Hej Afrika!

En bussresa, ett flyg till Amsterdam, ett flyg till Nairobi, en väntan på 'the terrorist playground' dagens alla timmar, ett flyg till Eldoret och en kort bilfärd med Doreen. Iten - home of champions.

 Första dagen och ett shortsdraperat löppass får varenda cell i min kropp att danse och le. En kortare distans om tio kilometer längs stora vägen med avslutningen några varv på löparbanan. Inga backar, inget slit. Pulsen retas ändå på 2300 meters höjd.

 En smäll! Bang! Diiiing, ljudet av något som slås mot ihålig metall. Vita blixtar framför ögonen. Huvudet exploderar. Smärta! Grinden till löparbanan har en låg öppning. Ner med huvudet och full fart igenom. Antingen för lågt kurande eller för tidigt upprätande. Toppen av huvudet rakt i grindens hårda skelett. Vimmelkantig snubblade en blek svensk in på löparbanan.

 Kinas löplandslag är på samma hotell och coachas av den gode Renato. Dagens agenda var visst distans sjutton kilometer. Den första tjejen kom tillbaks alltför tidigt, kvidande. Nästa tjej strax efter, gråtande. Träningen var visst tuff idag.

 Innan jag lämnade Sverige fick jag flera hälsningar - 'Hoppas du får det bra i Afrika', ' Ha en bra resa till Afrika' och liknande. Tror att många visste jag skulle till Kenya men nämner Afrika. Ska jag till Thailand brukar det heta 'Ha det bra i Thailand' inte 'Ha det bra i Asien' och åker jag till Italien, 'Ha det bra i Italien' inte ' Ha det bra i Europa'. Är kontinenten Afrika bara en diffus, homgen klump på världskartan?

 Dags att snöra på sig löparskorna och bege sig till stranden. Min typ av strand. De ändlösa röda vägarnas strand.

 Jag säger hej Kenya!

Iten, en liten by på det kenyanska höglandet
Don't fight the gate!
De ändlösa röda vägarnas strand

Lugn start lovat och lugn start levererat
även om backarna river i bröstet
Plats: Iten, Kenya

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gate D1 till evigheten

Bild
Några städer på vårt klot är lite mer än andra. Är lite mer påtagliga. Atmosfär, kultur, människor, arkitektur. Rom är en av dessa  med Tokyo, Florens, Paris, Rio de Janeiro och Istanbul i gott sällskap. Kanske någon till, Damaskus, Katmandu? En gång innan i Rom. Resa med familjen, en helg med utgång från Trastevere. En annan värld, som att vandra runt och vara i ett museum.  Gate D1 till Rom Landade i Köpenhamn gate D1. Samma ingång från Stockholm som senare även var utgång Rom. En gång tidigare, vad jag kan minnas, har jag haft samma gate in som ut. En gång jag inte borde kommit in via gate. Någon av mina första resor till Iten. Resan från Kenya börjar alltid med inrikes flyg från Eldoret till Nairobi. Propellerplan, denna gång försenad från Eldoret. Jag hade marginal till nästa flyg, men inte stor, som nästan försvunnit i och med förseningen. En kille från USA (är medborgare från USA enda landet i världen utan riktig beteckning likt svensk, mexikan? Amerika är ju två kontinenter så
Läs mer

Mörker

Bild
Nattens mörker. En svag strimma blekt ljus från gatljuset utanför letade sig in vid fönstret. Klockan hade ännu inte klämtat men känslan fanns att det var dags. Klev upp och bar ut mina saker i korridoren för att inte väcka de övriga i sovsalen. Utrustning och kläder hade jag lagt ut bredvid sängen innan läggdags. Klockan var nu strax efter tre, bussen till Courmayeur klockan fyra. Löpvästen packad, drop-bag fylld och nummerlappen fäst i bib-bältet. Drog vindjackan över och promenerade mot bussen.  [Video banan TDS 2017] [Video TDS 2017 Best Of] Planen var enkel. Loppet uppdelat i tre delar, energi var tjugonde trettionde minut. 300 till 400 kcal varje timme. Gel och sportdryck kompletterat med stationernas utbud. Några små påsar chips för saltet och för att bryta av sockret. Extra flaska sportdryck och flapjack vid drop-bag. Första delen av loppet, tre toppar fram till Bourg Saint-Maurice. Andra delen till Col du Joly, den tuffaste med en nio kilometer lång stigning om 18
Läs mer

Böljande kullar

Bild
Ibland är det skönt att bryta vardagens mönster. Hoppa ur ekorrhjulet och resa bort. Trots att jag redan fyllt året med en god portion resdagar känns det ändå lika skönt att packa väskan lätt, resa till flygplatsen och sväva bort. Det händer att jag planerar in långpass på annan ort där något lopp går av stapeln och kombinerar flykten med trevlig jogg på okänd mark. Innan jag i oktober reste till Reunion för Diagonale des Fous bokade jag en resa till engelska sydkusten. Hittade ett lopp i början av december, en dryg månad efter Reunion vilket jag antog skulle vara gott nog med tid för kroppen att läka ihop och bli redo för böljande engelska kullar. Efter flyg, hyrbil och ångest kvällen innan stod jag huttrande tillsammans med ett hundratal andra stiglöpare och väntade på start. Platsen West Lulworth, ett litet sommarställe med höga vita klippor och grönskimrande hav mitt på den engelska sydkusten. Luften var rå och kall men nästan helt vindlös. Hade dragit vindjackan över löpvä
Läs mer