o·ver-the-top

Det var länge sedan jag besökte ett nytt land. Så länge sedan jag inte minns vart och när. Det finns dock långt fler länder att se än vad som setts. Upplevelsen är skillnaderna.  Nu. Ville bara komma "hem" för en stund. Hem som i något där man trivs bäst, inte vardag och utan måsten. Bara. Vara. Hemma. Läsa en bok. Dricka en Guinness.  Guiness på Brick Alley Café  Anrika The Temple Bar Henry Street och den 120 meter höga The Spire Dublin känns som en stad av lagom storlek. Utan stress. Platt och inklämd mellan några kullar och havet. Sten och tegel i gamla kvarter och moderna områden. Explore by walking. Benen räcker gott till att upptäcka de centrala delarna där det mesta kretsar kring Temple Bar. Kulturen, vad som återfinns på pubarna. Guiness och trubadurer. Letandes plats för läsande och Guiness hittade jag en pub, Brick Alley Café, nära den legendariska The Temple Bar. En timme senare gled en gråskäggig trubadur in och spelade irländskt på en liten gitarr. Han var du...

Varför jobba från Grindelwald i Schweiz? För att göra om samma misstag som förra året? Förberedande träning inför TDS. Lappa bristerna från 2017 och inte lämna någon del av löpmotorn ostärkt. Full av motivation och inspiration bilade jag då ner till Grindelwald, etablerade kontor och sprang berg, backar upp och ner så benen brann av ömhet. Härdning. Samtidigt jobbade jag heltid mellan de två träningspassen. Sliten? Jo, till och från var jag så trött att jag nästan somnade när jag hamnade sittandes i soffan. Hade ett löst träningschema som jag följde. Efter två veckor i Grindelwald vidare till paradiset Livigno för tre veckors träning varav sista utan jobb. Semester började. Något mer sansat upplägg med en träningsfri helg då jag  flög Oslo och vidare till bröllop i Årjäng. Ingen vila. En resande vecka med tuff träning i Cervinia och Val d'Isere följde innan jag slutligen åkte till Toni och Mimmi i Montroc för drygt två lugna veckors träning innan TDS. Veckan innan start stukade ja...

Två veckor är ingen lång tid när schemat är späckat. Ingen tid för paus. Stanna upp och bara vara. Redan sextonde juli och sista frukosten i Grindelwald. Benen var trötta. Huvudet slitet och det skulle bli skönt med en stilla dag på vägen. Låta både tankar och kropp vila en stund. Bilen var packad och gps-en inställd på Livigno via Grimsel-pass. Livigno, mitt lilla paradis på jorden. Lugn. Harmoni. Skönhet som naturen skapat med varsam hand. Stigar som irrar över de grönklädda bergen. Resan rullade fint genom branta pass med smala vägar i Luzern och vidare genom Davos till den lilla byn i norra Italien. Lägenhet i utkanten med närhet till tre fina stigningar för morgon- och lunchjogg - La Pare 580, Il Motto 850 respektive Vetta Blesaccia 980 höjdmeter, möjlighet att innan eller under lunch skrapa ihop tusen höjdmeter inom två timmar. Fokus på träningen i Livigno skulle likt den i Grindelwald vara löpstyrka och höjdmeter.  En sista frukostglimt av Eiger ...