Lilla jätten halvblind

Morgon på Spiterstulen. Vad finns där ovan?

Andra dagen i fjällen med agenda sova ut och frukost. Sovandet avklarat och frukosten skulle vara begrundande. Vädret enligt info fint till halvklart på Galdhöpiggen. Nästan ingen vind. Frukostbuffé, gott om tid att titta kartor. Målet blev Glitterheim via Glittertind och Ryggehö på vägen tillbaka.

Vägval vid platåns rand

Klockan var nästan lunch innan jag snörat skorna och joggade nedåt vägen till stigens början. Nio tio kilometer till toppen och sen ytterligare fem sex till Glitterheim, dagens andra mål.

Första sträckan ganska brant uppför till en högplatå där fötterna kunde rulla makligt. Lätt uppför på urskiljbar stig. Härlig framfart. Betydligt fler vandrare ute på stigarna jämfört med gårdagens två. Platån var inte speciellt spännande men vädret var behagligt och varken jogg eller stigletande behövde inte alltför mycket koncentration.

Platån upp mot Glittertind
Början på klättringen upp till toppen

Klättringen uppåt inleddes med knixig stig genom ett stenigt landskap. Höjdmetrarna snurrade snabbt. Det knixiga sick-sackandet övergick i stora fält av snö. Mjuk snö som knappt bar. Smygande försiktigt framåt för att inte trampa igenom. Hade passerat två killar på väg upp med tung packning. Stackare. Vädret klarnade, blå fönster på himlen och varmt i luften. Snötassandet gick långsamt och jag blev rastlös. Ville upp.

Slutet av snön innan sten och glaciär

Snön tog slut och marken blev fast. Sten. Himlen började mulna igen men toppen närmade sig. Forcerade uppåt och passerade snart stenarna och kom till glaciärens rand. Luften hade blivit kallare, vind svepte in och luften blev vit. Skönjade fler vandrare ovanför. Satte av uppåt mot vad jag trodde var toppen. Inga fler vandrare där. Skuggor längre bort. Kollade kartan. Ytterligare några hundra meter. Mestadels på skrå. Hittade snart toppen där två killar satt och käkade, tittade upp och frågade om dom var på toppen. De hade satt sig där snön var mest upptrampad. Sikten var nu endast några meter. Ytterligare fler vandrare trillade in. Den enda berättade en historia om en svensk som 1958 grävt sig genom glaciären.

Sikten på glacären blev allt sämre
Sikten blev aningen bättre innan nedfärd

Blev snart kallt på toppen. Packade och begav mig nedåt mot Glitterheim. Händerna hade domnat och jag frös en aning. Första kilometern var dock mestadels snö vilket är fint att hålla fart i, utför. Blev snart varm, fingrarna stack av uppvaknandet. Snön övergick i sten, sten och massa mer sten med fin avslutning på stig. Ändra målet Glitterheim.

Glitterheim

Kort fika innan det var dags för dagens tredje mål, toppen Ryggehö. Kartorna hade visat en stig upp från Glitterheim och ner på andra sidan mot Spiterstulen. Joggade runt i terrängen och letade stig. Använde kart-appen, där den visade stig fanns ingen stig. Efter en stunds letande blev den alternativa stigen vägen tillbaks. Började med härlig joggstig. Övergick i stenröse genom ett pass och vidare ut i dagens ansträngning. Pussel för fot och huvud - hitta plats för steget i en stenöken. Koncentrationen i oändlighetens stenöken bröts av en mindre hjord renar och ett brett vattendrag som blev en rebus att lägga till pysslet.

Vädret lysande vägen tillbaks
Stenröset sett från passet
Skygga renar
Norsk variant av stenöken

Glittertind är några meter lägre än Galdhöpiggen på grund av glaciärens avsmältning.

Fotleder och fötter börjar känna av den ojämna terrängen och britterna visade ut sig själva.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Länge sedan

Gate D1 till evigheten

Hem