Country...not so much

Det finns musikstilar som inte riktigt faller i smaken. Dansband, listpop och country är några. Lite tråkigt och enkelspårigt. Bara enkelspårigt och konservativt eller enkelspårigt för tiden. 

Nytt är kul. Att göra som inte gjorts innan. När det gäller live-musik har jag nog själv varit aningen enkelspårig, fartfylld musik med passion där spelningarnas besökare dansar frenetiskt framför scenen. Trångt, varmt så tröjan klibbar på ryggen och skrålsången vore öronbedövande om inte ljudnivån från scenen vore såpass hög. Surfa runt ovanpå publiken, ramla på rygg med publik över så himlen försvinner ur synfältet, fångas och lyftas upp av trängseln från kroppar i ett publikhav som böljar fram och åter i självresonans, tryckas fast mot kravallstaket av pressen bakifrån, göra korridorer för människor som får panik, vara riktigt nära scenen i frenetisk och svettig dans med fansen, dra upp folk från marken som ramlar, hamna upp och ner och naglas fast i ett hoppande publikhav, mosh pit och bli tacklad av urstarka jättar för kortare flygfärd. Enkelspårigt kanske, men aldrig tråkigt. Rockkonsert. Något av ovan eller bara lagom gung på lagom avstånd från scenen där det är lagomt trångt. Ingen mosh sedan Slayers farväl och ingen glädjedans sedan Hellström på Ullevi.

Finns undantag i historien av större spelningar, varit på mjukare rock och för några år sedan The Weekend. En annorlunda upplevelse. En spelning utan något riktigt "längst fram" eller väldigt många "längst fram" då scenen löpte från kortsida till kortsida på innerplan. Vid ena sidan en stor scen och så även i mitten. Publiken på innerplan var väldigt stilla och trängsel fanns knappt eller alls att hitta. Medsång, inget som märktes men publiken vaknade till vid några få tillfällen i inledningen av de största låtarna. Det var en aning tråkigt. Showen lyfte aldrig, vet inte om det var musiken, publiken eller herr Weekend. Musiken var dock väldigt bra och mycket väl framförd. 

The Weekend var en spelning jag såg fram emot lång tid innan. Något nytt och intressant. Kanske ser fram än mer emot söndagens spelning med Zach Bryan i Hyde Park. En mellanstats-jänkare. Duktig med orden. Inte alltför country på skiva. Live?!? Från duktig till stor stjärna i hemlandet på några få år. Ytterst få spelningar utan Nordamerika, två tre kortare rundor till Europa. Gjorde tre spelningar i Dublin innan han korsade kanalen för två spelningar i Hyde Park. 

Låtarnas material inte helt främmande för små orter i Värmlands skogar där utbudet av aktiviteter kanske inte hittas i överflöd. Är han den osympatiske som tittar fram i texterna och som pressen dryftar om i spalterna efter uppbrottet med flickvännen. "The only bad you've ever done was to see the good in me". Enligt rykten skulle Brianna erbjudits miljontals dollar på en påskriven NDA. 

Stövlar trampar Londons gator

Oavsett råder en viss country-stämning i London. Två utsålda spelningar och gatorna trampas av cowboy-boots i onormal mängd. Boots är väl knappast nåt man drar med på stads-semester eller något som för tillfället trendar....