Tiden utan slut
Lördag, distanspass med känslan "Hoppas det aldrig tar slut" samt ett avbrutet, katastrofalt intervallpass. Kontrastrik mix i en allmänt strulig träningsvecka. Söndag, frukost, Vasalopp på SVT och ett efterlängtat långpass. Plan trettio kilometer progressivt plus en avslutande tia lunk. Såg fram emot ett pass med samma sköna känsla som under lördagens distans. Började blötsnöa under eftermiddagen och jag tappade motivationen totalt. Siesta, alltför lång. Ändrad plan till bandlöpning. Pysslade hemma och hade svårt att komma iväg. Motivationen försvunnen. Inte förrän halv tio kväll var jag på plats i gymmet och inte ens då kunde jag komma igång utan irrade runt, stretchade och gjorde diverse lätta styrkeövningar. Allt för att förhala och kanske slippa. Huvudet ville helt enkelt inte och kroppen var trött. Till slut, efter lockat mig själv med film startade bandet mot sin första femma. Dark thirty zero i tjugo minuter, efter det löpning med bara löpningen som underhållning. Änt