o·ver-the-top

Kina och Indien, stora länder med enorm befolkning. Chinatown och Little India, inslag i många av världens metropoler. Små oaser för flyttande människor från de båda jättarna. Sverige, litet land med liten befolkning men med ett stort behov av sökande, flykt och resor. Sökande efter sol och värme. Flykt undan vinterns bistra mörker. Men trots vår resiver finns inte någon plats i världen där svenskar samlas i mängder och som kan liknas vid de små versionerna av Indien och Kina. Ingenstans vad jag upplevt. Med ett undantag. Några mil utanför Afrikas västkust i Europas mest solsäkra paradis. Gran Canaria.  Playa del Ingles - färgglatt svenskparadis Playa del Ingles - lång strand med parasoll Alltsedan chartern till ön från mitten femtiotal har Gran Canaria varit en högst populär tillflykt för svenska solsökare. Behagligt klimat och solsäkert. Långa sandstränder och överkomliga priser. Området Maspalomas har sedan Nueva Suecias etablering mitten sextio i San Augustin var...

Tiden i landet fyllt av fantastiska avokados är flyende rask. Redan passerat några uppvärmningsdagar samt tre hela träningsveckor. Som vanligt är känslan att jag nyss anlänt. Vart tog tiden vägen? Kom till Iten efter en lång resa med mellanladningar och övernattningar. Lämnade Arlanda sen eftermiddag, flyg till övernattning i Frankfurt. En arbetsdag med kort resa till ända. Nästa dag vidare till Nairobi via Zurich. Till Nairobi sen kväll och innan jag var klar med visums-köandet och fått väskan var klockan redan efter elva. Resan till Eldoret dock inte förrän morgon klockan sex. Valde att skippa hotell då det knappt skulle blivit nån sömn. Detta var antagligen längsta resan till eller från Iten jag någonsin gjort. Ena vägen brukar alltid vara betydligt sämre om man inte är beredd att lägga till några tusingar. Hemresan dock bästa tänkbara. Första mellanlandning Frankfurt Två dagar innan julafton. Första löprundan på de röda vägarna. Torrt och dammigt. Kändes förvånansvär...

Ibland är det skönt att bryta vardagens mönster. Hoppa ur ekorrhjulet och resa bort. Trots att jag redan fyllt året med en god portion resdagar känns det ändå lika skönt att packa väskan lätt, resa till flygplatsen och sväva bort. Det händer att jag planerar in långpass på annan ort där något lopp går av stapeln och kombinerar flykten med trevlig jogg på okänd mark. Innan jag i oktober reste till Reunion för Diagonale des Fous bokade jag en resa till engelska sydkusten. Hittade ett lopp i början av december, en dryg månad efter Reunion vilket jag antog skulle vara gott nog med tid för kroppen att läka ihop och bli redo för böljande engelska kullar. Efter flyg, hyrbil och ångest kvällen innan stod jag huttrande tillsammans med ett hundratal andra stiglöpare och väntade på start. Platsen West Lulworth, ett litet sommarställe med höga vita klippor och grönskimrande hav mitt på den engelska sydkusten. Luften var rå och kall men nästan helt vindlös. Hade dragit vindjackan över löpvä...

Visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Aldrig tidigare sprungit såpass långt som 165 kilometer eller klättrat tiotusen höjdmeter. Diagonale des Fous, Dårarnas Passage, ett av få riktiga bergslopp. Ren löpning där "skidåkning" med stavar är förbjudet.  Sprang mitt enda lite längre lopp förra året i Davos, IronTrail T121 över 130 kilometer och 7000 höjdmeter. Joggade detta loppet på drygt sexton timmar och tänkte därför att 27 timmar på Diagonale des Fous vore inte helt orealistiskt, drygt tio timmar extra för mörker- och klimatfaktorn samt de extra trettiofem kilometrarna. Luftfuktigheten är nämligen väldigt hög på Reunion då ön ligger vid södra vändkretsen och oktober-temperaturen vid kusten ligger på runt 25 grader dagtid och strax över tjugo nattetid. Bansträckningen  genom öns inre delar mestadels genom kalderas, kollapsade magmakammare eller cirques som de kallas här. Höga kammar på tvåtusen meter plus i cirkel kring djupa dalar med tryckande värme. Kokande ...