o·ver-the-top

Mörker över Ekeberg. Huset är tyst. Ljusen från Oslo centrum tindrar på avstånd. Tidigt. Trappen knarrar när Fredrik smyger ner. I ett slaskigt lätt snöfall styr vi mot Gardermoen och lämnar Bianca, Julia och Pernilla sovandes i huset.  Stilla och lugnt på flygplatsen. Affärsrusningen avklarad, något tidigt för lunchavgångarna. Säkerhetskontroll, alla talar svenska. Morgonfika vid gaten. Fredrik i affärer till Stockholm och jag till de röda vägarna vid avokadoträdens fot. Första flyget till Frankfurt fastnade inte riktigt i minnet. Slumrade redan innan start. Två timmar stop-over på den tyska jätten gav bara paus till att förbereda nästa flyg. Lurar och tidning ur väskan. Automatisk boarding. Maskinen spottar ut lapp - Change of seat. Uppgraderad till Business. Champagne, tre-rätters middag, lagrade viner och några filmer bekvämt tillbakalutad med utsträckta ben. Försenad till Addis Abeba. Sprint genom korridorerna. Tungt huvud, rosslig hals. Lång kö i säkerhetskontrollen, tid

Redan när de sista tonerna bleknade och bandet tackade för sig från scenen kom saknaden. Ett band som jag för länge sedan bara högst sporadiskt lyssnade på. Kändes kanske lite för hårda då när Metallica, Pantera och Megadeth var mer lättillgängliga. Ett band som jag nyligen återupptäckt på skiva och funnit vara fantastiska live. Kompromisslösa likt AC/DC. Tunga och medryckande. Ett band som nu bestämt sig för att sluta turnera. Sista spelningen i Sverige var till ända. Paul Bostaphs kastade en pinne åt vårt håll. Killen som dirigerat i gropen fick grepp likaså ännu en kille. Båda vägrade släppa. Hamnade krälandes på golvet i kamp om pinnen. Några minuter gick. Säkerhetspersonal kom och särade de båda kämparna. Vem fick pinnen? Ingen aning. Stod kvar och tittade när Kerry, Paul, Tom och inlånet från Machine Head Phil Demmel lämnar scenen. Svettig och euforisk med ett leende på läpparna står jag kvar en kort stund. Trashlig magi. Sista stunden med Slayer på svensk scen Efter köt

Mobilen surrade. Meddelande från Toni trillade in - "Start klockan 8 istället för er imorgon". Toni skulle "crewa" mig på TDS nästa dag. Start klockan 06:00 Courmayeur och buss till start klockan 04:00. Tiderna var ändrade på grund av ett åskväder som skulle dra in. Kollade nätet. Banan omdragen efter Bourg-Saint-Maurice, stigningen till Col de la Forclaz ersatt med alternativ. Den tuffaste stigningen, 1800 höjdmeter på 9k borta. Jag höll på att packa det sista inför loppet. En dropbag till Cormet de Roseland och två påsar till Toni, BSM och Les Contamine. Samtliga påsar innehöll påfyllning av energi till västen samt termos med varm mat och en liten påse chips. Påsen för Les Contamine innehöll även pannlampor för sen onsdagskväll då de två obligatoriska i västen var för små för tekniska stigar i mörker. Bära så lätt som möjligt så länge som möjligt. Hade även förberett en extra påse till Toni att plocka med, en utifall-att-påse med gels och ombyten.

Sista tuffa träningsveckan innan TDS. Nya platser med övernattning Bormio, vidare till Breuil-Cervinia i skuggan av Cervino eller som schweizarna kallar berget - Matterhorn, och slutligen Val d'Isere. Breuil-Cervinia, en smal dal omgärdad av höga berg. Byn på tvåtusen meter med Italiens högsta skidåkning på 4000 meter. Val d'Isere skidort på nästan nittonhundra, en fin avslutning. Efter söndagens långpanna, färd till Mimmi och Toni i Montroc, övre delen av Chamonix-dalen. Träningsplanen för veckan fokus höjdmeter - 17 000 Måndag 1000 hm (till Bormio) Tisdag 2000 hm (till Breuil-Cervina) Onsdag 3000 hm Torsdag 4000 hm Fredag 2000 hm (till Val d'Isere) Lördag 2500 hm (långpass) Söndag 2500 hm (långpass) (till Montroc) Måndag lat morgon och packande av bil. Ett sista pass till Il Motto innan avfärd. Mörka moln bortom toppen men vinden låg bort från berget. Joggade uppför. Molnen hopades. Vinden vände. Små droppar regn föll. Vinden tilltog och de svart