Tretton noll fem noll fyra. 19:30. Putte Kocks Plats 1
Klockan ringde i Karlstad. Lacoste, slitna svart jeans, palestinasjal, trådsliten kavaj från H&M är det rock? Kanske inte! Men med femton år gamla Dr Martens som endast kan användas regnfria dagar börjar det åtminstone närma sig.
Tretton år kan vara en stor dag. Den dag man får gå på arenakonsert. I födelsedagspresent gav jag Samuel, mitt fadderbarn, en plåt till Bruce Spingsteens andra spelning på Friends Arena. Första konserten någonsin kan vara en häftig upplevelse. Min första var Accept Russian Roulette Tour i Nobelhallen, Karlskoga. Elva år fyllda. Jag, Ove och Kenneth. Inga föräldrar och Kenneth hade patronbälte. Rök, härligt öronbedövande gitarrer, dånande trummor, hay-di hay-da hay-da, fyrverkerier och Udo tuffast av dom alla. Vilka låtar som spelades har jag sedan länge glömt men minns fortfarande min fascination och hur jag imponerades av skådespelet. Hårdrock kändes helt rätt. Biljetten finns fortfarande kvar, ligger hemma i en låda, likaså halsduken jag köpte strax innan konserten.
En stund efter fem kom vi fram till kön mot ståplats. Gate 2. Efter en kort väntan, visitation och biljettkoll blev vi insläppta. Samuel log med hela ansiktet och rusade in. Stannade till köpte en tröja och rusade vidare in på arean. Första intrycket, hockeylada modell större. Längst fram, alldeles utanför ormgropen när det var ungefär en och en halv timme före utsatt tid. Samuel blev snart törstig, gick för att köpa dricka och kom tillbaks med en stor bägare popcorn. Hmm njaja. Arenan fylldes på, det blev trångt, det blev varmt och tiden gick långsamt. Samuel blev en aning uttråkad och rastlös tror jag. Klagade på att det var varmt och att han kände sig svimfärdig. 19:30. Ingen Bruce men perfekt vy över scenen för oss båda och storbildsskärm alldeles till höger. En halvtimme senare dök Springsteen upp med E Street Band i släptåg och konsertnovisen glömde att han var törstig, varm, svimfärdig, hade ont i fötterna och var rastlös. En kedja av låtar med ”I´m a rocker”, ”Better days”, ”Badlands avfyrades innan ”Candy´s room”, kvällens höjdpunkt avslutade vårt rockande vid barrikaden. De sista två timmarna av konserten från bakre delen av arenan så Samuel sittandes kunde vila sina fötter. En något sämre plats då ljudet långt bak var uselt, hörbart men helt utan tryck.
Sett Springsteen en gång tidigare, femte juli 2008 på Ullevi. En konsert som var aningen större än lördagens konsert på Friends.
UIllevi 5/7 2008:
Friends 4/5 2013:
Aftonbladet - Svart och förföriskt
Expressen - Så bra var Springsteen Friends, låt för låt
Aftonbladet - Svart och förföriskt
Expressen - Så bra var Springsteen Friends, låt för låt
Springsteen en fantastisk underhållare och en godkänd spelning men ljudet var en bit från acceptabelt. Långt fram, dovt och stundtals nästan lite ekande. Där bak knappt alls. Blev lite Disney av det hela när en liten kille med stora gröna hörselkåpor fick komma upp på scenen och plinka en stund tillsammans med huvudnumret. Är det tillåtet att stå längst fram och klaga på att folk trängs? Fanns åldrat inslag bredvid oss vid staketet som klagade på att folk trängdes. Längst fram och klaga, fel plats gubbe! En kväll man blir skjuten av tjugonio rockiga livelåtar är dock inget annat än en bra kväll. Hade jag varit lika imponerad av Bruce som många av mina vänner hade betyget varit stort. Kvällens behållning var dock att visa Samuel hur häftigt musik kan vara. En av världens bästa underhållare, 29 låtar, drygt 55 000 i rummet, perfekt plats framför scenen, en konserttröja på plats och en näve i luften. En helgjuten kväll. Livemusik ett underbart härligt elixir för själen. Ordination en timme per vecka för alla och världen skulle skratta var dag.
Är Springsteen rykande rock? Ställer man honom på en scen med ”Candy’s room” på tungan börjar det åtminstone närma sig.
 |
| Förväntansfull |
 |
| Otålig |
 |
| Upprymd |
 |
| Sliten |
Kommentarer
Skicka en kommentar