o·ver-the-top

Varför jobba från Grindelwald i Schweiz? För att göra om samma misstag som förra året? Förberedande träning inför TDS. Lappa bristerna från 2017 och inte lämna någon del av löpmotorn ostärkt. Full av motivation och inspiration bilade jag då ner till Grindelwald, etablerade kontor och sprang berg, backar upp och ner så benen brann av ömhet. Härdning. Samtidigt jobbade jag heltid mellan de två träningspassen. Sliten? Jo, till och från var jag så trött att jag nästan somnade när jag hamnade sittandes i soffan. Hade ett löst träningschema som jag följde. Efter två veckor i Grindelwald vidare till paradiset Livigno för tre veckors träning varav sista utan jobb. Semester började. Något mer sansat upplägg med en träningsfri helg då jag  flög Oslo och vidare till bröllop i Årjäng. Ingen vila. En resande vecka med tuff träning i Cervinia och Val d'Isere följde innan jag slutligen åkte till Toni och Mimmi i Montroc för drygt två lugna veckors träning innan TDS. Veckan innan start stukade ja

Fortfarande en stund till soluppgång. Prognosen visade en dag med fin förmiddag och skakig senare del. Denna tidiga timme låg molndiset lågt, som ett lock över dalen. Vad som fanns ovan skulle inte skönjas förrän solen gått upp och skrämt diset på flykt. Västen var redan packad sen fredags kväll. Några gel, några bitar Bounty samt energidrycks-pulver i två flaskor. Gårdagens prognos hade visat ostadigt väder på höjderna och jag valde då att skjuta på äventyret en dag. Större delen av rutten var för mig okänd mark och jag visste inte riktigt hur lång utflykten skulle bli. Planen var till St Moritz via Serlas och tillbaka via Pontresina. Tre eller fyra passager över 2800 meter. Alternativ fanns sista delen av turen. När jag började jogga uppför Val Federia hade det börjat ljusna. Molndiset låg fortfarande lågt och kompakt. Temperaturen var behaglig, strax under femton. Vindstilla. Forsen längs leden brusade och på avstånd klämtade bjällrorna från de morgonbetande korna. Harmoni

...jag läst om e-barnvagnar ...jag sett elektrifierad väg  ...jag sprungit i Österrikiska alperna ...jag sträcklyssnat 20 poddar (dock en natts sömn mellan) ...jag åkt söderut på auto-bahn genom Tyskland utan stillastående bilkö Likt förra året, en resa med bil genom norra Europa med destination Alperna.  Några dagar på vägen utan stress. Började resan fredag, tänkte tidig start men var trött så bilen rullade inte förrän strax innan nio. E6, bron, Rødby-Puttgarten. Blev sent. Bokade rum i Ratekau, en liten by strax norr om Lübeck. Sov tungt. Tänkt tidig morgon men återigen senare än förhoppning. Dagens plan något diffus men kanske mot München och sen genom Österrike. Började åka och rulla poddar i högtalarna. Auto-bahn-stopp för frukost. De flesta av dessa etablissemang håller låg kulinarisk kvalitet. Några frukter och smörgåsar. Funderade och tittade på kartan. Sankt Anton. Namnet lät bekant. Skidort med fin fallhöjd. Hittade hotell och bokade två nätter. Helt plötsligt var d