Gate D1 till evigheten

Några städer på vårt klot är lite mer än andra. Är lite mer påtagliga. Atmosfär, kultur, människor, arkitektur. Rom är en av dessa  med Tokyo, Florens, Paris, Rio de Janeiro och Istanbul i gott sällskap. Kanske någon till, Damaskus, Katmandu? En gång innan i Rom. Resa med familjen, en helg med utgång från Trastevere. En annan värld, som att vandra runt och vara i ett museum. 

Gate D1 till Rom

Landade i Köpenhamn gate D1. Samma ingång från Stockholm som senare även var utgång Rom. En gång tidigare, vad jag kan minnas, har jag haft samma gate in som ut. En gång jag inte borde kommit in via gate. Någon av mina första resor till Iten. Resan från Kenya börjar alltid med inrikes flyg från Eldoret till Nairobi. Propellerplan, denna gång försenad från Eldoret. Jag hade marginal till nästa flyg, men inte stor, som nästan försvunnit i och med förseningen. En kille från USA (är medborgare från USA enda landet i världen utan riktig beteckning likt svensk, mexikan? Amerika är ju två kontinenter så amerikan stämmer inte alls) på samma flyg som hade knapp spring-marginal för incheckning, säkerhetskontroll och boarding-kontroll vid ankomst i Nairobi. Försenade hade vi lämnat Eldoret och flygningen för kort att hinna ta in tid i luften. Landade efter knappa timmen. Jag hade fortfarande lite marginal. Klev av planet. Kände inte igen platsen. Mycket liten terminal. Hangarer. Kan inte vara rätt. 

We are at Wilson Airport. Welcome.

But we should be flying to Kenyatta.

Yes, it is on other side of the fence. You can cross the field and go through the hole.

But we can't walk across the landing area of Kenyatta Airport?

Yes, you can. Or you can take a taxi around, maybe 45 minutes.

Mot Rom

Vi hade landat på Wilson Airport som ligger alldeles bredvid Kenyatta International Airport. Endast ett stängsel mellan, ett stängsel med hål i. Kanske hade vi inte på grund av förseningen fått någon slot på Kenyatta och den kenyanska besättningen löste det med att landa på andra sidan stängslet? Mannen vi frågade om information tyckte uppenbarligen att vi skulle slinka igenom hålet och vandra till Kenyattas terminaler via området med landningsbanor. Vi tyckte inte alls att det var en god idé. Killen från USA insåg att hans flyg vidare inte skulle hinnas. Trots läget var han till synes helt utan stress. Även min tid höll på att rinna ut till inget. Vi fortsatte diskutera med personalen som tagit oss till Wilson, men skulle flugit oss till Kenyatta. Vi var av åsikten att de borde fixa taxi för resa till andra sidan stängslet. Efter några minuter blev jag och killen från USA ombedda att ta med väskorna och följa med. Ledsagade till ett plan som såg ut att vara redo för avfärd. Kaptenen välkomnade oss ombord och sa att de gjort planet redo på Wilson och att de skulle till Kenyatta för att hämta passagerare. Vi var välkomna ombord. Ensamma med endast flyg-personalen lyfte vi från Wilson, gjorde en mycket mycket kort sväng och landade på andra sidan stängslet. Av någon förunderlig anledning i närheten av planet som USA-killen skulle med. Fick biljett och etikett till sin väska från gate-disken, väskan åkte direkt på planet och han kom med. Osannolikt. Jag visades in till en gate och fick gå bakvägen via säkerhetskontroll till incheckning. Även jag kom med. Via gaten jag kom in lämnade jag även Kenyatta. Saker ordnar sig ibland på de mest förunderliga sätt.

Denna gång ledde inte "samma" gate hem till Skandinavien utan till den eviga staden Rom.

Spanska trappan i Rom