Över daggstänkta berg

Utsikt över Davos från Shutzalp

Tillbaka på platsen där jag sprang mitt första ultralopp. Innan hade jag sprungit några maraton, fyrtiotvå kilometer slät asfalt utan backar. Då inför nästan åttio kilometer stig och långt över tvåtusen höjdmeter, negativa och positiva. Okänd mark. Skräckinjagande. Jag var ytterst obekväm vid tanken på loppet och nerverna skenade. Inledningen skulle vara böljande över nästan ett maraton följt av ett halvt maraton uppför över två bergstoppar och avslutningsvis mestadels utför till stadion i Davos. På den tiden joggade jag alla lopp utan medhavd energi, drack vatten och sportdryck vid stationer längs vägen. Hade därför ingen form av energiplan förutom att äta och dricka av vad som erbjöds vid stationerna. Maratonskor, shorts, långärmad funktiontröja och kamera. Långärmat mot morgonkylan. Ingen tanke på att vädret på 2700 meters höjd kan skilja högst väsentligt mot dalens 1500 meter. Bestämt mig för att jogga runt, inte alltför fort i början, fota och ha kul hela vägen. Jag nådde mållinjen. Det var kul hela vägen. Jag spelade in några filmklipp längs vägen och det kändes fysiskt mindre jobbigt än maraton. Kände att ultra var häftigt. En mental resa större än maraton och fysiskt borde det gå att pressa mer.

Igår kväll började regnet. Kallt regn. Imorse klockan fyra startade Swiss IronTrail T201. Känns som jag gjorde rätt val att jogga den korta versionen. Sitter nu på Panorama Restaurant, blickar ner över Davos och planerar energi och uppdelning. Regnar fortfarande och termometern visar inte ens tio grader. Långt från avundsjuk på dagens morgonjoggare. Imorgon klockan fyra har vädret ändrats, molnigt utan regn.

Kanske är energiplan onödigt? Det gick ju bra första gången utan och även andra gången här i Davos. Swiss IronTrail T121 (130 kilometer enligt gpx) är dock femtio kilometer längre och innehåller nästan tre gånger så många höjdmeter. Chansar inte. Till skillnad från Swiss Alpine K78 har T121 en lista över obligatorisk utrustning inklusive tracker och chip. Dropbag tillåtet halvvägs som jag tänkt fylla med ombyte, skor och energi för andra halvan.

Energiplan för morgondagen

Mental uppdelning

Energiplanen är enkel, bära med 800-900 kcal plus en Flapjack om 350 kcal i löpvästen för var halva. Kalorierna i form av gel och diverse "bars" och Flapjacks. En Flapjack för Bergun första halvhalvan och en på Weisshorn, den planerade andra halvhalvan. Savognin i min dropbag kommer det finnas salta potatischips, italienska nötkrämskakor och sportdryck med massa electrolyter. Dropbagen kommer även innehålla energipaket för andra halvan av loppet. Förutom den fasta energin kommer jag bära med mig sportdryck med electrolyter i två flaskor om femtio centiliter vardera.

Den mentala uppdelningen än enklare. Fyra delar - Bergun, Savignon, Weisshorn och Davos. Varje del två toppar att klänga över förutom den tredje som innehåller tre. Tuffaste sektionen är nummer två, tvåtusen höjdmeter där de första elva kilometrarna har femtonhundra. Lugnt fram till Savognin, håll i upp till Weisshorn och fri fart på upploppet, den fjärde delen. Tredje sektionen innehåller flest positiva höjdmeter men även den längsta distansen.

Morgondagens utrustning

Nu är kaffekoppen slut och det är dags att vända ner till Davos för siesta. Vila innan kontroll av packning och sängdags.

De senaste dryga två veckorna har jag varit i Alperna och joggat stig. Samlat många höjdmeter, timmar och kilometer. Sista tuffa blocket förra helgen med avslutande långkörare i söndags. Gränsfall med tid för återhämtning men jag hoppas och utgår från att kroppen är helt återställd från i höstas och då bör det spritta i benen imorgon bitti. Sprang tre kilometer regressivt på banan i Davos igår kväll, 3:30 till 4:00 och känslan var intetsägande. Svar kommer imorgon.

Inställningen oförändrad från första gången, jag ska jogga runt och ha kul. Utan kamera dock. Känslan en annan, ingen nervositet men väl en bubblande glädje som bara vill ut på stigen och fara fram. Allt bortom hundra kilometer och tio timmar är för mig outforskade domäner.

I've got soul in my feet...