o·ver-the-top

Den lille parveln hastade nedför trappan från huset och ut i myllret på det lilla torget Piazza dei Giuochi. Stannade till och studerade de förbipasserande. Tappade intresset och styrde stegen mot Via Santa Marghertita, en smal gränd som knöt samman torget med Via Corso. Några steg in i gränden fick han syn på den öppna porten till det lilla kapellet Santa Margherita dei Cerchi. Klev in i den dunkla salen som endast var upplyst av en lykta och några få stearinljus. Bänkarna var tomma men framme vid altaret kunde en liten figur skönjas. Parveln gick långsamt närmare. Den späda figuren vände sig om och tittade på honom med ett försiktigt leende på läpparna. Durante degli Alighieri stannade till mitt i rörelsen som förstenad när hans blick mötte Bice Portinaris vackra ögon. Dante hade mött sin musa.  Dante , italienska språkets fader och författare av Den gudomliga komedin Beatrice som han kom att kalla henne skulle senare i livet inspirera honom att skriva ett av västvärldens m

07:00 a.m. GMT White Rose Ultra   Marsden Cricket Club Marsden West Yorkshire England Rått i luften och termometern visar runt tio grader. Regnet hänger tungt i de tjocka molnen. Utanför rutan viner vindarna och under natten har vindstyrkan stegrat upp och ner. Regnet de senaste dagarna har gjort marken mjuk och mättad. Klockan är tidigt, fortfarande halvmörkt. På Marsden Cricket Club har 87 personer samlats för att springa White Rose Ultra 60 miles. En loop om trettio miles gånger två. Ytterligare 136 löpare väntar för att springa med första varvet. Kön till toaletten ringlar lång i lokalen och stämningen är god, något dämpad men samtidigt upprymd.  Maxtiden för 60 miles är sexton timmar till CP5, 8 kilometer innan mål. Den sista löparen skulle komma passera mållinjen efter 18 timmar och 52 minuter. Loppet hade fem kontroll- och energistationer, CP1-CP5, med ungefär 8 kilometers mellanrum (fem miles). Både vätska och energi skulle finnas tillgängligt. Banan utmärkt med gu

Kunde det varit. Vilken lördag som helst alltså. Om inte puben jag råkar befinna mig på serverar The Trooper, engelsk ale där etiketten är den klassiska bilden av Eddie hållandes Union Jack och en blodig sabel. Sådan finns inte att hitta i Karlstad eller någonstans i Sverige. Svensk myndighet ansåg etiketten gav ett alltför våldsamt uttryck så sabeln försvann när Eddie kom till Sverige. Men på The Crown i Huddersfield är det möjligt att få en pint The Trooper tappad från kran med originaletikett. För mindre än trettio riksdaler dessutom. Öl och tvårätters pubmat lasagne plus paj med vaniljsås, en bra grund inför en ultra i terräng. Maten och ölen goda och notan kan göra vilken svensk som helst lycklig, runt hundra. The Trooper som serveras på The Crown, Huddersfield Huddersfield, en liten by i Yorkshire bland kullarna i Lake District. Trevligt boende en bit utanför centrum i närheten av starten för White Rose Ultra 60 miles (strax under 100k). Nu visade det sig att starten fl

Missade förra årets Swiss Alpine på grund av klämda nerver och knutar i höger hamstring. Liknande känning inför Stockholm Maraton i maj. Massage fixade knutarna men muskeln irriterad och lite arg. Lugn träning utan fart och utan hög belastning. Inget klängande i backar. På plats i Davos, drygt 1500 möh, en dryg vecka innan loppet efter dagar med planlöpning i London och Stony Stratford. Kände mig svag men uthålligheten fanns. Testade fart på löparbanan, en tia progressivt tempo snittad en bit över 3:30. Inget att vara stolt över men pumpen levererade åtminstone någonting. Uppladdning Swiss, springa femtusen positiva höjdmeter och hoppas på att kroppen hinner återhämta sig innan loppet. Klättrade Jakobshorn och Strelagrat, båda drygt 2500 möh. Som jag befarat, styrkan uppför fanns inte. Tre dagar, drygt tretusen höjdmeter och några pass bonus. Lämnade Davos för Livigno, en by i norra Italien på drygt 1800 möh. Peter, Martin och Ulf redan på plats i denna alppärla efter en odyssé bl

Lördag, distanspass med känslan "Hoppas det aldrig tar slut" samt ett avbrutet, katastrofalt intervallpass. Kontrastrik mix i en allmänt strulig träningsvecka. Söndag, frukost, Vasalopp på SVT och ett efterlängtat långpass. Plan trettio kilometer progressivt plus en avslutande tia lunk. Såg fram emot ett pass med samma sköna känsla som under lördagens distans. Började blötsnöa under eftermiddagen och jag tappade motivationen totalt. Siesta, alltför lång. Ändrad plan till bandlöpning. Pysslade hemma och hade svårt att komma iväg. Motivationen försvunnen. Inte förrän halv tio kväll var jag på plats i gymmet och inte ens då kunde jag komma igång utan irrade runt, stretchade och gjorde diverse lätta styrkeövningar. Allt för att förhala och kanske slippa. Huvudet ville helt enkelt inte och kroppen var trött. Till slut, efter lockat mig själv med film startade bandet mot sin första femma. Dark thirty zero i tjugo minuter, efter det löpning med bara löpningen som underhållning. Änt

Förra årets löparresa landade i Iten en förmiddag i januari. De röda vägarna hägrade och när eftermiddagen kom var skorna knutna. Höjd dryga 2300 meter. Sjörundan, en åtta kilometer lång slinga med en elak backe halvvägs runt. Jag pressade i backen och det frustande flåset rev i bröstet. Helt slut efter åtta kilometer i måttligt tempo. Morgonen efter, revansch. Samma runda, högre tempo. Backen en mardröm och jag var trött som efter ett maraton vid rundans slut. Frukost en halvtimme senare, började huttra och en stund senare sängliggande i feber. Fem dagar utan löpning. Uppenbarligen bör de inledande passen passeras i måttligt tempo. Nästa gång, lovat lugn. Den första veckan passerad i Iten och löftet till mig själv obefläckat. Volymökning utan tuffa kvalitetspass, en mycket lugn inledning. Pulsen har dock retats då kroppen behöver en och en halv till två veckor för att anpassa sig till höjden. Sön   fm Morgonjogg 14km (4:53) em Eftermiddagsjogg 10km (4:44) Mån   fm Distans