Över daggstänkta berg

Det gick inte som tänkt. Eller kanske snarare tanken hade inte gjorts och saker fungerade inte som man skulle kunna tro i Europa. Eller är vi för snabbfotade i Sverige?

Jag satt och åt ett halvt paket riskakor till frukost och sköljde ner med vatten. Frukosten inför sjuttiosex-kilometers rundan som skulle börja nittio minuter senare. Klockan var 04:30 och jag var i Jonsdorf Kurort, en kulle och drygt tre kilometer från starten. Utrustningen låg förberedd på golvet.

Efter några dagar i Tyskland har jag lärt mig att det fungerar inte som hemma. Vissa saker bättre, tågen som är punktliga, prisvärda och information på och runt tågen exemplarisk. Sämre, som mobiltäckning. Utanför Berlin på östkanten sisådär och området runt Zittau och Oybin inte alls på många ställen. 

Ingen täckning vanligt likaså Edge

Det som förundrat mig mest är dock betalnings-infrastrukturen, vilket känns som en resa tjugofem trettio år bak i tiden. I Sverige kan man betala med kort överallt och människor betalar med fysiska kort eller digitala kort. Även vanligt med kontantfria ställen då hanteringen är kostsam. Tyskland tvärtom. Här är fortfarande Cash is king som gäller. Vanligt med ställen som inte tar kort. Ställen som bara tar tyska kort. Ställen som tar kort men du måste köpa för minst fem Euro. Hotellet jag bokat, endast tyska kort.

I Oybin platsen för loppet hittade jag dagen innan, när jag hämtade nummerlappen, inga ställen som tog kort. Ett av cafeerna till och med skyltade med no cards. Joggade då tillbaka över berget till Jonsdorf för middag men då hotellet endast tog tyska kort kunde jag inte äta där. Kollade med hotellet rakt över gatan och de tog faktiskt kort men var helt fullt för kvällen. Lyckligtvis hade jag ätit lunch i Zittau innan jag åkte ner till Jonsdorf. På ett Döner-ställe där en ung kille jobbade och tog betalt via mobil-app. Köpte även med frukost från Zittau på ett café, en macka och nån söt kräm-fylld rulle. Den sistnämnda var jag tvungen att köpa för att få ihop till fem Euro, gränsen för kortbetalning. På samma sätt vi hade för mycket länge sedan. Hade misslyckats köpa frukt i en affär. Hade misslyckats köpa vietnamesiskt till lunch. Nånstans där borde jag insett att jag behöver kontanter och tagit ut då jag fortfarande var i staden Zittau. Två bussar från Zittau till Jonsdorf. Bussarna skulle enligt info ta kort. Första busschauffören, äldre herre, tittade surt på mig när jag ville betala med kort och vinkade in mig. Andra chauffören, knappade raskt in köpet och aktiverade kortläsan.

Frukostmackan blev middag och riskakorna alternativ frukost.

Strax innan fem var jag redo för march över berget till starten klockan 06:00. Tre kilometer drygt på stigar. Några plusgrader men inte så kyligt att fingrarna blev frusna. Väl framme bytte jag raskt skor och lämnade in påsen med ombyte. Kände mig inte redo för 76 kilometer, de få långsamma långpassen jag gjort innan hade varit misär i slutet av de tre timmarna. Förväntningarna låg, bra dag nio timmar och normal dag tio timmar. Den knappa frukosten tänkte jag kompensera med intag vid stationerna.

Energiplanen intag varje halvtimme utom första för att starta fettförbränningen. Tre Bounty 540 kcal, tio gelé-bars 840 kcal, godis-kulor 400 kcal och sportdryck (pulver i flaskor) 400 kcal. Ungefär 250 kcal per timme vid nio timmar. Skulle det bli tio så långsamt på slutet att minimalt med energi skulle behövas. Vågade inte mer energi då jag inte endergi-tränat. Varva Bounty och gelé de tre första timmarna följt av gelé endast tills de tog slut. Sportdryck en flaska, godis och slutligen en flaska sportdryck.

Starten gick punktligt. Mörkt. Pannlampa på. Black Diamond 350 lumen. Stod en bit bak. En grupp raskt iväg. Låg på avstånd och såg dom försvinna uppför första backen. En kille i vit tröja tappade något på täten och jag la mig i hans rygg. Inga reflexer på banmarkeringen. Oranga band hängande från träden. Klargula pilar vid stigbyten. Välmarkerat men saknade reflexer. Några minuter gick och hörde flås bakom. Ännu en kille. La sig strax före oss. Nummerlappen bak på västen. Martin S. La mig i rygg, kändes bra då de verkade känna till omgivningen. Jag hade varit rökt ensam utan banan i klockan. Gick kanske aningen fortare än jag tänkt men beslöt att iallafall vänta ut ljuset. Borde vara timmen eller timmen och en halv bort. Underbara skogsstigar, mjukt, blött och lerigt. Doftade höst. Kuperat, ständiga upp och ner. Varken brant eller långt. Martin höll jämn hög fart på platta partier, gick uppför och var aningen försiktig utför. Dryga milen in sprang vi över ett område med stenblock. Foten slant och halkade ner mellan två block. Fortfarande på väg framåt fastnade benet mellan blocken och jag slog övre delen av smalbenet i stenen. Ömmade till. Tittade inte efter. Springbart. Glöm. Sprang vidare. Det ljusnade. Sprang över kalhyggen längs leriga traktorspår som vända brant utför. Mjuk lera gjorde backen till en lång kana. Omöjligt att få grepp med skorna. Kana med och försöka hålla balansen.

