o·ver-the-top

Tjuvkikade på spellistan från gårdagen. Färre låtar jämfört med Dublin. En ny låt släppt i måndags 'Street Of London'. Sneak peek än en gång, på youtube. Nya låten en slow-rocker framförd i tröja med Ozzy, Diary Of A Madman. Killen fint inspirerad eller bara en blinkning till det samlade låt-materialet? Varmt framför Rainbow Stage Turnpike på Great Oak Stage Varmt. Väldigt varmt. De skuggfläckar som finns på området är packade. Välfyllt redan tidigt. Turnpike Troubadours på Great Oak. Not so much. Kort tittande. För mycket country.  Sitter i gräset och lyssnar till Ole 60. Mindre traditionellt men långsamt. Mycket folk framför scenen som sjunger med. De har bara fyrtio minuter.. Mer intressant än förra dock. Trucker-keps, banjo, gitarrer och trummor. Scenen laddad med syd. One last song. Det vaknar till. Skönt gung. Smoke And A Light. Rivig gitarr och bra drag. Fint. Väntan i solen Ole 60 levererar Smoke And A Light Levererar största glittret först. Dermott Kennedy. Framför sto...

Det finns musikstilar som inte riktigt faller i smaken. Dansband, listpop och country är några. Lite tråkigt och enkelspårigt. Bara enkelspårigt och konservativt eller enkelspårigt för tiden.  Nytt är kul. Att göra som inte gjorts innan. När det gäller live-musik har jag nog själv varit aningen enkelspårig, fartfylld musik med passion där spelningarnas besökare dansar frenetiskt framför scenen. Trångt, varmt så tröjan klibbar på ryggen och skrålsången vore öronbedövande om inte ljudnivån från scenen vore såpass hög. Surfa runt ovanpå publiken, ramla på rygg med publik över så himlen försvinner ur synfältet, fångas och lyftas upp av trängseln från kroppar i ett publikhav som böljar fram och åter i självresonans, tryckas fast mot kravallstaket av pressen bakifrån, göra korridorer för människor som får panik, vara riktigt nära scenen i frenetisk och svettig dans med fansen, dra upp folk från marken som ramlar, hamna upp och ner och naglas fast i ett hoppande publikhav, mosh pit och bl...