sikte. Bodde dock i annat rum. Asien och Japan packade för PTL i rummet bredvid. Ett hostel. En hel värld. 

Avsked