o·ver-the-top

Första veckan  i Montroc var slitsam då mängden lugn och vila blev minimalt tilltagen. Långa träningspass och hela  jobbdagar följt av förberedelse av kommande dag. Omgivningarna var dock  inspirerande och njutbara stigar i mångfald gjorde träningen mentalt lätt. Trots inspirerande miljö och härliga stigar sinade den fysiska nivån en aning. De många timmarna i bergen gav spår. Andra veckan lades därför ut med en mer öppen plan för att inte riskera en alltför sliten kropp inför Diagonale des Fous. Intensiteten sekundär och utförsträningen primär.   Planen andra veckan lördag till lördag där helgen skulle bestå av back-to-back om totalt ungefär tio timmar och sista lördagen ett avslutande långpass. Struktur under arbetsveckan liknande första veckan - morgonpass två timmar, jobb åtta timmar med kort lunch, eftermiddagspass två timmar följt av middag, lagande av lunch för nästa dag och sängdags. Tisdagen och onsdagen kortades aningen då kroppen var märkbart sl...

Vaknade med ett ryck. Utför! Löpningarna utför! Långa stigar utför med tekniska inslag! Det var anledningen. Tankarna klara och jobbade på högvarv. Det var mörkt i rummet. Mitt i natten och jag var klarvaken. Varit hemma några dagar efter resan till Chamonix. Ältat och funderat varför och vad som fattades mina ben och min kropp. Formen hade ju varit hyfsad, inte på topp men helt klart god nog för hundranitton kilometer bergig stig. Jag hade jämfört träningen inför förra årets IronTrail T121 med träningen inför TDS utan att lyckats klura ut vad som felades. IronTrail som varit 130 kilometer fungerade utan problem och TDS med en bana som upplevdes enklare slutade i hänsynslös kramp. Specifik förberedelse IronTrail: - 4 dagar Jotunheimen i juni med 6-9 timmar löpning/dag (mellan 1700 - 2700 hm och 32 - 49k) - Inför loppet, knappt tre veckor i Alperna med bl a Livigno på 1900 m.ö.h. Specifik förberedelse TDS: - Två och en halv vecka i Alperna i juli inklusive vandring 4 ...