Piggen och Tinden

Gårdagens ljus över Bukkeholshöe lovade gott

Strax innan fem ljöd väckning. Dagen tillägnad samlande av höjdmeter. Löpvästen låg klar på golvet bredvid sängen och så även löpkläderna. Vindjacka, regnjacka, solglasögon, kompass, tunn ullmössa, vantar,  fleece och 500 kalorier energi plus vatten. Kläderna packade i regntäta påsar. Mobilen laddad med kartor inkluderat den planerade turen. Uniformen som vanligt kortbyxor och kortärmat av merinoull.
Vädret var löpfint denna arla morgon, ingen vind eller regn. Över bron till stigen mot Galdhöpiggen, dagens första mål. 2469 meter ståtlighet med snöklädd spira och hornprydd toppstuga. Det vankades sex kilometer klängande över snö och sten.

Campingen vid Spiterstulen tyst och stilla

Leden upp mot toppen går tvärs höjdkurvorna vilket gör uppstigningen fint flåsig hela vägen. En kort bit sig övergår snart i ett första större snöfält. Den tidiga morgonen gjorde snön aningen lättare att forcera än gårdagens pulsande. En sak man snart lär sig i fjällen är att efter var krön finns ännu ett krön. Första snön övergick i sten och i närmaste fortsättning varvades kortare fält av sten med snö. Hela tiden stigning. Någonstans mitt i kom stigens mest tekniska parti, ett område med mindre block och bumlingar. Ingenstans tillrättalagt och de vägvisarna stenarna med röda T tycks slumpvis utspridda. Mödosamt och långsamt.

Uppvärmningen av bumlingspartiet avklarat

Varning för jättar kanske?

Snö, äntligen snö. Fram till en höjd av sten som jag klängde upp på enligt anvisningarna. Kände vinden bita lite, vindjacka. Första synen av toppen långt därborta. Vad jag även såg var en alternativ väg långt ner på min högra sida. Utan den extra klättringen för jag skulle nämligen klättra ner igen på andra sidan. Ner i en svacka och upp på en höjd. Sista innan toppen. Ner i ännu en svacka för lite extra backe. Hade nu börjat blåsa lite mer och luften var kall. Beundrade utsikten några minuter, fotade och begav mig neråt. Mot Spiterstulen och frukost.

Vid senaste besöket för några år sedan var toppen täckt av snö

Från toppen mot väst

Toppstugan

Tillbaka mot Spiterstulen

Efter frukost frågade jag i receptionen om vädret runt Glittertinden. Nederbörd hela dagen, dock inte snö då temperaturen skulle hålla sig drygt tio. En timme vila. Redo för dagens andra mål.
Regnade lätt när jag joggade uppåt vägen mot stigen till Glittertinden. Från igår visste jag nu hur stigen såg ut och att sträckan var tio k. Fortsatte att strila tills jag kom upp på platån. Där slutade regnet och det blev en behaglig resa genom Stendalen.
Ju längre in i dalen jag kom desto mer kännbar blev vinden och när jag väl kom till branten för den sista tre kilometer långa klättringen mot toppen, började regnet återigen. Blev allt molnigare. Låga moln. Regnjacka. Uppåt. När jag kommit upp på första snön mötte jag ett par på väg ner. Några minuter senare ytterligare tre vandrare. Nu var sikten väldigt dålig och jag var aningen kall. Fingrarna svaga. Möte ytterligare ett par.
Fortfarande drygt en kilometer kvar och sikten var bara några meter. Vinden stark så jag gick lätt framåtlutad. Dimma och snö flöt ihop. Fortsatte, jag hade ju bestämt två toppar idag. Beslöt dock att bara gå upp och vända direkt. Jag hade kompass, karta på mobilen som visade exakt var stigen gick och de röda markeringarna kunde faktiskt skönjas här och var. Hade ju även gått stigen dagen innan och det fanns spår i snön. Dock blev snart de vita spåren svåra att se i den omfamnade dimman. Försökte hitta anledningar fortsätta men bara en att vända. Regnet som piskade i vinden gjorde mig kall. Under tiden jag gått och funderat hade jag nått såpass långt att det bara var några hundra meter kvar. Spår i snön, uppåt. En liten bit bara. Pulsade runt i det vita. Såg spår. Tappade spår. Fortsatt uppåt. Letade efter det upptrampade området. Kanske. Eller inte, fler spår uppåt. Försiktigt följde jag. Ännu en samling fotspår. Nu var sikten sämre än gårdagens. Kollade klockan, 2468 meter. Jag bestämde att detta var toppen. Ville inte snurra mer då jag fortfarande hade bra koll på vart jag kommit från. Vände tvärt och forsade neråt över snön. Vinden i ryggen istället för i ansiktet gjorde stor skillnad. Märkte nu hur kall jag var. Huttrade lite och sprang neråt vevande i armarna. Några deciliter sportdryck och en halv energikaka. Fötterna snabbt kallare av kylan från snön men hölls fint igång ändå av snölöpet. Ville dock så snabbt som möjligt ta mig till stenarna för att slippa ytterligare nedkylning. Livet kändes bra, varit på toppen och det var bara nio kilometer till varm dusch. Två kilometer brant och sju nedanför på platån och i dalen. Där det var varmt.
Vädret på fjället växlar raskt och det gäller att alltid vara förberedd. Hade både torrt ombyte, vantar och mössa som jag inte behövde använda. Ett litet äventyr och jag har antagligen inte frusit lika mycket sedan en vindbiten, regnig natt på toppen av Fuji. Då oförberedd i våta jeans, ståendes halvsovande i en dörröppning för att undgå regn och vind i väntan på morgonens entré.

Energi att fylla tomrum och depåer för morgondagen

Resans final - Gjendeheim via Glitterheim och Bessegen