Jag slapp iallafall regnet

Mobilen surrade. Meddelande från Toni trillade in - "Start klockan 8 istället för er imorgon". Toni skulle "crewa" mig på TDS nästa dag. Start klockan 06:00 Courmayeur och buss till start klockan 04:00. Tiderna var ändrade på grund av ett åskväder som skulle dra in. Kollade nätet. Banan omdragen efter Bourg-Saint-Maurice, stigningen till Col de la Forclaz ersatt med alternativ. Den tuffaste stigningen, 1800 höjdmeter på 9k borta. Jag höll på att packa det sista inför loppet. En dropbag till Cormet de Roseland och två påsar till Toni, BSM och Les Contamine. Samtliga påsar innehöll påfyllning av energi till västen samt termos med varm mat och en liten påse chips. Påsen för Les Contamine innehöll även pannlampor för sen onsdagskväll då de två obligatoriska i västen var för små för tekniska stigar i mörker. Bära så lätt som möjligt så länge som möjligt. Hade även förberett en extra påse till Toni att plocka med, en utifall-att-påse med gels och ombyten.

Mess från UTMB-organisationen kvällen innan loppet

Ny sträckning, ingen 1800-meters-stigning och tekniskt utför mellan BSM och Roseland

Banans sträckning

UTMB-veckans alla lopp inklusive TDS original-bana med brant stigning efter BSM

Målet med sommarens träning hade varit att bli såpass stark och uthållig att skulle kunna klara hela TDS under UTMB-veckan. Ett bergslopp om 121 kilometer och 7300 höjdmeter. Joggade loppet även förra året men kom inte längre än 69 kilometer. I år skulle jag klara hela vägen till Place de l'Eglise i Chamonix. Korrigeringarna på grund av åskan gav nu ett TDS om 123 kilometer och 6800 höjdmeter Jag kände mig förbered. Träningen från början av juli till att jag åkte till Montroc hade flutit fint. Små anpassningar av schema efter hur kroppen reagerat, något jag lovat mig själv att göra för att inte riskera överträning. Både jobb och bergsjoggande stressar kroppen. Bara någon enstaka kväll jag hade haft svårt att sova och minskade då joggandet efterföljande dagar. Några få anpassningar på grund av trötthet och några på grund av väder i övrigt mer eller mindre enligt plan.

Place de l'Eglise i Chamonix

Col de Balme längst in i Chamonix-dalen alldeles på gränsen till Schweiz

Med Mimmi och Petter på vad som visade sig bli långtur i stenröset i bakgrunden 

Efter stenrasslet nedan vända jag nedåt igen då övriga fortsatte klängande och klättrande

När inte stigen var underhållande var vädret och utsikten över Mt Blanc (vita till höger) på topp

Två och en halv vecka i Montroc. Mindre mängd, kortare pass och några pass med tempoinslag. Första hela veckan runt 100k. Andra hela veckan mindre mängd inkluderat två pass fartlek och vilodagar. Halvveckan innan TDS, två kortare pass med tempoinslag och fartökningar. Formtoppning och vila. Den första veckans schema lättades en aning, orsak lätt känning höger ljumske från tidigare vecka. Andra veckans första fartlek inleddes med en stukning under uppvärmingen. Fartökning, satte ner vänstra foten anigen snett på stigen, knastrade oroväckande och ilade till av smärta. Stannade till. Haltade lite. Gick att stödja så jag joggade vidare. Fullföljde passet då foten kändes löpbar. Gick till bäcken med smältvatten och kylde efter fartleken. Foten smärtade och var stel. Drog bandage runt foten innan god natt. Hårt. Dagen efter lätt blå utsida vid häl och svullen runt fotknöl. Öm vid tryck. Följande dagar, några väldigt lugna med korta promenader och långsamma, korta joggar. Foten blev snabbt bättre. Joggbar. Springbar. Ännu en fartlek, kortare men med bra känsla. Foten håller.

Planering och omplanering sista två veckorna inför loppet

Stukad fot åtta dagar innan TDS. Lätt blånad som vandrade uppåt

Det märks på skyltarna när stigarna fört fötterna till Schweiz, gula skyltar istället för bleka franska

Energifabriken i Montroc

Banrek, sista uppför till passet Col Tricot

Startfållan. Stod längst fram tillsammans med övriga löpare som kvalat in via poäng. Redan ljust då klockan var nästan åtta. Väntade till röster från presentationer och tal. Formaliteter. På franska och evigt långa. Ingen aning om form då jag vilat foten dagarna innan. Korta tempopasset måndag, 2k med flås hade känts tungt. Fartökningarna uppför tisdag, intetsägande men trevligt flåsiga. Nu onsdag och osäker. Plan för loppet - lugnt de tre backarna uppför Mont-Favre, Chavennes, Petit St Bernard fram till Bourg-Saint-Maurice. Försiktigt utför efter Mont-Favre för att känna på fotens stabilitet. Rulla i hållbart tempo fram till Les Contamine och slutligen orka jogga upp till Col du Tricot vilket är sista tuffa stigningen innan mål. Energin planerad till femton timmar med ~350 kcal per timme. Fem timmar till BSM, påfyllning i västen. Tre timmar till Roseland, fyra timmar till Les Contamines och slutligen tre timmar till mål.    