Gruppen höll ihop. Jag och vita tröjan tankade vatten och tog energi vid stationerna medan Martin rusade genom. Några timmar in föll vita tröjan tillbaka och vi var två. Ännu en utförslöpa klädd i lera. Lång. Väl nere en t-korsning utan band. Fel väg. Några minuter upp tillbaka till rätt avtag. Nästa station var drop- bag-station. Såg vita tröjan tanka energi. Han tittade upp så såg förvirrat på oss innan han sprang vidare. Laddade med vatten och energi. Martin stannade för drop bag. Kort utför innan det vände upp i skogen. Kom nästan ikapp vita tröjan. Kissnödig. Började tråckla med snörningen på kortbyxorna. Snubblade och la mig platt. Upp ur leran. Kissade och joggade ikapp vita tröjan. Han sa vi joggade för snabbt så han hade släppt. Jag skyndade vidare uppför då han tog det lugnare. Efter en tredjedel av loppet och redan hälften av höjden gjord.

Njöt av stillheten i skogen. Ensam. Rullade fram över stigen i makligt tempo. Låren hade börjat ömma efter tre timmar och blev ömmare för var timme som gick. Ingen stelhet dock. Fullt springbart. Martin kom ikapp och la sig före. Sprang tillsammans ytterligare nån timme. Mestadels platt eller lätt uppför och utför. Stannade till vid en vätskestation, Martin rusade igenom. Han verkade sugen på placering. Jag njöt av ett fint långpass på ben som levererade långt bättre än förväntat. Joggade fram längs stigar, vägar och över fält. Energi var trettionde minut. Passerade ännu en drop-bag-station strax innan sextio som jag bara sprang förbi. Energi fanns kvar i västen och en flaska vatten fortfarande halvfull. Ömheten i låren lättade och benen kändes lätta igen.

Fortsatte genom ett böljande bondelandskap längs stora fält, över en damm, genom skogar. Kom ut på ett fält, tappade markering men följde spåren i gräset. Vid slutet av fältet stannade jag till och tittade runt då flera stigar löpte vidare. Martin kom ikapp efter stopp för drop-bag. Hittade en markering. Löpte runt fälten mot sista kullen. Martin kom från ett område strax norr om där vi var och gjort två lopp här innan, 25k och 50k så detta var hans tredje lopp. Pysslat med mountain bike innan. Lätt uppför som sakteliga nöp. Martin flåsade bakom. Saktade ner och gick. Ganska brant uppför. Tappade markering återigen, tittade på kartan och hittade stigen. Kom ut på platt. Martin höjde tempot aningen och la sig framför. Han ville nog gå loss. Vi hade fortfarande sju åtta kilometer kvar. Jag följer med en stund till så kan han gå sen. Halvvägs uppe på höjden. Sprang plant runt kullen en innan stigen vände upp mot toppen. Här var det skyndammare steg uppför. Upp över toppen. Magnifik utsikt över området. Snabbt vidare utför. Brant för att plana ut. Trippade lätt bakom. Tittade på klockan, kanske två kilometer kvar och väl inom nio timmar. Dags att njuta, ingen brådska. Vi rullade runt fyra och en halv. Ingen nytta att trycka, jag kommer klara vad jag kom för med god marginal. Slog av och tittade mig omkring. Studerade löparna omkring, 50k samma målgång. Njöt de sista tio minuterna och helt plötsligt som ur intet dök målportalen upp. 

Två unga killar gav mig medalj och fick GPS-sändaren. Ena killen pekade bortåt och sa medical. Förstod inte riktigt. Så pekade han på höger ben. Ahh. Islagningen, tittade efter och det var lite blod men bara ytligt. Lägger om efter dusch. Som det sig bör i tysktalande länder fick man öl efter målgång. Drack snabbt, började bli kall. Gratulerade Martin S till ett fint tredje lopp och gick för att byta om. Torra kläder. Varmt och skönt i stora tältet då det fanns varmlufts-fläktar. Åtta timmar och tjugonio minuter. Benen fungerade bättre än jag trott. Fint.

Målgångsöl 

Skrapsår från islagningen 

Behövde mat och mat fanns för mig att köpa på hotellet bredvid mitt hotell. En daggstänkt bergsknalle och tre kilometer drygt mellan. Stoppade allt blött i påsen. Långsamt stigen ännu en gång. En sista gång. 

Weißer Stein. Lugnt, inga gäster. Frågade om bord för kvällen och killen sa Ja. Jag frågade Jetzt. Ja. 

Förrätt pumpasoppa, varmrätt forell och potatis, efterrätt espresso och apfelstrudel. Två glas torr Riesling. Tack Tyskland.