Rapport från en långsam tjockis

Dagarna i Iten är nästan slut för denna gången. Än så länge har träningen varit lyckad och mina veckoplaner har uppfyllts, förutom sista veckan kanske som blev lite väl lång. Vecka ett var planen att snitta 35 kilometer per dag (blev totalt 244 km), vecka två 30 kilometer (212 km) och vecka tre 25 kilometer per dag (196 km). Minska mängden och öka tempot något. Senaste veckan blev snittet närmare 30 än 25. Hoppas kroppen inte misstycker utan vill som jag, gasa sista veckan. Planen för slutet är vag men målet klart och tydligt, köra slut på kroppen innan fredag lunch. Vill mina ben flyga flyplan på fredag har jag lyckats. Jag kommer inte vilja lämna oavsett hur sargad min kropp kommer känna sig.

Normal dag i campen

06:00 Upp

06:15 Lugn morgonrunda 10-20 km

07:50 Frukost

FM Vila, stretch, surf, pool

10:30 Mellanmål

FM Vila, surf, läs

12:30 Lunch

EM Sova

15:30 Mellanmål

16:30 Eftermiddagspass distans eller kvalitet 20 km

19:00 Middag

22:00 Sovdags

I ljuset från en bil (Foto: Oliver Herrman)

Lördag och långpass. 05:30 planerad start men i Kenya kan 05:30 inträffa när som helst efter just detta klockslag. Men sällan på utsatt tid. Denna dag var dock den kenyanska trögheten minimal och vi snubblade iväg från Iten strax innan sex i ljuset av följebilens strålkastare. Vi rusade fram i mörkret men det visade sig senare att tempot inte var mer än måttligt. Mörkret ökade fartkänslan. Samma tre pacers som förra helgen, jag och Oliver plus tre tjejer och följebil. Agenda 38 kilometer. Lätt utför i mörkret. Svårt att springa i grupp på ojämnt underlag och skuggorna gjorde det inte lättare. Tempot någonstans 4:00 - 4:05. 

Löpromantik i soluppgången (Foto: Oliver Herrman)

Efter fallet (Foto: Oliver Herrman)

Visste att jag skulle behöva besöka en busktoa under rundan. När det ljusnade tittade jag för en halv sekund upp från marken och sa till medlöparna att jag stannar till lite kort. Bang! Jag snubblade, avslutade meningen i luften och låg sedan raklång i dammet. Skrapad och omtöcknad. Lyfte huvudet och sa - I'm ok. Övriga fortsatte och jag slank bakom en buske. Lite öm om höger hand och knän men i övrigt ok. Buskarna sinkade mig några minuter och gruppen långt bortom synhåll. Inte skynda, övertempo på platten, tryckte på lugnt uppför. Följebilen frågade om jag ville ha skjuts ifatt - "No, that is cheating". Sakteliga krympe jag avståndet för att några kilometer senare ansluta. Trött la jag mig sist. Mellan kilometer fjorton och nitton fick jag slita då jakten hade satt sig rejält i benen. Återhämtade mig och sedan flöt passet på. Benen blev lite tunga mot slutet men stelheten infann sig aldrig. Frågade Oliver efter 37 kilometer om vi inte skulle springa 45 istället för 38. "Fuck you" kom snabbt tillbaks. Jag lunkade sju tusingar senare när jag landat i Iten igen. Bra långpass som snittades några sekunder över 4:00.

Förströelse på kenyanska landsbygden (Foto: Oliver Herrman)

Söndag morgon. Klockan 02:50. Alarmet piper och jag rullar sömndrucket ur sängen. Hoppar i tyget och ut genom dörren. Safari på agendan tre timmars resväg i riktning Nairobi, Lake Nakuru NP. Vi ville hinna dit till klockan sex då parken öppnade och de tidiga morgontimmarna då djuren strövar runt, äter frukost och dricker. Framåt lunch blir djuren slöa av värmen och söker skydd undan solens strålar där de stannar tills sena eftermiddagen nalkas. Morgonens tidiga timmar är oxå då lejonen går på jakt. Kanske? Lake Nakuru NP, en sjö som omgärdas av berg och där södra delen upptas av en savann. En av de bästa parkerna för noshörning, både spetsnoshörning och trubbnoshörning då det är en fristad för dessa häftiga djur. Åkte in norrifrån och till att börja med syntes knappt några djur och hus skymtades fortfarande genom lövverket. Vattenbuffel, några impala-antiloper, waterbucks och en noshörning på mycket långt avstånd var det enda som syntes första timmen. Hungrig och tvivlande. Dålig park? Stannade vid en lodge, frukost. Fint ställe, normal hotellfrukost förutom att möjligheten fanns att få omelett gjord på vaktelägg. Dyr hade frukosten ansetts till och med i Sverige. Runt tvåhundra spänn för musli, yoghurt, jos och rostat bröd. 

Nyfikna bufflar

Fåfäng zebra

Efter frukost blev allt bättre då savannen kom i sikte. Natural Geographic utanför rutan. Vi spanade alla efter lejon. Fler impalas, zebror, bufflar, flamingos, pärlhöns, strutsar, babianer, vårtsvin, olika fågelarter, giraffer och framförallt fler noshörningar. Först en grupp om tre stora noshörningar som letade sig ner en kulle närmre vägen och bilen. Passerade alldeles bakom riktning sjön. Fantastiskt häftigt! Lite senare sågs även större grupp om sex noshörningar beta och buffas lite på savannen. Girafferna är dock mina favoriter och många visade sig denna dag till min stora förtjusning. Inga lejon och många var de besvikna minerna som möttes i passerande bilar. Antalet lejon i parken är få och sannolikheten att få en skymt är liten. Klockan ett styrde vi återigen mot Iten för att hinna med eftermiddagspasset. En mycket bra dag i en fin park. Safari light.

Savannen söder om sjön

Trubbnoshörning

Utan konkurrens om födan

Impalas

Lake Nakuru

Händelser i korthet -

Sprang förbi en ko som började galoppera strax bakom och följde några hundra meter till mångas glädje. Avokadorea, sex magnifika exemplar för sju kronor. Köpte första godiset sedan 2013, belgisk choklad och jelly beans. 

I många sällskap anses jag smal även om jag enligt vissa måttstockar faller inom ramen för normal. Här på campen hör jag dock till de "överviktigas" skara. En långsam ultralöpare som tragglar kilometer i makligt tempo och som förra året valde att bygga mängdtålighet framför fartträning. Märkte att jag tappade fart under året som gick men vann i uthållighet och tålighet. Inte varit lika långsam sedan många år tillbaka. Målet var att bygga en stabil grund. En grund som nu testats några veckor och verkar stabil nog att bygga vidare på.

Avslut i horisonten (Foto: Oliver Herrman)