Att resa

Många resor upplevs ha sin början när man slutligen når sin destination, resan dit känns mest som en tidskrävande parentes. En cityresa till New York eller Paris, en helg i Göteborg, en fiskeresa till Norge. Strävan är ofta att korta transporten i största möjligaste mån. Ofta men inte alltid. Jag tycker flygplatser är rogivande, rum fyllt av människor på väg någonstans. Att få möjligheten till besök på en för mig okänd kan vara lockande och väl värt en omväg. Att flyga är avslappnande och trevligt vilket i vissa fall har lett till att resan Dit blivit något längre.

Ibland kan dock även den okända omvägen kännas lång och en aning påfrestande som förra resans 30 timmar plus. Jag fick mängder av timmar i luften, tre nya flygplatser, en introduktion till kinesisk byråkrati och möjligheten att visumslöst smyga omkring i det kinesiska nattmörkret. Övernattningen på flygplatsen i Chengdu gav ingen skönsömn och hela resan till Katmandu var tung men fyllde ett större syfte, möjligheten till stop-over i Peking på väg hem. Peking, en fantastisk upplevelse som överglänste alla umbäranden. 

Idag anlände jag till Livigno i norra Italien efter två dygns resande. Valet var sjutton timmars hastande utan lugn eller en resa med övernattning på hotell och upplevelser utan hastande. Jag valde det senare och fick en härlig start på Italien - kort turistande, lagom lång trettio-minuters shopping, en espresso med gelato i metropolen Milano samt italiensk pizza, ett glas fantastisk Inferno och ett besök vid min favoritkyrka i den sömniga byn Tirano. Dit är ibland början på resan.

Tiranos kyrka från 1500-talet, en italiensk favorit