o·ver-the-top

Samma här Manuel. Åtminstone när det gäller Madrid. Bortsett från Prado då. Världsberömd konstskatt. I övrigt tomt. Utan förväntningar och plan reste jag hit. Med löparskor i väskan möjlighet till överraskningar. Varför Madrid? Anmäld till Comrades och för att få springa denna ultra måste man göra ett maraton och registrera resultat innan andra maj. Denna helgen sista chansen. Har dragit på det tills tvånget tvingade. En strulande slemsäck och en djup motivationsdipp har lett till kass träning och falnat drömmen om ett bra Comrades. Den snabbare varianten får vänta ytterligare. Florens street-art by Clet även i Madrid Lite trött för konst men Prado lockade Christ Crucified av Velázquez favoriten i den digra samlingen Nyss avslutat en spansk tortilla efter ett besök på Prado. Sitter med lätt ömma muskler och njuter ett glas rött. Målet för dagen och resan var att avsluta maraton med ett snitt runt 4:10 och sluttid strax under tre. Hade inte tittat på banprofilen ...

As always, time flies in Item. Run, eat, sleep, eat, run, eat, sleep. Repeat. Makes experience of time in Iten as something highly transient and visits ephemeral. Feeling, just arrived but the calender says fly home. More than five weeks passed. The repetetive pattern of every day life here makes the elastic memory play tricks on your mind. Something already experienced does not have to be registered again and the lesser "writes" to your memory needed, the faster time seem to pass. Rooms at HATC (High Altitude Training Camp) My half of the room Fruit for sale outside camp - big avocado 2 SEK and mango 1-2 SEK Coming here before Christmas, I had two goals - 1) don't train too much or too hard, sub-twohundred k and 2) do the ab-wheel from standing position. The first goal due to the fact that 2018 was a bad year and I'm in too bad shape to take much beating. In 2017 I spent four weeks in Iten, ran 1000k, flew home and got ill. In 2018  I spent fi...

Iten i Kenya har blivit en tradition. Åttonde gången. Blev biten och inspirerad 2012 under ett läger anordnat av Ulf Friberg i samarbete med  jogg.se . Två veckor i ett litet samhälle på kenyanska höglandet dit stressen inte hittat men där farten var mer uppskruvad än på någon annan plats jag varit.  Byn lever och andas löpning, en del av det kenyanska löpundret. Stora grupper av kenyanska löpare rullar de röda grusvägarna sju dagar i veckan. Hetsar varandra till stordåd. Konkurrerar om de få möjligheterna att få komma ut på världsscenen. Möjligheten till pengar och berömmelse. Vägarna runt Iten skapar är ett litet paradis för löpning Minsta motlut ger märbar ökning av puls och fin träning Fart tränas på grusbanor ger tuffhet Finns även skogspartier med fina stigar Förra årets resa var löpmässigt en flera veckor lång misär. I sluter av oktober, två månader innan hade jag gjort mitt första långa stiglopp om 170 kilometer, Dårarnas Diagonal på ön...

Mörker över Ekeberg. Huset är tyst. Ljusen från Oslo centrum tindrar på avstånd. Tidigt. Trappen knarrar när Fredrik smyger ner. I ett slaskigt lätt snöfall styr vi mot Gardermoen och lämnar Bianca, Julia och Pernilla sovandes i huset.  Stilla och lugnt på flygplatsen. Affärsrusningen avklarad, något tidigt för lunchavgångarna. Säkerhetskontroll, alla talar svenska. Morgonfika vid gaten. Fredrik i affärer till Stockholm och jag till de röda vägarna vid avokadoträdens fot. Första flyget till Frankfurt fastnade inte riktigt i minnet. Slumrade redan innan start. Två timmar stop-over på den tyska jätten gav bara paus till att förbereda nästa flyg. Lurar och tidning ur väskan. Automatisk boarding. Maskinen spottar ut lapp - Change of seat. Uppgraderad till Business. Champagne, tre-rätters middag, lagrade viner och några filmer bekvämt tillbakalutad med utsträckta ben. Försenad till Addis Abeba. Sprint genom korridorerna. Tungt huvud, rosslig hals. Lång kö i säkerhetskontrollen,...

Redan när de sista tonerna bleknade och bandet tackade för sig från scenen kom saknaden. Ett band som jag för länge sedan bara högst sporadiskt lyssnade på. Kändes kanske lite för hårda då när Metallica, Pantera och Megadeth var mer lättillgängliga. Ett band som jag nyligen återupptäckt på skiva och funnit vara fantastiska live. Kompromisslösa likt AC/DC. Tunga och medryckande. Ett band som nu bestämt sig för att sluta turnera. Sista spelningen i Sverige var till ända. Paul Bostaphs kastade en pinne åt vårt håll. Killen som dirigerat i gropen fick grepp likaså ännu en kille. Båda vägrade släppa. Hamnade krälandes på golvet i kamp om pinnen. Några minuter gick. Säkerhetspersonal kom och särade de båda kämparna. Vem fick pinnen? Ingen aning. Stod kvar och tittade när Kerry, Paul, Tom och inlånet från Machine Head Phil Demmel lämnar scenen. Svettig och euforisk med ett leende på läpparna står jag kvar en kort stund. Trashlig magi. Sista stunden med Slayer på svensk scen Efter köt...

Mobilen surrade. Meddelande från Toni trillade in - "Start klockan 8 istället för er imorgon". Toni skulle "crewa" mig på TDS nästa dag. Start klockan 06:00 Courmayeur och buss till start klockan 04:00. Tiderna var ändrade på grund av ett åskväder som skulle dra in. Kollade nätet. Banan omdragen efter Bourg-Saint-Maurice, stigningen till Col de la Forclaz ersatt med alternativ. Den tuffaste stigningen, 1800 höjdmeter på 9k borta. Jag höll på att packa det sista inför loppet. En dropbag till Cormet de Roseland och två påsar till Toni, BSM och Les Contamine. Samtliga påsar innehöll påfyllning av energi till västen samt termos med varm mat och en liten påse chips. Påsen för Les Contamine innehöll även pannlampor för sen onsdagskväll då de två obligatoriska i västen var för små för tekniska stigar i mörker. Bära så lätt som möjligt så länge som möjligt. Hade även förberett en extra påse till Toni att plocka med, en utifall-att-påse med gels och ombyten. ...