o·ver-the-top

Tröga tankar. Vaknade långsamt. Kände mig inte pigg trots att klockan antagligen var ganska mycket. Öppnade ögonen och kikade på siffrorna - 12:13. Nästan kvart över ett alltså. Klockan ställde om sig automatiskt mellanåt och det blev inte alltid rätt. Söndag innebar packning inför Durban, två träningspass, middag hos Magnus och Lena klockan fem samt några inköp och andra ärenden. Måndag, jobb och buss Arlanda efter midnatt till flyget strax innan åtta tisdag morgon. Sömndrucket plockade jag upp mobilen. Diod blinkade rött. Kritisk nivå batteri? Nä. Meddelande från CheckMyTrip - Your flight to Durban will depart in 24 hours. Flög upp ur sängen. Klarvaken. Tankar for åt alla håll. Förvirring. Har jag missat bussen? Hur? När? Tankarna lugnade sig. Filtrerade bort bruset. Bussen gick alltså natt till måndag och inte natt till tisdag. Check! Bra. Flyg måndag morgon. Check! Insåg att detta förändrade inte dagen nämnvärt. Fortfarande nästan tolv timmar innan avfärd. Samma söndags-agenda...

Ännu en gång. För fjärde gången ska jag imorgon söndag stå framför scenen och beskåda några av min barndoms idoler. Bandet som kallats världens största rockband, Kiss. Paul och Gene med följe är på Europa-turne' och stannar till i Oslo för en konsert på Spektrum. Nu har dock endast halva bandet bestått från tiden för min uppväxt medan andra halvan med jämna mellanrum ersatts av olika anledningar. Ace Frehley, Peter Criss, Vinnie Vincent, Mark St John och Bruce Kulick har alla passerat revy. Musiken var som bäst innan Kiss börjat anpassa sig. När de gjorde opolerad rock och var ett fenomenalt live-band på väg uppåt. Innan discodoftande popslingor fyllde både Dynasty och Unmasked. Kanske hade magin kring bandet börjat skingras och en anpassning mot pop-listor var ett desperat försök att åter fånga publikens intresse. Allt detta hände dock innan jag var gammal nog att börja lyssna på Kiss.  "Creatures of the night", sista skivan med smink. Tyngden tillbaka. Criss bort...

Imorgon söndag är det en stor dag i Sydafrika. Comrades, eller marathon som de kallar det härnere. De drygt tjugotusen biljetterna sålde slut och årets upplaga har lockat tjugotalet blågula löpare från hela skalan. Från toppfavoriter till löpare vars stora mål är att korsa mållinjen innan de tolv timmarna passerat. Åttionio kilometer kuperad asfalt på tolv timmar under den afrikanska solen är en tuff utmaning. Årets upplaga är en så kallad "downhill run" där starten går i Pietermaritzburg på en högplatå och målet i Durban, vid havet. Sjuttonhundra negativa höjdmeter att lägga till de åttahundra positiva. Tanken för imorgon är trivseljogg. Förundras över den magnifika starten och njuta av den härliga stämningen och som bonus få en fin långrepa i loggen. Jonas, Kajsa, Fritjof och Frida har stor chans till fina placeringar imorgon. Löparliv Durban Lägg till bildtext Tidig start på morgondagen Sista lunchen innan loppet med Svea löpare May the ...