o·ver-the-top

Några städer på vårt klot är lite mer än andra. Är lite mer påtagliga. Atmosfär, kultur, människor, arkitektur. Rom är en av dessa  med Tokyo, Florens, Paris, Rio de Janeiro och Istanbul i gott sällskap. Kanske någon till, Damaskus, Katmandu? En gång innan i Rom. Resa med familjen, en helg med utgång från Trastevere. En annan värld, som att vandra runt och vara i ett museum.  Gate D1 till Rom Landade i Köpenhamn gate D1. Samma ingång från Stockholm som senare även var utgång Rom. En gång tidigare, vad jag kan minnas, har jag haft samma gate in som ut. En gång jag inte borde kommit in via gate. Någon av mina första resor till Iten. Resan från Kenya börjar alltid med inrikes flyg från Eldoret till Nairobi. Propellerplan, denna gång försenad från Eldoret. Jag hade marginal till nästa flyg, men inte stor, som nästan försvunnit i och med förseningen. En kille från USA (är medborgare från USA enda landet i världen utan riktig beteckning likt svensk, mexikan? Amerika är ju två kontin...

Det var länge sedan jag besökte ett nytt land. Så länge sedan jag inte minns vart och när. Det finns dock långt fler länder att se än vad som setts. Upplevelsen är skillnaderna.  Nu. Ville bara komma "hem" för en stund. Hem som i något där man trivs bäst, inte vardag och utan måsten. Bara. Vara. Hemma. Läsa en bok. Dricka en Guinness.  Guiness på Brick Alley Café  Anrika The Temple Bar Henry Street och den 120 meter höga The Spire Dublin känns som en stad av lagom storlek. Utan stress. Platt och inklämd mellan några kullar och havet. Sten och tegel i gamla kvarter och moderna områden. Explore by walking. Benen räcker gott till att upptäcka de centrala delarna där det mesta kretsar kring Temple Bar. Kulturen, vad som återfinns på pubarna. Guiness och trubadurer. Letandes plats för läsande och Guiness hittade jag en pub, Brick Alley Café, nära den legendariska The Temple Bar. En timme senare gled en gråskäggig trubadur in och spelade irländskt på en liten gitarr. Han var du...

H em. Ett rum i livets hus. Ett rum jag ofta återvänder till. Var gång jag sitter på tåget på väg mot en resa. Mot ett flyg. Bort. Hem. Hem, en fysisk plats eller en upplevd känsla?

Efter tomheten jag känt efter TDS förra året, upplever jag att min exekutiva förmåga blivit aningen nedsatt. Jag får saker gjorda, oftast, men det tar tid. Lättdistraherad. Extremt lättdistraherad. Dagen innan avfärd Kenya. Hos Pernilla och Fredrik i tomt hus på Ekeberg. Nyårsafton lugn förmiddag och långpass på eftermiddagen. Ombytt halv fyra för jogg till Jacobs för inköp av middag. På väg tillbaka till Ekeberg kom jag på några saker jag glömt fixa på nätet. Några timmar senare och fortfarande inte ute på långpassets fortsättning. Ut. Beskrev Oslos östra del, fortsatte upp till Holmenkollen och hamnade sedan i Røa väster om Holmenkollen. Insåg det skulle bli sen kväll då vägen tillbaks var lång. Strax innan elva utanför huset igen. Dinerad och färdigpackad vid ett. Det tänkta tidiga sängåendet uteblev. Krypande muskler efter långpasset. Ovan längden. Klockan noll två. Sömn.  Resdag Iten. Oslo - Istanbul för att möta upp Mimmi som blivit nyfiken på det kenyanska höglandet...

Torsdag  16:50 Sluta jobbet. Aningen senare än tänkt. 17:14 Distanspass väg och stig Jakobsbergsskogen. Fartökningar stig. Stretch, lätt styrka, bastu, dusch, ombyte, handla, cykla hem. 19:55 Packa väskan för en kortare resa med jogg. 20:31 Tillredning och intag energi. 21:49 Sen siesta och liten dygnsvila. 23:46 Liten kvällsvard och val av reseuniform. Jeans, svart kortärmat, fleece och mjuka löpare. Fredag 00:07 Tanka. Skulle kanske behövt byta däck. Minusgrader och sommardäck. Torrt. 00:12 Arvika, Charlottenberg, Kongsvinger, Jessheim, Gardermoen P3. Försiktigt. -3 grader. 03:23 Liten dygnsvila två i framsätet. 04:36 Parkeringsbuss till terminalen. Säkerhetskontroll i den stilla morgontimman. 05:02 Frukost i loungen. 05:46 Sen boarding. 06:18 Sen avfärd. Somnar. Liten dygnsvila tre. SAS och SJ har vissa likheter 07:30 Landar Kastrup. Passkontroll och till gate.  08:15 Boarding. 08:39 Avfärd. Andra fruko...

Fransmän vet hur man krånglar till saker. Enkla saker som att jogga lopp kräver i de flesta länder enbart registrering följt av hämtning nummerlapp innan start medans i Frankrike är vägen fram till hämtad nummerlapp en trist och utdragen resa. Värst är UTMB där åtta nio månaders engagemang krävs innan nummerlappen är norpad och säkrad. Helgens träningslopp Templiers dock en lättare variant krångel - registrering, läkarintyg, en stor multipel mail och avslutningsvis besök vid tre bås på plats för att få nummerlappen. Någon gång då och då reser jag bort från vardag till annan ort för helgens långpass. Lopp på någon plats som lockar. Ambitionen långjogg i normalt träningstempo för att inte störa nästa veckas träning. Långt från max. Långt från tävling. Bara vanlig träning. Denna gången visade biljetten Toulouse där hyrbil till Millau väntade. Regionen en gång för länge sedan Tempelriddarnas domän. Varje år i oktober anordnas en löparfestival med femton-talet lopp under en långhelg, ...