o·ver-the-top

Just two years ago, the 29-year-old Oklahoma singer-songwriter was playing London's Islington Assembly Hall - a venue that holds barely 900 people. This weekend, he plays to almost 120,000 fans across two nights at British Summer Time Hyde Park, without having set foot in the UK in between. His rapid rise, especially outside the US, is nothing short of staggering. Tjuvkikade på spellistan från gårdagen. Färre låtar jämfört med Dublin. En ny låt släppt i måndags 'Street Of London'. Sneak peek än en gång, på youtube. Nya låten en slow-rocker framförd i tröja med Ozzy, Diary Of A Madman. Killen fint inspirerad eller bara en blinkning till det samlade låt-materialet? Varmt framför Rainbow Stage Turnpike på Great Oak Stage Varmt. Väldigt varmt. De skuggfläckar som finns på området är packade. Välfyllt redan tidigt. Turnpike Troubadours på Great Oak. Not so much. Kort tittande. För mycket country.  Sitter i gräset och lyssnar till Ole 60. Mindre traditionellt men långsamt. Mycket...

Det finns musikstilar som inte riktigt faller i smaken. Dansband, listpop och country är några. Lite tråkigt och enkelspårigt. Bara enkelspårigt och konservativt eller enkelspårigt för tiden.  Nytt är kul. Att göra som inte gjorts innan. När det gäller live-musik har jag nog själv varit aningen enkelspårig, fartfylld musik med passion där spelningarnas besökare dansar frenetiskt framför scenen. Trångt, varmt så tröjan klibbar på ryggen och skrålsången vore öronbedövande om inte ljudnivån från scenen vore såpass hög. Surfa runt ovanpå publiken, ramla på rygg med publik över så himlen försvinner ur synfältet, fångas och lyftas upp av trängseln från kroppar i ett publikhav som böljar fram och åter i självresonans, tryckas fast mot kravallstaket av pressen bakifrån, göra korridorer för människor som får panik, vara riktigt nära scenen i frenetisk och svettig dans med fansen, dra upp folk från marken som ramlar, hamna upp och ner och naglas fast i ett hoppande publikhav, mosh pit och bl...

Torsdag  16:50 Sluta jobbet. Aningen senare än tänkt. 17:14 Distanspass väg och stig Jakobsbergsskogen. Fartökningar stig. Stretch, lätt styrka, bastu, dusch, ombyte, handla, cykla hem. 19:55 Packa väskan för en kortare resa med jogg. 20:31 Tillredning och intag energi. 21:49 Sen siesta och liten dygnsvila. 23:46 Liten kvällsvard och val av reseuniform. Jeans, svart kortärmat, fleece och mjuka löpare. Fredag 00:07 Tanka. Skulle kanske behövt byta däck. Minusgrader och sommardäck. Torrt. 00:12 Arvika, Charlottenberg, Kongsvinger, Jessheim, Gardermoen P3. Försiktigt. -3 grader. 03:23 Liten dygnsvila två i framsätet. 04:36 Parkeringsbuss till terminalen. Säkerhetskontroll i den stilla morgontimman. 05:02 Frukost i loungen. 05:46 Sen boarding. 06:18 Sen avfärd. Somnar. Liten dygnsvila tre. SAS och SJ har vissa likheter 07:30 Landar Kastrup. Passkontroll och till gate.  08:15 Boarding. 08:39 Avfärd. Andra fruko...

Ibland är det skönt att bryta vardagens mönster. Hoppa ur ekorrhjulet och resa bort. Trots att jag redan fyllt året med en god portion resdagar känns det ändå lika skönt att packa väskan lätt, resa till flygplatsen och sväva bort. Det händer att jag planerar in långpass på annan ort där något lopp går av stapeln och kombinerar flykten med trevlig jogg på okänd mark. Innan jag i oktober reste till Reunion för Diagonale des Fous bokade jag en resa till engelska sydkusten. Hittade ett lopp i början av december, en dryg månad efter Reunion vilket jag antog skulle vara gott nog med tid för kroppen att läka ihop och bli redo för böljande engelska kullar. Efter flyg, hyrbil och ångest kvällen innan stod jag huttrande tillsammans med ett hundratal andra stiglöpare och väntade på start. Platsen West Lulworth, ett litet sommarställe med höga vita klippor och grönskimrande hav mitt på den engelska sydkusten. Luften var rå och kall men nästan helt vindlös. Hade dragit vindjackan över löpvä...