Lungt. Utan hast. Tre dagar till Grindelwald, första hemmakontoret. Målet natt ett var Lübeck för att sedan köra två kortare dagar. Rullade ut ur Karlstad till toner av Slayers första Show No Mercy. Klockan nyss slagen sex och luften fortfarande skönt sval. Resan hade börjat. Händelselösa, stillsamma timmar längs västkustens vägar söderut. Musiken härligt högt. Tiden slukas och snart ryker sjuhundra på kortet för bron. Kontinental. Ytterligare elvahundra för båt till Puttgarten. Nästan framme, hjulen rullade tysk asfalt. Målet, Hansans lysande stjärna Lübeck som på medeltiden var norra Europas ekonomiska stormakt. Hansaförbundets högsäte, muromgärdat makt- och finanscentrum. Hansans betydelse upphörde under 1600-talet, då världshandeln, som en följd av de geografiska upptäckterna, tog andra vägar.
|
Viktigaste packat några dagar innan avfärd |
|
Öresundsbron - porten till kontinenten |
|
Del av Lübecks befästningsverk västerut från 1400-talet |
|
Hansan omfattade som mest nästan 100 städer där Lübeck var den ledande |
Knutna skor och karta i mobilen. Bästa sättet att upptäcka nya platser är turistjoggande. Irrande. Letande efter okända och oupplevda sevärdheter. Kort jogg genom Lübeck med fina spår från medeltid och yngre. Vindlande gator, försvarsverk och religösa maktdemonstrationer.
Nästa? Sökande på nätet "The Best Cities and Towns to Visit in Southern Germany" - München, Garmisch-Partenkirchen, Lindau, Stuttgart, Heidelberg, Regensburg, Freiburg im Breisgau, Rothenburg ob der Tauber, Füssen, Bamberg. Vissa för stora, vissa verkade lite tråkiga och Heidelberg hade jag redan varit. Fastnade för beskrivningen "...is almost unanimously agreed to be the prettiest in Bavaria, and also one of the most captivating in the entire country. You have probably heard the term “fairy-tale town more often than seems reasonable, but there is certainly no better way of describing Rothenburg ob der Tauber..."
|
Andra dagen på autobahn var mest en lång krypande kö |
Stora vägar. Många filer. Många bilar och alltför många väggbyggen. Inte stillastånde väntan men väldigt många kypande köer. Tanken var en kort dag om sextio mil och gott om tid i Rothenburg med jogg, titta på sevärdheter och lugn middag. Första trettio milen tog sex och en halvtimme på autobahn. För mycket pengar till tyska vägverket detta året. Sent till B&B strax utanför byn. Jogg till kort middag innan restaurangens stängning och turistjogg i kvällsmörker.
Sista dagen väg. Upp aningen innan frukost för turistjogg och Schneeballen i morgonsolens sken. En alldeles nagnifik liten by som mycket väl levde upp till de lovord jag läste på nätet. Ny liten pärla funnen i Tyskland. Efter frukost väntade femtio mil väg genom Tyskland och på alpvägar i Schweiz.
|
Rothenburg ob der Tauber en liten stad som hämtad ur sagorna |
|
Välbervarade torn och murar omgärdade hela staden |
|
Morgonjogg på muren och bland stadens kullerstensgator |
|
Stilla morgon innan alla turister vaknat till och fyllt gatorna |
|
En påse Schneeballen, lokala bakverk som nystan av det knapriga på Budapest-bakelse |
Alperna närmade sig. Tornade upp sig utanför. Molnen hopades. Stannade i Interlaken för att handla mat för veckan. Schweiz är dyrt och på hostelboendet fanns välutrustat kök. Kände en sprudlande glädje när jag snirklade uppför vägen mot Grindelwald. Sista milen. Regnet föll tungt men det spelade ingen roll. Jag var i Alperna. Spotify snurrade på stereon. Elvis klickade in, Promised Land. Volymen åkte på topp. Jag log, njöt av att vara bland Alpernas berg och dalar. Leendet och euforin i samklang. Rock'n roll. Framme. Bara minuter efter incheckning slutade regnet och jag befann mig joggandes uppför stigen mot Grosse Scheidegg.
"...Tell the folks back home this is the promised land calling
And the poor boy is on the line..."
Kommentarer
Skicka en kommentar