The hottest band in the world


Ännu en gång. För fjärde gången ska jag imorgon söndag stå framför scenen och beskåda några av min barndoms idoler. Bandet som kallats världens största rockband, Kiss. Paul och Gene med följe är på Europa-turne' och stannar till i Oslo för en konsert på Spektrum. Nu har dock endast halva bandet bestått från tiden för min uppväxt medan andra halvan med jämna mellanrum ersatts av olika anledningar. Ace Frehley, Peter Criss, Vinnie Vincent, Mark St John och Bruce Kulick har alla passerat revy. Musiken var som bäst innan Kiss börjat anpassa sig. När de gjorde opolerad rock och var ett fenomenalt live-band på väg uppåt. Innan discodoftande popslingor fyllde både Dynasty och Unmasked. Kanske hade magin kring bandet börjat skingras och en anpassning mot pop-listor var ett desperat försök att åter fånga publikens intresse. Allt detta hände dock innan jag var gammal nog att börja lyssna på Kiss. 

"Creatures of the night", sista skivan med smink. Tyngden tillbaka. Criss borta sedan länge och Frehley ersattes med Vinnie Vincent. Denne Vincent hyfsade till ljudbilden och Kiss lätt Kiss igen. Nu hade jag börjat lyssna på Kiss och var fascinerad av de häftiga låtarna från sjuttiotalet. Uppenbarligen räckte inte återgången till det gamla soundet att få fart på magin. Nästa drag. Kiss följande skiva skulle bli sminklös. "Lick it up" var ett ok album, inte mer. Kiss hade tappat masken och har sedan dess inte varit lika intressanta. Vincent fick sparken efter "Lick it up" och ljudbilden blev mindre rockig. Sedan sminket föll har bara ett album varit av större intresse, Revenge med Vincent som författare till flera av alstren. Tyngre. Bättre.

Imorgon kommer de fyra original-sminkningarna finns på scenen - Demon, Starchild, Spaceman och Catman. Bakom Spaceman finns dock ingen Frehley och bakom Catman ingen Criss. Kiss känns inte längre som ett rockband, snarare ett kommersiellt jippo. Ett ambulerande tivoli med nostalgiska attraktioner där Paul och Gene styr spakarna med järnhand. Hoppas Pauls röst håller och hoppas på många toner från det Kiss jag tyckte om som lågstadie-hårdrockare. "Gamla" Kiss finns fortfarande i mina spellistor.

Dags för den första av årets två nostalgitrippar



Plats: Spektrum, Oslo, Norge

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Länge sedan

Bild
Det var länge sedan jag besökte ett nytt land. Så länge sedan jag inte minns vart och när. Det finns dock långt fler länder att se än vad som setts. Upplevelsen är skillnaderna.  Nu. Ville bara komma "hem" för en stund. Hem som i något där man trivs bäst, inte vardag och utan måsten. Bara. Vara. Hemma. Läsa en bok. Dricka en Guinness.  Guiness på Brick Alley Café  Anrika The Temple Bar Henry Street och den 120 meter höga The Spire Dublin känns som en stad av lagom storlek. Utan stress. Platt och inklämd mellan några kullar och havet. Sten och tegel i gamla kvarter och moderna områden. Explore by walking. Benen räcker gott till att upptäcka de centrala delarna där det mesta kretsar kring Temple Bar. Kulturen, vad som återfinns på pubarna. Guiness och trubadurer. Letandes plats för läsande och Guiness hittade jag en pub, Brick Alley Café, nära den legendariska The Temple Bar. En timme senare gled en gråskäggig trubadur in och spelade irländskt på en liten gitarr. Han var duktig
Läs mer

Gate D1 till evigheten

Bild
Några städer på vårt klot är lite mer än andra. Är lite mer påtagliga. Atmosfär, kultur, människor, arkitektur. Rom är en av dessa  med Tokyo, Florens, Paris, Rio de Janeiro och Istanbul i gott sällskap. Kanske någon till, Damaskus, Katmandu? En gång innan i Rom. Resa med familjen, en helg med utgång från Trastevere. En annan värld, som att vandra runt och vara i ett museum.  Gate D1 till Rom Landade i Köpenhamn gate D1. Samma ingång från Stockholm som senare även var utgång Rom. En gång tidigare, vad jag kan minnas, har jag haft samma gate in som ut. En gång jag inte borde kommit in via gate. Någon av mina första resor till Iten. Resan från Kenya börjar alltid med inrikes flyg från Eldoret till Nairobi. Propellerplan, denna gång försenad från Eldoret. Jag hade marginal till nästa flyg, men inte stor, som nästan försvunnit i och med förseningen. En kille från USA (är medborgare från USA enda landet i världen utan riktig beteckning likt svensk, mexikan? Amerika är ju två kontinenter så
Läs mer

Hem

H em. Ett rum i livets hus. Ett rum jag ofta återvänder till. Var gång jag sitter på tåget på väg mot en resa. Mot ett flyg. Bort. Hem. Hem, en fysisk plats eller en upplevd känsla?
Läs mer