o·ver-the-top

Dagarna i Iten är nästan slut för denna gången. Än så länge har träningen varit lyckad och mina veckoplaner har uppfyllts, förutom sista veckan kanske som blev lite väl lång. Vecka ett var planen att snitta 35 kilometer per dag (blev totalt 244 km), vecka två 30 kilometer (212 km) och vecka tre 25 kilometer per dag (196 km). Minska mängden och öka tempot något. Senaste veckan blev snittet närmare 30 än 25. Hoppas kroppen inte misstycker utan vill som jag, gasa sista veckan. Planen för slutet är vag men målet klart och tydligt, köra slut på kroppen innan fredag lunch. Vill mina ben flyga flyplan på fredag har jag lyckats. Jag kommer inte vilja lämna oavsett hur sargad min kropp kommer känna sig. Normal dag i campen 06:00 Upp 06:15 Lugn morgonrunda 10-20 km 07:50 Frukost FM Vila, stretch, surf, pool 10:30 Mellanmål FM Vila, surf, läs 12:30 Lunch EM Sova 15:30 Mellanmål 16:30 Eftermiddagspass distans eller kvalitet 20 km 19:00 Middag 22:00 Sovdags I lj...

Mästarnas by Tillbaka i Iten, den lilla byn i nordvästra Kenya där löpning präglar dagarna. Där livet kretsar kring tisdagens banintervaller, torsdagens fartlek och lördagens långpass. Tre viktiga komponenter i alla löpares veckoprogram. Tisdagens intervaller på den lokala grusbanan är en begivenhet i världsklass där mästare kämpar med duktiga kenyaner i mängder och elitlöpare från världens alla hörn. Då mitt sportintresse och kunnande är högst begränsat missar jag ofta de stora namnen. Förra veckan fick jag dock utpekat Asbel Kiprop, mästaren på 1500 meter från OS i peking 2008, VM i Daegu 2011 samt VM i Moskva 2013. Inga problem att i timmar sitta vid banan, fascineras och inspireras av viljan och diciplinen som krävs för de ytterst tuffa passen. Dammet yr och svetten flödar. Ens egna tafatta steg som knappt dammar när femhundringarna avverkas skulle knappt räknas som pausjogg i dessa sällskap.  Asbel Kiprop vid fronten i grå tröja Tisdagsintervall på grusbanan ...

Den lille parveln hastade nedför trappan från huset och ut i myllret på det lilla torget Piazza dei Giuochi. Stannade till och studerade de förbipasserande. Tappade intresset och styrde stegen mot Via Santa Marghertita, en smal gränd som knöt samman torget med Via Corso. Några steg in i gränden fick han syn på den öppna porten till det lilla kapellet Santa Margherita dei Cerchi. Klev in i den dunkla salen som endast var upplyst av en lykta och några få stearinljus. Bänkarna var tomma men framme vid altaret kunde en liten figur skönjas. Parveln gick långsamt närmare. Den späda figuren vände sig om och tittade på honom med ett försiktigt leende på läpparna. Durante degli Alighieri stannade till mitt i rörelsen som förstenad när hans blick mötte Bice Portinaris vackra ögon. Dante hade mött sin musa.  Dante , italienska språkets fader och författare av Den gudomliga komedin Beatrice som han kom att kalla henne skulle senare i livet inspirera honom att skriva ett av västvärlde...

07:00 a.m. GMT White Rose Ultra   Marsden Cricket Club Marsden West Yorkshire England Rått i luften och termometern visar runt tio grader. Regnet hänger tungt i de tjocka molnen. Utanför rutan viner vindarna och under natten har vindstyrkan stegrat upp och ner. Regnet de senaste dagarna har gjort marken mjuk och mättad. Klockan är tidigt, fortfarande halvmörkt. På Marsden Cricket Club har 87 personer samlats för att springa White Rose Ultra 60 miles. En loop om trettio miles gånger två. Ytterligare 136 löpare väntar för att springa med första varvet. Kön till toaletten ringlar lång i lokalen och stämningen är god, något dämpad men samtidigt upprymd.  Maxtiden för 60 miles är sexton timmar till CP5, 8 kilometer innan mål. Den sista löparen skulle komma passera mållinjen efter 18 timmar och 52 minuter. Loppet hade fem kontroll- och energistationer, CP1-CP5, med ungefär 8 kilometers mellanrum (fem miles). Både vätska och energi skulle finnas tillgängligt. Banan utmär...

Kunde det varit. Vilken lördag som helst alltså. Om inte puben jag råkar befinna mig på serverar The Trooper, engelsk ale där etiketten är den klassiska bilden av Eddie hållandes Union Jack och en blodig sabel. Sådan finns inte att hitta i Karlstad eller någonstans i Sverige. Svensk myndighet ansåg etiketten gav ett alltför våldsamt uttryck så sabeln försvann när Eddie kom till Sverige. Men på The Crown i Huddersfield är det möjligt att få en pint The Trooper tappad från kran med originaletikett. För mindre än trettio riksdaler dessutom. Öl och tvårätters pubmat lasagne plus paj med vaniljsås, en bra grund inför en ultra i terräng. Maten och ölen goda och notan kan göra vilken svensk som helst lycklig, runt hundra. The Trooper som serveras på The Crown, Huddersfield Huddersfield, en liten by i Yorkshire bland kullarna i Lake District. Trevligt boende en bit utanför centrum i närheten av starten för White Rose Ultra 60 miles (strax under 100k). Nu visade det sig att starten fl...

Missade förra årets Swiss Alpine på grund av klämda nerver och knutar i höger hamstring. Liknande känning inför Stockholm Maraton i maj. Massage fixade knutarna men muskeln irriterad och lite arg. Lugn träning utan fart och utan hög belastning. Inget klängande i backar. På plats i Davos, drygt 1500 möh, en dryg vecka innan loppet efter dagar med planlöpning i London och Stony Stratford. Kände mig svag men uthålligheten fanns. Testade fart på löparbanan, en tia progressivt tempo snittad en bit över 3:30. Inget att vara stolt över men pumpen levererade åtminstone någonting. Uppladdning Swiss, springa femtusen positiva höjdmeter och hoppas på att kroppen hinner återhämta sig innan loppet. Klättrade Jakobshorn och Strelagrat, båda drygt 2500 möh. Som jag befarat, styrkan uppför fanns inte. Tre dagar, drygt tretusen höjdmeter och några pass bonus. Lämnade Davos för Livigno, en by i norra Italien på drygt 1800 möh. Peter, Martin och Ulf redan på plats i denna alppärla efter en odyssé bl...