o·ver-the-top

Varför jobba från Grindelwald i Schweiz? För att göra om samma misstag som förra året? Förberedande träning inför TDS. Lappa bristerna från 2017 och inte lämna någon del av löpmotorn ostärkt. Full av motivation och inspiration bilade jag då ner till Grindelwald, etablerade kontor och sprang berg, backar upp och ner så benen brann av ömhet. Härdning. Samtidigt jobbade jag heltid mellan de två träningspassen. Sliten? Jo, till och från var jag så trött att jag nästan somnade när jag hamnade sittandes i soffan. Hade ett löst träningschema som jag följde. Efter två veckor i Grindelwald vidare till paradiset Livigno för tre veckors träning varav sista utan jobb. Semester började. Något mer sansat upplägg med en träningsfri helg då jag  flög Oslo och vidare till bröllop i Årjäng. Ingen vila. En resande vecka med tuff träning i Cervinia och Val d'Isere följde innan jag slutligen åkte till Toni och Mimmi i Montroc för drygt två lugna veckors träning innan TDS. Veckan innan start stukade ja...

...jag läst om e-barnvagnar ...jag sett elektrifierad väg  ...jag sprungit i Österrikiska alperna ...jag sträcklyssnat 20 poddar (dock en natts sömn mellan) ...jag åkt söderut på auto-bahn genom Tyskland utan stillastående bilkö Likt förra året, en resa med bil genom norra Europa med destination Alperna.  Några dagar på vägen utan stress. Började resan fredag, tänkte tidig start men var trött så bilen rullade inte förrän strax innan nio. E6, bron, Rødby-Puttgarten. Blev sent. Bokade rum i Ratekau, en liten by strax norr om Lübeck. Sov tungt. Tänkt tidig morgon men återigen senare än förhoppning. Dagens plan något diffus men kanske mot München och sen genom Österrike. Började åka och rulla poddar i högtalarna. Auto-bahn-stopp för frukost. De flesta av dessa etablissemang håller låg kulinarisk kvalitet. Några frukter och smörgåsar. Funderade och tittade på kartan. Sankt Anton. Namnet lät bekant. Skidort med fin fallhöjd. Hittade hotell och bokade två nätter. Helt plötsl...

Två veckor är ingen lång tid när schemat är späckat. Ingen tid för paus. Stanna upp och bara vara. Redan sextonde juli och sista frukosten i Grindelwald. Benen var trötta. Huvudet slitet och det skulle bli skönt med en stilla dag på vägen. Låta både tankar och kropp vila en stund. Bilen var packad och gps-en inställd på Livigno via Grimsel-pass. Livigno, mitt lilla paradis på jorden. Lugn. Harmoni. Skönhet som naturen skapat med varsam hand. Stigar som irrar över de grönklädda bergen. Resan rullade fint genom branta pass med smala vägar i Luzern och vidare genom Davos till den lilla byn i norra Italien. Lägenhet i utkanten med närhet till tre fina stigningar för morgon- och lunchjogg - La Pare 580, Il Motto 850 respektive Vetta Blesaccia 980 höjdmeter, möjlighet att innan eller under lunch skrapa ihop tusen höjdmeter inom två timmar. Fokus på träningen i Livigno skulle likt den i Grindelwald vara löpstyrka och höjdmeter.  En sista frukostglimt av Eiger ...