o·ver-the-top

Efter tomheten jag känt efter TDS förra året, upplever jag att min exekutiva förmåga blivit aningen nedsatt. Jag får saker gjorda, oftast, men det tar tid. Lättdistraherad. Extremt lättdistraherad. Dagen innan avfärd Kenya. Hos Pernilla och Fredrik i tomt hus på Ekeberg. Nyårsafton lugn förmiddag och långpass på eftermiddagen. Ombytt halv fyra för jogg till Jacobs för inköp av middag. På väg tillbaka till Ekeberg kom jag på några saker jag glömt fixa på nätet. Några timmar senare och fortfarande inte ute på långpassets fortsättning. Ut. Beskrev Oslos östra del, fortsatte upp till Holmenkollen och hamnade sedan i Røa väster om Holmenkollen. Insåg det skulle bli sen kväll då vägen tillbaks var lång. Strax innan elva utanför huset igen. Dinerad och färdigpackad vid ett. Det tänkta tidiga sängåendet uteblev. Krypande muskler efter långpasset. Ovan längden. Klockan noll två. Sömn.  Resdag Iten. Oslo - Istanbul för att möta upp Mimmi som blivit nyfiken på det kenyanska höglandet...

As always, time flies in Item. Run, eat, sleep, eat, run, eat, sleep. Repeat. Makes experience of time in Iten as something highly transient and visits ephemeral. Feeling, just arrived but the calender says fly home. More than five weeks passed. The repetetive pattern of every day life here makes the elastic memory play tricks on your mind. Something already experienced does not have to be registered again and the lesser "writes" to your memory needed, the faster time seem to pass. Rooms at HATC (High Altitude Training Camp) My half of the room Fruit for sale outside camp - big avocado 2 SEK and mango 1-2 SEK Coming here before Christmas, I had two goals - 1) don't train too much or too hard, sub-twohundred k and 2) do the ab-wheel from standing position. The first goal due to the fact that 2018 was a bad year and I'm in too bad shape to take much beating. In 2017 I spent four weeks in Iten, ran 1000k, flew home and got ill. In 2018  I spent fi...

Iten i Kenya har blivit en tradition. Åttonde gången. Blev biten och inspirerad 2012 under ett läger anordnat av Ulf Friberg i samarbete med  jogg.se . Två veckor i ett litet samhälle på kenyanska höglandet dit stressen inte hittat men där farten var mer uppskruvad än på någon annan plats jag varit.  Byn lever och andas löpning, en del av det kenyanska löpundret. Stora grupper av kenyanska löpare rullar de röda grusvägarna sju dagar i veckan. Hetsar varandra till stordåd. Konkurrerar om de få möjligheterna att få komma ut på världsscenen. Möjligheten till pengar och berömmelse. Vägarna runt Iten skapar är ett litet paradis för löpning Minsta motlut ger märbar ökning av puls och fin träning Fart tränas på grusbanor ger tuffhet Finns även skogspartier med fina stigar Förra årets resa var löpmässigt en flera veckor lång misär. I sluter av oktober, två månader innan hade jag gjort mitt första långa stiglopp om 170 kilometer, Dårarnas Diagonal på ön...

Tiden i landet fyllt av fantastiska avokados är flyende rask. Redan passerat några uppvärmningsdagar samt tre hela träningsveckor. Som vanligt är känslan att jag nyss anlänt. Vart tog tiden vägen? Kom till Iten efter en lång resa med mellanladningar och övernattningar. Lämnade Arlanda sen eftermiddag, flyg till övernattning i Frankfurt. En arbetsdag med kort resa till ända. Nästa dag vidare till Nairobi via Zurich. Till Nairobi sen kväll och innan jag var klar med visums-köandet och fått väskan var klockan redan efter elva. Resan till Eldoret dock inte förrän morgon klockan sex. Valde att skippa hotell då det knappt skulle blivit nån sömn. Detta var antagligen längsta resan till eller från Iten jag någonsin gjort. Ena vägen brukar alltid vara betydligt sämre om man inte är beredd att lägga till några tusingar. Hemresan dock bästa tänkbara. Första mellanlandning Frankfurt Två dagar innan julafton. Första löprundan på de röda vägarna. Torrt och dammigt. Kändes förvånansvär...