Mitt Afrika

Mästarnas by

Tillbaka i Iten, den lilla byn i nordvästra Kenya där löpning präglar dagarna. Där livet kretsar kring tisdagens banintervaller, torsdagens fartlek och lördagens långpass. Tre viktiga komponenter i alla löpares veckoprogram. Tisdagens intervaller på den lokala grusbanan är en begivenhet i världsklass där mästare kämpar med duktiga kenyaner i mängder och elitlöpare från världens alla hörn. Då mitt sportintresse och kunnande är högst begränsat missar jag ofta de stora namnen. Förra veckan fick jag dock utpekat Asbel Kiprop, mästaren på 1500 meter från OS i peking 2008, VM i Daegu 2011 samt VM i Moskva 2013. Inga problem att i timmar sitta vid banan, fascineras och inspireras av viljan och diciplinen som krävs för de ytterst tuffa passen. Dammet yr och svetten flödar. Ens egna tafatta steg som knappt dammar när femhundringarna avverkas skulle knappt räknas som pausjogg i dessa sällskap. 

Asbel Kiprop vid fronten i grå tröja

Tisdagsintervall på grusbanan

Torsdagens fartlek samlar ofta hundratalet löpare som dundrar iväg i ett dammoln längs de röda grusvägarna likt skenande boskapshjordar. Fort går det oavsett 3'/1‘ eller 1‘/1‘ och långt från alla klarar följa hela sträckan. En klart decimerad grupp frustande löpare brukar anlända målet fyrtio till sextio minuter efter start. Långpassen som löps på lördagar görs oftast i olika mindre grupper, beroende på distans. I lördags följde jag med Oliver, en tysk som tränar maraton, till Eldoret några hundra meter lägre än Iten som ligger på ungefär 2350 möh. Vi skulle springa ett slätt långpass om trettio kilometer med start på 2150 meters höjd. Området runt Iten är högst kuperat därav resan till Eldoret. Vi hade tre pacers som skulle lotsa i 4:10 och följebil med vattenlangning. De första tretton kilometrarna löptes på en mycket ojämn grusväg där stenarna stack upp över hela vägbanan och lutning svagt uppåt. Tungt! När vi nått nästan 2300 meters höjd planade vägen ut, blev jämn och lättlöpt. Sista tio var de lättaste. Ökade sista tre till strax under 4:00 och killen som höll tempot kickade lite extra i en backe till 3:45, följde och jag kroknade omgående. Med ett leende sa killen - "I tested you". Gör man 2:12 på maran är det inte svårt att rycka joggarsjälen ur mina ben.

Tiden flyger. Har redan varit här två veckor och passerat halv. Löpningen har rullat på. Planen var att samla kilometer de två första veckorna när kroppen anpassar sig till höjden och då man dör litegrann bara vid åsynen av en backe, lång som kort. Första veckan, de sista dagarna av förra året snittade jag 40 kilometer i hopp om att nå 6000 kilometer 2014. Hade räknat fel så min strävan uppfyllde inte mitt mål men gav en bra start. Summa 244 kilometer första veckan och 212 andra. Benen är en aning mjuka men lyder fortfarande.

Händelser i korthet -

Kenyansk inline-åkare med lustig stil ses mellanåt på huvudvägen. En skum rumänsk ledare har synts i campen men får inte bo där då rykten om doping flödar. En några veckor gammal hundvalp smet in i campen inatt, döptes till Toby och kördes till en värdfamilj som lovde sköta om honom väl. Turkiska laget avlivade och slaktade två lamm i lägret vilket skapade ilska i brittiska laget. Limbotävling på nyår och gratis öl, vilket inte blir värst kostsamt då alla ska upp 06:30 nästa dag. Avocados som mindre meloner, bredbart innanmäte som smakar himmelskt. En etiopiska som fastnat i nätet och inte får återvända till hemlandet har anslutit turkarna. Rekord veckomängd första veckan - 244 kilometer. Köpt godis för första gången på ett år, belgisk choklad och jelly beans. Trasslade in mig i taggtråd, snubblade slog upp köttsår, rev sönder högerskon och fick taggtrådstaggar i foten. Ebola-kontroll Nairobi var en värmekamera, i Eldoret ett tomt skrivbord.

Offer för taggtråd

Kontroll Eldoret

Inte enbart kenyaner löpandes längs vägarna i Iten. Många är även de som kommer från andra länder. Som kommer hit för att lära. Inspireras. Utvecklas. Människor som tror. Tror på sig själva och på kraften hos den egna viljan. En kraft som kan göra det omöjliga möjligt. Om Florens var mitt Inferno [Il fallimento di Firenze], mitt helvete, är detta mitt paradis.

Lortiga fötter efter löprundan