o·ver-the-top

Visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Aldrig tidigare sprungit såpass långt som 165 kilometer eller klättrat tiotusen höjdmeter. Diagonale des Fous, Dårarnas Passage, ett av få riktiga bergslopp. Ren löpning där "skidåkning" med stavar är förbjudet.  Sprang mitt enda lite längre lopp förra året i Davos, IronTrail T121 över 130 kilometer och 7000 höjdmeter. Joggade detta loppet på drygt sexton timmar och tänkte därför att 27 timmar på Diagonale des Fous vore inte helt orealistiskt, drygt tio timmar extra för mörker- och klimatfaktorn samt de extra trettiofem kilometrarna. Luftfuktigheten är nämligen väldigt hög på Reunion då ön ligger vid södra vändkretsen och oktober-temperaturen vid kusten ligger på runt 25 grader dagtid och strax över tjugo nattetid. Bansträckningen  genom öns inre delar mestadels genom kalderas, kollapsade magmakammare eller cirques som de kallas här. Höga kammar på tvåtusen meter plus i cirkel kring djupa dalar med tryckande värme. Kokande gryt

Har varit några dagar på ön Reunion, utanför Madagaskar i Indiska Oceanen. Varje år i oktober hålls här ett ultra-lopp, Grand Raid Ile de la Reunion eller som det oftast kallas Diagonale des Fous - Dårarnas Passage. Öknamnet kommer troligen från det faktum att stigen är lång och går genom högst ogästvänlig terräng. Den totala längden varierar men är oftast 170 kilometer eller strax därunder. Reunion är en liten vulkanö med en topp över tretusen och flera över tvåtusen så trots den lilla ytan ryms djupa dalar och höga vulkan-berg. Temperaturen ligger stadigt strax under trettio och luftfuktigheten är påtaglig. Stigarna slingriga och väldigt tekniska. En tidigare damvinnare beskrev loppet som - "Welcome to hell". Scenen upplagd för äventyr.  Morgondagens terräng Inte bara rötter Dramatiskt landskap Energiplan Utrustning och drop-bags med energi plus ombyten Två drop-bags, en vid Cilaos efter 65 kilometer och ytterligare en vid Sans Souci efter

Första veckan  i Montroc var slitsam då mängden lugn och vila blev minimalt tilltagen. Långa träningspass och hela  jobbdagar följt av förberedelse av kommande dag. Omgivningarna var dock  inspirerande och njutbara stigar i mångfald gjorde träningen mentalt lätt. Trots inspirerande miljö och härliga stigar sinade den fysiska nivån en aning. De många timmarna i bergen gav spår. Andra veckan lades därför ut med en mer öppen plan för att inte riskera en alltför sliten kropp inför Diagonale des Fous. Intensiteten sekundär och utförsträningen primär.   Planen andra veckan lördag till lördag där helgen skulle bestå av back-to-back om totalt ungefär tio timmar och sista lördagen ett avslutande långpass. Struktur under arbetsveckan liknande första veckan - morgonpass två timmar, jobb åtta timmar med kort lunch, eftermiddagspass två timmar följt av middag, lagande av lunch för nästa dag och sängdags. Tisdagen och onsdagen kortades aningen då kroppen var märkbart sliten och lördagens långp