Löparkontor: Grindelwald II

Varför jobba från Grindelwald i Schweiz? För att göra om samma misstag som förra året? Förberedande träning inför TDS. Lappa bristerna från 2017 och inte lämna någon del av löpmotorn ostärkt. Full av motivation och inspiration bilade jag då ner till Grindelwald, etablerade kontor och sprang berg, backar upp och ner så benen brann av ömhet. Härdning. Samtidigt jobbade jag heltid mellan de två träningspassen. Sliten? Jo, till och från var jag så trött att jag nästan somnade när jag hamnade sittandes i soffan. Hade ett löst träningschema som jag följde. Efter två veckor i Grindelwald vidare till paradiset Livigno för tre veckors träning varav sista utan jobb. Semester började. Något mer sansat upplägg med en träningsfri helg då jag  flög Oslo och vidare till bröllop i Årjäng. Ingen vila. En resande vecka med tuff träning i Cervinia och Val d'Isere följde innan jag slutligen åkte till Toni och Mimmi i Montroc för drygt två lugna veckors träning innan TDS. Veckan innan start stukade jag foten blåsvart och på tävlingsdagen var jag helt slut efter 25 kilometer men erkände inte detta för mig själv förrän efter 30 kilometer.

Jag kunde spring med ömma muskler. Kunde springa när det gjorde ont. Kunde springa när jag var fysiskt sliten. Kunde springa mentalt nere. Men jag kunde inte springa utan att få ömma muskler. Inte med fart. Inte långt. Bränd innan start. Bränd fysiskt månader efteråt. Bränd mentalt många månader efteråt.

Området runt Grindelwald

De schweiziska alperna är en vacker träningsarena

Eigers nordvägg skuggar Grindelwalds dal

Schweiz berglandskap är vädigt mycket Alperna

Mountain Hostel, samma som förra året. Köket för skapande av träning- och återhämtnings-energi

Ett skyltfönster med hälsning Sverige och Övik

Vandringslederna är välmarkerade och informativa

Stigar att springa finns på höjd från 900 möh upp till runt 3000 möh 

Eiger-leden vid foten av Eigers ökända nordvägg är ett av UNESCOs listade världsarv  

Mestadels oteknisk och väl underhållen med fin utsikt över Grindelwald

Dalen med Grindelwald sedd från Männlichen

Så var jag tillbaks för att göra samma sak om igen? 

Ändring. Inget schema, träna mer på lyhörd känsla. Inga måsten. En av mina styrkor är även en av mina svagheter. Har jag föresatt mig göra något, ser jag till att det händer. Därför, inget schema. Ett till ett och ett halvt pass per dag istället för två i snitt. Tre veckor klättring i Grindelwald. Hem för två lugna veckor och låta kroppen andas och helas. Tre veckor träning i Livigno, varav en lite tuffare och två avtrappande. Till Chamonix dagarna innan TDS. Vilodagar med bara jogg för friskt blod till musklerna. Ambition TDS, ingen uttalad tid bara genomföra. Nä, jag var tillbaka för att bli starkare och förbli stark.

Detta året är TDS något mer intressant än tidigare år då banan är 27 kilometer längre och knappt 2000 höjdmeter mer. Dock är TDS likt de övrig UTMB-loppen byråkratisk tortyr. Från registrering i december krävs ytterligare handlande där vissa aktiviteter måste utföras innan specifika datum om inte startplatsen ska gå förlorad. Mellan januari och augusti finns ett koppel av måsten. Ska jogga till mål i år så slipper jag denna byråkratiska sörja.

Eländet börjar med registrering, konfirmering i januari till doktors-utlåtande innan juni ...

I slutet av ett långpass med 1000 höjdmeter kvar från Wengen upp till Männlichen på krönet

Brant stig upp med vy över Jungfrau

Belöningen väl uppe vid Männlichen är en fantastisk vy mot Eiger och Mönch

Faulhorn 2681 möh en fin backe om 1700 höjdmeter

Faulhorn i siluett

Grindelwald dock kunde börjat något bättre. Flög från Oslo till Zürich via Arlanda. Jag kom fram men det gjorde inte bagaget. Förrän tre dagar senare. Alperna denna vecka var varmt. Alltför varmt. Min förhoppning om att byta värmen hemma i Skandinavien till skön, frisk alpluft grusades. Över trettio grader. 

Två dagar utan bagage i skuggan. Några kortare vandringar. Inte ens på höjd var luften sval. När bagaget väl kom kunde träningen påbörjas. Flöt på fint i tre veckor där första och andra veckan var något tuffare medan sista väldigt sansad. Några längre joggturer och många pass höjdmeter. Sista helgen en testrunda för att kolla status. 900 höjdmeter uppför, vändning och ner tillbaks. 16k totalt. Några minuter långsammare jämfört förra testet. Natten innan hade jag dock sovit i Beregg, en alpstuga bland topparna då Mountain Hostel var fullt. Påbörjade dagen och värmde upp inför testet med en dryg mil och 800 höjdmeter utför. Kanske förlorade en minut där?

Eiger och Mönch sedda från Kleine Scheidegg

Inte alltid fint väder på stigarna och vädret växlar fort

Jagad av en regnfront under ett långpass

Alphyttan Beregg uppe på den gröna utlöparen i bakgrunden 

Stigen upp till Beregg

Beregg med en fond av krympande glaciärer