Arbetsläger

september 29, 2017

Vaknade med ett ryck. Utför! Löpningarna utför! Långa stigar utför med tekniska inslag! Det var anledningen. Tankarna klara och jobbade på högvarv.

Det var mörkt i rummet. Mitt i natten och jag var klarvaken. Varit hemma några dagar efter resan till Chamonix. Ältat och funderat varför och vad som fattades mina ben och min kropp. Formen hade ju varit hyfsad, inte på topp men helt klart god nog för hundranitton kilometer bergig stig. Jag hade jämfört träningen inför förra årets IronTrail T121 med träningen inför TDS utan att lyckats klura ut vad som felades. IronTrail som varit 130 kilometer fungerade utan problem och TDS med en bana som upplevdes enklare slutade i hänsynslös kramp.

Specifik förberedelse IronTrail:

- 4 dagar Jotunheimen i juni med 6-9 timmar löpning/dag (mellan 1700 - 2700 hm och 32 - 49k)

- Inför loppet, knappt tre veckor i Alperna med bl a Livigno på 1900 m.ö.h.

Specifik förberedelse TDS:

- Två och en halv vecka i Alperna i juli inklusive vandring 4 dagar

- Hyfsad mängd höjdmeter på band

- Inför loppet, en vecka innan loppet lugn löpning på hög höjd

Ungefär lika lång tid i berg, dock var dagarna i Jotunheimen något tuffare än vistelsen i Alperna och Livigno ger bättre höghöjdsanpassning men inget som borde vara totalt avgörande. Inför IronTrail tränade jag hela vägen fram till loppet medan jag varvade ner veckan innan TDS vilket borde gett pigga ben. 2017 har varit fyllt med mer träning, vilket borde gett bättre grund och uthållighet.

Jag hade ältat och ältat utan att hitta något bra svar till den fysiska missberäkningen och nu hade jag vaknat mitt i natten med svaret surrande i huvudet. Det måste varit utförslöporna som slagit sönder mina muskler såpass att de slutade att fungera. Inför TDS gjorde jag några rundor på uppfarten till Hovfjället vilket ger sex kilometer asfalt utför, men helt otekniskt där alla fotisättningar sker rakt under kroppen. På tekniska stigar utför är det ofta hopp mellan stenar, rötter och annat krams på stigen. En helt annan belastning av benmuskulaturen. Vid tidpunkten för de första kramp-känningarna under TDS var tre längre utförlöpor passerade.

Somnade om. Nästa dag dök planen upp. Uttnyttja möjlighet att jobba hemifrån. Flytta hemmet till Chamonix. Vädrade funderingarna på jobbet, fick erbjudande av Toni och Mimmi att hyra ett rum i deras lägenhet i Montroc i norra delen av Chamonix-dalen. Inom några dagar var flyget beställt, kontor fixat och planen knåpad klar. Sista veckan september och första veckan oktober, lite drygt två veckor Montroc med jobb och träning. Fokus på backar och långa helger med back-to-back. Säsongen aningen lynning så något av en chansning då vintern kunde storma in på bred front. Dagarna innan föll den första snön.

Med Alperna i sikte och sinne

Resan till Chamonix och vidare till Montroc utan problem. På plats i fin tid för ett eftermiddagspass asfalt till Les Houches. Planen första veckan fredag till fredag var klar där helgen skulle bestå av back-to-back om totalt ungefär tio timmar. Struktur under arbetsveckan - morgonpass två timmar, jobb åtta timmar med kort lunch, eftermiddagspass två timmar följt av middag, lagande av lunch för nästa dag och sängdags. De flesta kvällar var det svårt att somna tidigt och morgonpasset dagen efter flyttades därför till tidig lunch.

Träningsschema:
Fredag: Lättare tempopass asfalt
Lördag: Långpass 5-6 timmar och 2000 - 3000 höjdmeter
Söndag: Långpass 4-5 timmar och 2000 - 3000 höjdmeter
Måndag: Eftermiddag 1 timme
Tisdag: Morgon 2 timmar och eftermiddag 2 timmar totalt 2000+ höjdmeter
Onsdag: Morgon 2 timmar och eftermiddag 2 timmar totalt 2000+ höjdmeter
Torsdag: Morgon 2 timmar och eftermiddag 2 timmar totalt 2000+ höjdmeter
Fredag: Morgon 2 timmar och eftermiddag 1 timme totalt 1000 höjdmeter

Utfall träning:
Höjdmeter 10 882 meter vilket var något mindre än tänkt
Distans 202 kilometer ungefärlig plan
Löptid 26 timmar
Jobbtid 40 timmar