o·ver-the-top

A ttityd, nonchalans, talang, utstrålning musikaliskt paketerat - rock'n roll. Bandet som hade detta och var rock'n rollens största under några år i slutet av nittonhundratalet stod på scenen i Strawberry Arena igår. Kreativa kärnan från när det begav sig Duff, Slash och Axl var på plats, Izzy saknades. En andra turné sedan delar av bandet blev sams med Axl igen. I samma arena, då Friends Arena, var bandet på scen 2017 med turnéen 'Not In This Lifetime'. Ståplats vid staketet utanför Golden Circle tillsammans med en fantastiskt tråkig Stockholms-publik. "Är du från Söder eller?" vräkte en irriterad snubbe ur sig riktat mot några killar som ville dansa och ta in konserten som det sig bör. Den sura stockholmaren ville antagligen bara stå still och vara sur. Men då kanske man inte ska vara långt fram på en konsert? Förutom att publiken oftast suger i Solna så är ljudet allt som oftast dåligt. Denna kväll för åtta år sedan var publiken såpass dålig att det gjorde ...

Redan när de sista tonerna bleknade och bandet tackade för sig från scenen kom saknaden. Ett band som jag för länge sedan bara högst sporadiskt lyssnade på. Kändes kanske lite för hårda då när Metallica, Pantera och Megadeth var mer lättillgängliga. Ett band som jag nyligen återupptäckt på skiva och funnit vara fantastiska live. Kompromisslösa likt AC/DC. Tunga och medryckande. Ett band som nu bestämt sig för att sluta turnera. Sista spelningen i Sverige var till ända. Paul Bostaphs kastade en pinne åt vårt håll. Killen som dirigerat i gropen fick grepp likaså ännu en kille. Båda vägrade släppa. Hamnade krälandes på golvet i kamp om pinnen. Några minuter gick. Säkerhetspersonal kom och särade de båda kämparna. Vem fick pinnen? Ingen aning. Stod kvar och tittade när Kerry, Paul, Tom och inlånet från Machine Head Phil Demmel lämnar scenen. Svettig och euforisk med ett leende på läpparna står jag kvar en kort stund. Trashlig magi. Sista stunden med Slayer på svensk scen Efter köt...

Klockan ringde i Karlstad. Lacoste, slitna svart jeans, palestinasjal, trådsliten kavaj från H&M är det rock? Kanske inte! Men med femton år gamla Dr Martens som endast kan användas regnfria dagar börjar det åtminstone närma sig. Tretton år kan vara en stor dag. Den dag man får gå på arenakonsert. I  födelsedagspresent gav jag Samuel, mitt fadderbarn, en plåt till Bruce Spingsteens andra spelning på Friends Arena. Första konserten någonsin kan vara en häftig upplevelse. Min första var Accept Russian Roulette Tour i Nobelhallen, Karlskoga. Elva år fyllda. Jag, Ove och Kenneth. Inga föräldrar och Kenneth hade patronbälte. Rök, härligt öronbedövande gitarrer, dånande trummor, hay-di hay-da hay-da, fyrverkerier och Udo tuffast av dom alla. Vilka låtar som spelades har jag sedan länge glömt men minns fortfarande min fascination och hur jag imponerades av skådespelet. Hårdrock kändes helt rätt. Biljetten finns fortfarande kvar, ligger hemma i en låda, likaså halsduken jag köp...

Temperatur +4 grader Konstant regn med varierad intensitet Vind 10m/s med byar upp till 18m/s Stockholm andra juni, 42 195 meter. Värsta tänkbara väder, kylslaget regn och vindar med kulingstyrka i byarna. Vinden och inte regnet eller den låga temperaturen var det som skrämde mest. Sänkte ambitionsnivån på morgonen till att försöka göra varje femkilometer-intervall på runt arton minuter, tempo 3:36-3:37. Tilltagen marginal om de vindutsatta sträckorna skulle bli tunga. Under 2:34 borde inte innebära några problem då både kropp och skalle kändes bra. Försöka göra ett första varv i jämnt tempo med marginal till sluttid 2:34:44 och sen anpassa andra varvet efter kraft och vind. Långa tights, långärmat och keps. Starten gick och löpare yrde förbi längs Lidingövägen. Tog det lugnt, försökte hitta mitt tempo och hamnade i en klunga om 10-15 löpare alldeles efter Strandvägen. Klungan höll hyfsad fart men den sjönk en aning på Södermälarstrand och ytterligare lite p...