Första gången...

...jag läst om e-barnvagnar...jag sett elektrifierad väg 
...jag sprungit i Österrikiska alperna
...jag sträcklyssnat 20 poddar (dock en natts sömn mellan)
...jag åkt söderut på auto-bahn genom Tyskland utan stillastående bilkö

Likt förra året, en resa med bil genom norra Europa med destination Alperna.  Några dagar på vägen utan stress. Började resan fredag, tänkte tidig start men var trött så bilen rullade inte förrän strax innan nio. E6, bron, Rødby-Puttgarten. Blev sent. Bokade rum i Ratekau, en liten by strax norr om Lübeck. Sov tungt. Tänkt tidig morgon men återigen senare än förhoppning. Dagens plan något diffus men kanske mot München och sen genom Österrike. Började åka och rulla poddar i högtalarna. Auto-bahn-stopp för frukost. De flesta av dessa etablissemang håller låg kulinarisk kvalitet. Några frukter och smörgåsar. Funderade och tittade på kartan. Sankt Anton. Namnet lät bekant. Skidort med fin fallhöjd. Hittade hotell och bokade två nätter. Helt plötsligt var det diffusa borta och jag hade möjligheten att klämma in ett långpass imorgon söndag. Incheckning Livigno var måndag. Ändrad rutt, skippade via München och styrde auto-bahn-sjuan söderut.


Elektrifierad auto-bahn

Vissa stigar aningen kärva på långpass i Sankt Anton

Andra stigar väldigt branta. En kille i vita kortbyxor på stigen mitten högt vänster

Men många var de som slingrade sig vackert över gröna bergssidor


Thomas Wassberg och Evy Palm - "vanligast"
Jonas Colting och Björn Ferry - mest frispråkiga


Plats: 6580 Sankt Anton am Arlberg, Österrike

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Länge sedan

Bild
Det var länge sedan jag besökte ett nytt land. Så länge sedan jag inte minns vart och när. Det finns dock långt fler länder att se än vad som setts. Upplevelsen är skillnaderna.  Nu. Ville bara komma "hem" för en stund. Hem som i något där man trivs bäst, inte vardag och utan måsten. Bara. Vara. Hemma. Läsa en bok. Dricka en Guinness.  Guiness på Brick Alley Café  Anrika The Temple Bar Henry Street och den 120 meter höga The Spire Dublin känns som en stad av lagom storlek. Utan stress. Platt och inklämd mellan några kullar och havet. Sten och tegel i gamla kvarter och moderna områden. Explore by walking. Benen räcker gott till att upptäcka de centrala delarna där det mesta kretsar kring Temple Bar. Kulturen, vad som återfinns på pubarna. Guiness och trubadurer. Letandes plats för läsande och Guiness hittade jag en pub, Brick Alley Café, nära den legendariska The Temple Bar. En timme senare gled en gråskäggig trubadur in och spelade irländskt på en liten gitarr. Han var duktig
Läs mer

Gate D1 till evigheten

Bild
Några städer på vårt klot är lite mer än andra. Är lite mer påtagliga. Atmosfär, kultur, människor, arkitektur. Rom är en av dessa  med Tokyo, Florens, Paris, Rio de Janeiro och Istanbul i gott sällskap. Kanske någon till, Damaskus, Katmandu? En gång innan i Rom. Resa med familjen, en helg med utgång från Trastevere. En annan värld, som att vandra runt och vara i ett museum.  Gate D1 till Rom Landade i Köpenhamn gate D1. Samma ingång från Stockholm som senare även var utgång Rom. En gång tidigare, vad jag kan minnas, har jag haft samma gate in som ut. En gång jag inte borde kommit in via gate. Någon av mina första resor till Iten. Resan från Kenya börjar alltid med inrikes flyg från Eldoret till Nairobi. Propellerplan, denna gång försenad från Eldoret. Jag hade marginal till nästa flyg, men inte stor, som nästan försvunnit i och med förseningen. En kille från USA (är medborgare från USA enda landet i världen utan riktig beteckning likt svensk, mexikan? Amerika är ju två kontinenter så
Läs mer

Hem

H em. Ett rum i livets hus. Ett rum jag ofta återvänder till. Var gång jag sitter på tåget på väg mot en resa. Mot ett flyg. Bort. Hem. Hem, en fysisk plats eller en upplevd känsla?
Läs mer