3 x 1 = 2

Iten i Kenya har blivit en tradition. Åttonde gången. Blev biten och inspirerad 2012 under ett läger anordnat av Ulf Friberg i samarbete med jogg.se. Två veckor i ett litet samhälle på kenyanska höglandet dit stressen inte hittat men där farten var mer uppskruvad än på någon annan plats jag varit. 

Byn lever och andas löpning, en del av det kenyanska löpundret. Stora grupper av kenyanska löpare rullar de röda grusvägarna sju dagar i veckan. Hetsar varandra till stordåd. Konkurrerar om de få möjligheterna att få komma ut på världsscenen. Möjligheten till pengar och berömmelse.

Vägarna runt Iten skapar är ett litet paradis för löpning

Minsta motlut ger märbar ökning av puls och fin träning

Fart tränas på grusbanor ger tuffhet

Finns även skogspartier med fina stigar

Förra årets resa var löpmässigt en flera veckor lång misär. I sluter av oktober, två månader innan hade jag gjort mitt första långa stiglopp om 170 kilometer, Dårarnas Diagonal på ön Reunion. Ett lopp som jag trodde mig vara förberedd inför men som bröt ner min kropp till ynklighet. Förstörde min återhämtning totalt genom ett träningslopp några veckor efter hemkomst från ön. Reste till Kenya i december som en nedbruten ultrasjäl med sliten fysik. Genomförde min planerade träning hyfsat enligt plan i Iten även om alla pass gick väldigt långsamt. Motivationen fanns inte att hitta vilket aldrig tidigare varit ett problem här i Iten. Svårt att komma ut på pass. En vecka efter hemkomst brast något i min höft. Två månader utan löpning. Jag hade inte lyssnat tillräckligt eller tagit hänsyn till vad min kropp signalerat. Första mekaniska skadan sprungen ur korkad, blind envishet.

Frukten är likt löpmöjligheterna här fantastiska

Enklare gård med kokhydda och enkel bostad

Välbeställd gård 

Gamla däck populära leksaker - återbruk

Inför detta läger bestämde jag mig för att vara mycket lyhörd och inte fokusera alltför mycket på varken volym eller intensitet. Bygga upp min kropp efter sensommarens överträning. Bygga i maklig takt. Sansad volym med inslag av flås. Skaffa fin grund inför hemkomst där farten kommer stöpas.

Anlände febrig och trött efter lång resa. Sängliggande fyra dagar med endast korta besök i matsalen för vätska och energi. Några dagar med korta aktiviteter och lunk på de röda grusvägarna. Inte riktigt den början jag hoppats på. Omformulerade planen och satte ny dag för inledande träningspass.

Äggleverans till campen

Årets julgran på campen

Nyårsafton, första träningsdagen. Första träningsveckan. Sansad mängd utan tanke på fart. Några lättare tempopass och några backar. Fridfull semester. Trots jag hade varit på plats många dagar kändes det fysiskt som jag nyss hade anlänt. 140 kilometer i loggen.

De flesta dagar i Iten rullar likt den förra. Några träningspass, några måltider och tröttare dagar även en sovpaus. Aktuell veckodag härleds oftast från dagens träningsinnehåll;

Måndag - tempo/distans

Tisdag - kvalitet

Onsdag - distans

Torsdag - kvalitet

Fredag - lugna pass

Lördag - långpass

Söndag - lugna pass

Denna gången har dock rytmen brutits vid några tillfällen av regn och rusk. Mycket ovanligt under dagens timmar denna tid på året. Korta regn nattetid har jag dock upplevt innan.

Dimman och regnet gör dagen grå i Iten

Problemet med våta vägar är den röda sanden som förvandlas till lera och fastnar under sulan

Dan en glad massör som fått fleecetröja i gåva och gav tröja i motgåva 

Andra träningsveckan likt den första. Något större mängd - 160k, inslag av korta backintervaller och fartstegringar. Börja bygga lite farten. Hitta farten som försvann förra året. Första riktiga långpasset. Lugnt. Ville bara att kropp och huvud skulle bli trötta. Vägskäl vid 26k - uppför mot vinden eller platt till stora vägen och matatu tillbaks. Många är de löpare som kommer hit och suckar över den kuperade terrängen med de otaliga backarna. Iten är inget platt höghöjds-nöje. Iten är omutligt tufft och har format många världslöpare. Jag tror inte att det inte är den höga höjden som skapat framgången utan den höga höjden i kombination med den tuffa terrängen. Det finns inga ärliga genvägar i löpning, bara hårt arbete. En tuff arena som Iten gör alla pass mer eller mindre hårda och gör byn till en fantastisk plats att skapa framgång. Jag vände uppför och lät vinden lägga en extra tyngd mot min kropp.

Lång kan vägen kännas när vinden står mot och vägen styr mot himlen