o·ver-the-top

På scenen med glatt plirande ögon. Till synes inspirerad. Vid flertalet gånger sprattlande med benen i luften som nån sorts dans. Tittar ut över publiken och ser publiken. När Thåström säger "Varsågod" är han nöjd. "Varsågod" och det genuina leendet hittade fram flera gånger under kvällen. Har sett Thåström vid fem tillfällen tidigare. Första gången i Roskilde efter släppet av 'Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal'. Spelningen då var mer rock än skivans rockigaste spår. Slamrigt och högt med en Thåström draperad i orange toppat med en svart luva djupt nedragen. El-gitarren på höften, rev av riffen från albumet blandat med punkrockigt från Ebba och Imperiet. En rockkonsert på autobahn. En annan tid, en annan Thåström.  Över de spelningar jag sett har Thåström gått in i sig själv alltmer för var gång. Från frustande rocker i Roskilde till insnärjd i musik och själ på Mariebergsskogens scen med lätt frånvarande blickar irrandes runt lokalen. Me...

A ttityd, nonchalans, talang, utstrålning musikaliskt paketerat - rock'n roll. Bandet som hade detta och var rock'n rollens största under några år i slutet av nittonhundratalet stod på scenen i Strawberry Arena igår. Kreativa kärnan från när det begav sig Duff, Slash och Axl var på plats, Izzy saknades. En andra turné sedan delar av bandet blev sams med Axl igen. I samma arena, då Friends Arena, var bandet på scen 2017 med turnéen 'Not In This Lifetime'. Ståplats vid staketet utanför Golden Circle tillsammans med en fantastiskt tråkig Stockholms-publik. "Är du från Söder eller?" vräkte en irriterad snubbe ur sig riktat mot några killar som ville dansa och ta in konserten som det sig bör. Den sura stockholmaren ville antagligen bara stå still och vara sur. Men då kanske man inte ska vara långt fram på en konsert? Förutom att publiken oftast suger i Solna så är ljudet allt som oftast dåligt. Denna kväll för åtta år sedan var publiken såpass dålig att det gjorde ...

...jag läst om e-barnvagnar ...jag sett elektrifierad väg  ...jag sprungit i Österrikiska alperna ...jag sträcklyssnat 20 poddar (dock en natts sömn mellan) ...jag åkt söderut på auto-bahn genom Tyskland utan stillastående bilkö Likt förra året, en resa med bil genom norra Europa med destination Alperna.  Några dagar på vägen utan stress. Började resan fredag, tänkte tidig start men var trött så bilen rullade inte förrän strax innan nio. E6, bron, Rødby-Puttgarten. Blev sent. Bokade rum i Ratekau, en liten by strax norr om Lübeck. Sov tungt. Tänkt tidig morgon men återigen senare än förhoppning. Dagens plan något diffus men kanske mot München och sen genom Österrike. Började åka och rulla poddar i högtalarna. Auto-bahn-stopp för frukost. De flesta av dessa etablissemang håller låg kulinarisk kvalitet. Några frukter och smörgåsar. Funderade och tittade på kartan. Sankt Anton. Namnet lät bekant. Skidort med fin fallhöjd. Hittade hotell och bokade två nätter. Helt plötsl...

Två veckor är ingen lång tid när schemat är späckat. Ingen tid för paus. Stanna upp och bara vara. Redan sextonde juli och sista frukosten i Grindelwald. Benen var trötta. Huvudet slitet och det skulle bli skönt med en stilla dag på vägen. Låta både tankar och kropp vila en stund. Bilen var packad och gps-en inställd på Livigno via Grimsel-pass. Livigno, mitt lilla paradis på jorden. Lugn. Harmoni. Skönhet som naturen skapat med varsam hand. Stigar som irrar över de grönklädda bergen. Resan rullade fint genom branta pass med smala vägar i Luzern och vidare genom Davos till den lilla byn i norra Italien. Lägenhet i utkanten med närhet till tre fina stigningar för morgon- och lunchjogg - La Pare 580, Il Motto 850 respektive Vetta Blesaccia 980 höjdmeter, möjlighet att innan eller under lunch skrapa ihop tusen höjdmeter inom två timmar. Fokus på träningen i Livigno skulle likt den i Grindelwald vara löpstyrka och höjdmeter.  En sista frukostglimt av Eiger ...