Plan för loppet

Anledning till jag springer lopp är antingen avstämning och avbrott i träning eller som rent träningspass i något träningsblock. Vid avstämning släpper jag upp på träningen innan och försöker toppa formen med ambitionen att nå ett visst mål men är loppen ren träning flyter träningen på som vanligt med kanske en dag av lugnare träning innan. Rena träningspass-lopp är enbart till för att springa med lite flås tillsammans med likasinnade. Utan att maxa, vilket oftast ändå inte är möjligt då benen är träningstunga. Majoriteten av de ultralopp jag gjort är träningspass-lopp. Filosofin angående lopp är enkel, har jag ställt mig på startlinjen så måste jag nå mållinjen. Inget annat tillåtet. Oavsett. De lopp jag grupperar i kategorin rena träningspass-lopp utan ambition är dock tillåtet att korta. TDS var inget träningslopp. Snabbt till mål "utta töl o utta söl". Misslyckandet från förra året skulle revanscheras.

1) Lopp med tisdmål

2) Träningspass med ambitionen att bli trött och nå mållinjen

3) Träningspass

...four, three, two, one. Pang! Horden löpare for iväg. Hängde på täten utan att hasta. Starten något långsammare än förra året. Första backen 11 k  1300 hm. Fortfarande sansat tempo. Hamnade långt fram. Första stationen efter Col Checrouit efter 6 k. En skål sockerbitar. En övertäckt plåt. Honungsdränkta torra brödbitar. Stationen ännu inte förberedd trots start. Norpade en torr brödbit. Vidare uppför. Truppen fortfarande samlad. Saktade ner en aning när toppen närmades. Försiktigt första utför. Ville känna på foten. Få bekräftelse att foten kändes stabil. Bra känsla. Godkänt. Platten mot Lac Combal. Lågt tempo, en bit över fyra men flåset påtagligt. Kroppen aningen tung. Stannade till vid stationen Lac Combal 15 k. Fyllde en pulverflaska med vatten. Hade haft två ofyllda flaskor i västen med sportdryckspulver för att minska vikten i första backen. Var redan varmt, vätska behövdes. Drack lite extra och fyllde den första flaskan sportdryck jag redan tömt längs. 

Nästa backe väntade, upp mot Col Chavennes 600 hm. Flåsade högljut. Lutningen svag. Trött. Seg. Var inte möjligt. Tidig svacka bara. Lät benen vandra lite kort innan jag började jogga igen. Flåset dök på direkt. Något som inte stämde. Inte ens hunnit 20 k och jag flåsade som i slutet av ett hårt tempopass. Musklerna i låren stramade lätt. Jobbade mig långsamt uppåt. Blandade jogg med snabb gång. Några löpare passerade. Försökte fokusera och samla kraft. Lång enkel utför med sub-fyra löpning väntade. En paus. Vila. Kom upp på toppen av passet. Försökte rulla igång. Flås direkt. Ömmande muskler. Oroväckade signaler. Historiska känslor dök på. Winschoten. Comrades. Rullade strax bakom några löpare utför den släta grusvägen. Försökte hålla fyra-tempo. Tungt. Flåsigt. Släppte. Kantig med ömma lårmuskler både fram och bak. Drack all vätska jag hade. Fiskade upp några gel ur västen. Bang! Hamnade på mage. Snubblat på något osynligt. Pulserade i båda handflatorna. Höger höft gnällde. Vänster hand ok, bara lort. Höger hand inte alltför illa, blodigt lort. Fem centimeter reva i handflatan. Höften blödde lätt och skavde. Funktionsduglig utan nedsättning. Pillade bort en liten sten som tryckts in i såret på höften och gick lite kort innan vidare jogg. Vaknade till och spräckte min löpbubbla. Insåg att ytterligare 100 k och 5000 hm på övertränade ben vore total katastrof. Skulle troligen hinna i mål innan cut-off och klara mig undan mekanisk skada men skulle riskera löpningen i månader framöver. Jag var övertränad och jag skulle inte riskera en ny katastrof. Bestämde mig att lugnt ta mig till Bourg Saint Maurice där Toni väntade. Det blev bland de längsta 20 k jag någonsin upplevt. Bröt ned i korta distanser. Varvade gång med jogg, 1 k åt gången av var sort. All uppför gåendes och även utför var jag tvungen att alltsom oftast vandra. Den träningsvärksliknande ömheten i musklerna spred sig och var högst obekväm. Glädjen överväldigande när jag slutligen nådde mitt mål. Solen sken och himlen var blå men på andra sidan bergen väntade åska och mörka regnmoln. Min dag på stigen var till ända efter drygt 50 k och 2500 hm. Betydligt kortare än förra året. Suck! Måste jag hit igen?

Världens godaste desert som inte jag får äta förrän jag klarat TDS - hallontartlett a la Argentiere

TDS - en sällsam historia som bara blev kortare i år

Träningsambitionen inför TDS enkel - 15 000 höjdmeter per vecka men inte mer än 18 mil volym. Lyssna på kroppen och anpassa. Sex veckor träning inkluderat två lugnare veckor och en större avslutning följt av drygt två veckors nedtrappning i Montroc. Jag anpassade men stressen blev bevisligen ändå alltför stor. 

Nu ska jag bygga vidare på den grund jag lagt i sommar. Vidare för att framöver klara sommarens initiala ambition om block med 15 000 höjdmeter samt även för att klara min första träningsplan inför VM 100k i Winschoten 2015. En första plan jag tidigare bara skrattat åt. Dumheter var tanken då. Gjorde en ny andraplan inför Winschoten, mindre krävande som jag sedan lättade ytterligare då jag inte riktigt orkade. Kanske nästa sommar.