Det räcker nu
Det var mina tankar efter den stundtals lite pinsamma konserten med Kiss på Spektrum i Oslo för två år sedan. Detta får vara sista gången jag ser mina gamla rock-hjältar. Det hade varit en kväll då Paul såg helt bortkommen ut - mellansnacket skar sig, han kunde inte sjunga utan överlät i stort sett allt vokalt till Gene och Tommy, såg osäker ut som en nykomling på scen och inte ens linbanan till den lilla scenen mitt i publikhavet, där Paul skulle framfört Love Gun, fungerade. Jag rös av en obekväm känsla var gång Paul närmade sig micken. Gene levererade dock riktigt bra och de anställda i Kiss AB, Tommy och Eric gjorde sitt jobb. När vi lämnade arenan tänkte jag, det räcker nu. Inga fler konserter med Kiss.
Nu blir det inte alltid som man tänkt sig. När jag fick reda på att Kiss skulle spela några hundra meter från Pernillas hus på Ekeberg i Oslo två dagar innan jag skulle flyga till Schweiz började ändå tankarna snurra. Hade ju ändå tänk stanna hos Pernilla och Fredrik natten innan avresan. Det blev två nätter innan och en festivalbiljett till Tons of Rock med bland annat Behemoth, Dropkick Murphys, Satyricon och Kiss.
 |
| Busshållplatsen vid Tons of Rock |
 |
| Festival blir alltför sällan men en på bakgården kan man inte missa |
 |
| Satyricon framför albumet Rebel Extravaganza |
Ekebergssletta. Behemoth och Dropkick Murphys hade spelat och Satyricon imponerat med sitt album Rebel Extravaganza. Framför scenen i väntan på Kiss en femte gång. Långt fram i publiken. Några få meter från staketet. Ingen trängsel. Mycket blandad publik.
 |
| Dags för Kiss en sista gång |
Musiken från högtalarna tystnar. Sorlet och jublet från publiken tilltar. Aaalright Oslo. You wanted the best. You got the best. The hottest band in the world. Kiss. Skynket framför scenen faller. Välkända toner från Detroit Rock City. Rök på scenen. Gene, Paul och Tommy glider ner på plattformar från scentaket. Stora flammor på scenen som hettar rejält i ansiktet. En vakt framför scenen duckar lätt och sveper handen om bakhuvudet som för att känna om håret är kvar. Spektaklet har börjat.
Detroit Rock City
Paul låter hundra gånger bättre än i Spektrum senast. Kul.
Shout it out loud
Paul lite hes i pratet men sjunger helt ok.
Deuce
Paul eldar publiken. Hes. Rösten håller inte helt. Gene sjunger.
Say yeah
Inleder med Paul lär publiken säga Say yeah. Tråkig låt utan känsla. Gene-gubben juckar mot publiken och visar tungan.
I Love it loud
Stand up, you don't have to be afraid...Gene sjunger. Paul spelar bakom huvudet och struttar runt på scenen.
Heaven's on fire
Paul missar introt. Sjunger dock godkänt. Ingen riktig fart på konserten. Står nästan lännu lite längre fram. Gott om utrymme.
Kanske lite mer familjeunderhållning än klockren rockkonsert. Även om det inte lyfter helt är det ändå sevärt. Stämningen infinner sig en stund när pianot rullas fram och Eric tillsammans med publiken sjunger Beth. En bra spellista med bara små felsteg i Say Yeah och Psycho Circus. Det är dock fortfarande "Kiss-med-smink" som regerar, låtarna innan Kiss testade disco och sminket börja rinna av. Bra val. Kvällen var ett långt bättre avslut än vad Spektrum hade varit.
 |
| Gene och Paul i centrum av showen |
 |
| Även poplärast bland fan-sminkarna |
 |
| Till skillnad från Spektrum fungerade Pauls linbana denna kväll |
 |
| So long Kiss |
Kommentarer
Skicka en kommentar