Friday I'm in love
Klockan ringde tidigt, strax efter två. Sommarens ljusaste tid, natten falnade utanför. Kort frukost, massor av kolhydrater och protein. Bråkade lite med GPS-appen innan jag hittade vägen jag ville ha. P3 Vaken fokus Storbritannien. Brexit eller Brimain? Läget växlade, Brexit i ledning med 140 000 röster, Brexit i ledning med 200 000 röster för att fem minuter senare växla till fördel Brimain med 50 000. Skulle det konservativa riket lämna EU? Nämndes att många äldre hade gått till urnorna för första gången på länge för att visa sitt missnöje med EU.
Kongsvinger, Brumunddal, Ringebu och slutligen Gjendesheim, porten till jättarnas boning. Bokat tre nätter i Spiterstulen och tanken var att jogga längs Gjende och vidare till boendet. En sträcka mellan 40 och 50 k beroende på infokälla.
Kongsvinger, Brumunddal, Ringebu och slutligen Gjendesheim, porten till jättarnas boning. Bokat tre nätter i Spiterstulen och tanken var att jogga längs Gjende och vidare till boendet. En sträcka mellan 40 och 50 k beroende på infokälla.
Bra joggväder, strax över tio grader och nästan vindstilla. Tunt, grått molntäcke över himlen. Kortärmat, shorts, packad ryggsäck och stigskor. Smal teknisk stig längs vattnet till första delmålet Memurubu. Bestämde att stanna var timme för kort rätt med energi och vätska. Gott om små bäckar att fylla flaskorna. Såg färjorna passera några gånger innan jag nådde Memurubu färjeläger.
Andra delmålet var korsningen av stigarna Gjendesbu, Spiterstulen och Memurubu. Kartan klättring från färjelägret upp till höger höjderna över sjön. Såg en grupp vandrare längre fram mot samma håll som jag. Tog sikte och följde. Uppenbarligen hade dom inte koll riktigt på stigen och jag hamnade helt fel. Stigen jag och dom skulle följt långt ovan med en brant bergssida mellan. Klängande på alla fyra uppåt. Brant och flåsigt. Undvek att titta ner. Väl uppe var utsikten magnifik. Stigen stenig och diffus. Växlade hela tiden upp och ned. Märkte att jag inte var van att jogga med packning då den extra lasten var märkbar i alla stigningar. Snöfält och stenfält bröt stigens framfart. Tempot föll avsevärt till lunk blandat med gång. Lätt strilande regn efter tre timmar och återigen efter fyra timmar. Skönt och svalkande. Dagens dåliga ljus framhävde dock inte landskapets prakt.
Bara slutdestinationen kvar. Visste inte riktigt hur långt jag hade kvar. Klarat av 25k, ungefär fyra timmar. Skulle jag tro vandringssidorna på nätet hade jag halva sträckan kvar inkluderat Uradalen. Enligt kartappar jag använt var totalsträckan 42k. Frågade innan angående leden mellan Gjende och Spiterstulen, gott om snö i Uradalen. Mikael på jobbet hade beskrivit Uradalen som en evighet med stenblock.
Stigen bar uppåt, var stundtals väldigt svår att hitta bland sten och bäckar. Fortsatte uppåt en lång stund, passerade stora blockfält och allt större snöfält. Över 1600 meter och det blev kallare. Stenfälten försvann. Gömda under sockrig porös snö. Regnet började strila igen, nu med stora kalla droppar. Stigens markeringar blev väldigt svåra att hitta. Kartan på mobilen var till god hjälp och visade stigens riktning. Fötterna blev kalla, kilometer följde kilometer av gång och jogg i våt snö. Under snön doldes bäckar och håligheter. Vissa partier vågade jag bara smyga fram av rädsla att trampa igenom. Hade trampat igenom rejält två gånger, bula på smalben och blodigt knä. Efter några kilometer i detta oändliga landskap av snö och sten kände min kropp av dagen. Vaderna kändes tomma och låren mjuka. Stannade för energi. På med regnjackan. Pånyttfödd. Men ännu inget slut på snödalen. Från efterföljande höjd syntes dock lättnad i snötäcket. Den mjuka snön i kombination med block och sten under var vad som gjorde landskapet påfrestande. Dock gjorde regnet stenarna ytterst hala så efter några piruetter minskade farten även över dessa.
Snön försvann, blocken blev mindre och stigen bar utför mot en älv jag kände igen. Älven förbi Spiterstulen. Kom ut på joggbar stig men fötterna var kalla, våta och stela från snöslaskandet. På stapplande steg nådde jag en stund senare mitt bo för de kommande dagarna. Klockan visade 46k.
Stigen bar uppåt, var stundtals väldigt svår att hitta bland sten och bäckar. Fortsatte uppåt en lång stund, passerade stora blockfält och allt större snöfält. Över 1600 meter och det blev kallare. Stenfälten försvann. Gömda under sockrig porös snö. Regnet började strila igen, nu med stora kalla droppar. Stigens markeringar blev väldigt svåra att hitta. Kartan på mobilen var till god hjälp och visade stigens riktning. Fötterna blev kalla, kilometer följde kilometer av gång och jogg i våt snö. Under snön doldes bäckar och håligheter. Vissa partier vågade jag bara smyga fram av rädsla att trampa igenom. Hade trampat igenom rejält två gånger, bula på smalben och blodigt knä. Efter några kilometer i detta oändliga landskap av snö och sten kände min kropp av dagen. Vaderna kändes tomma och låren mjuka. Stannade för energi. På med regnjackan. Pånyttfödd. Men ännu inget slut på snödalen. Från efterföljande höjd syntes dock lättnad i snötäcket. Den mjuka snön i kombination med block och sten under var vad som gjorde landskapet påfrestande. Dock gjorde regnet stenarna ytterst hala så efter några piruetter minskade farten även över dessa.
Snön försvann, blocken blev mindre och stigen bar utför mot en älv jag kände igen. Älven förbi Spiterstulen. Kom ut på joggbar stig men fötterna var kalla, våta och stela från snöslaskandet. På stapplande steg nådde jag en stund senare mitt bo för de kommande dagarna. Klockan visade 46k.
Sitter framför en sprakande brasa och ser molnen utanför sänka sig allt lägre över topparna. Ljuset bryter igenom i dalen. Regnet har slutat. Morgondag utan mål. Hur gick det för britterna till slut?
The Cures klassiker spelades mellan pratet om britterna. Låten gjorde mig glad och upprymd. Fredag. Fjällen. En sådan dag kan man inte undgå att bli kär i.
The Cures klassiker spelades mellan pratet om britterna. Låten gjorde mig glad och upprymd. Fredag. Fjällen. En sådan dag kan man inte undgå att bli kär i.
Kommentarer
Skicka en kommentar